min oromantiske sambo vill inte ha nån vigselring - vanligt?

Vigselring till mannen är väl fortfarande ganska ovanligt, åtminstone i Sverige?

Om han inte har en förlovningsring kan jag förstå dig men det konstiga är väl i så fall att han inte vill ha en förlovningsring, inte att han inte vill ha en vigselring.

min karl bär knappt förlovningsringen :P och han har sagt att han inte vill ha vigselring.. han är oxå en sån som aldrig bär smycken annars. men jag har inget emot det. ibland kan han ha på sig ringen och det är fine 4 me. :) 

men tror det börjar komma mera att karlar vill ha två ringar, men skulle tro att majoriteten bara har en.. än så länge 

min sambo är väldigt romantisk och tycker det är jätteviktigt med bröllopet och planerar och längtar minst lika mycket som jag. Han älskar ceremonier o dyl (yrkesmilitär ) , och är noga med att göra allt på rätt sätt. Han ska dock inte ha någon vigselring då han har fått för sig att det är mest korrekt att mannen endast har förlovningsring, så jag tror inte det är något konstigt, och behöver inte alls betyda att man är oromantisk! :)
Vill han inte ha varken förlovnings- eller vigselring så får man väl fundera vad det beror på. Vantrivs han verkligen i smycken så får man ju respektera det, men jag skulle nog ändå vilja att han hade en vigselring, rent symboliskt - sen behöver han inte ha den på sig så ofta om han inte vill det, men att han i alla fall har en. Så tänker jag!

Jag bär ingen vigselring och maken bär ingen vigselring. Vi tycker inte riktigt om smycken och maken kan dessutom inte ha det på jobbet. Ja, ingen av oss bär en förlovningsring heller. Vi är helt ringlösa. Vi är inte mindre gifta för det :)

Angående bröllop, så ville min make helst att vi skulle gå i jeans till stadhuset och få det överstökat. Eventuellt firat efteråt med en burgare på Max. Nu blev det trots det kyrkbröllop och tre rätters middag med 60 gäster och festvåning på ett hotell. Efter hela bröllopet var över, så tackade han mig för att jag hade propsat på ett "riktigt" bröllop. Han hade haft en underbart rolig dag, precis som jag och alla gäster :)

Nu menar jag inte att man ska "tvinga" på sina blivande ett stort bröllop om de inte vill, men mer bara att det behöver inte vara helt kört ;P haha

Ja det viktigaste är förstås att man gör det som känns rätt för en själv! tänkte bara lite på hur jag ser på saken, om det kan hjälpa i frågan vigselring eller ej
Jag har en nära vän där varken hon eller hennes man gillar smycken, men de bytte ändå ringer under vigseln, som en symbol, och de har ringarna även om de väldigt sällan har dem på sig. De tar på sig dem vid speciella tillfällen typ, och det kan ju också vara en lösning!

Som vi då, vi hade vigselringar för ringväxlingen i kyrkan. Vi har haft på oss dom vid något enstaka tillfälle sedan dess.

Min sambo ville inte ha förlovningsring (ogillar smycken) och det bryr inte jag mig om så länge har han en vigselring när vi gift oss och det vill han gärna ha så länge den är ganska rejäl.

Haha...min man var sagt hela tiden att han vill inte va ngn mer alls. I butiken sa de att 80% INTE har två ringar bland männen. Dock föreslog de en väldigt tunn ring till honom och han prövade och älskade den faktiskt! så nu ska vi båda ha två!

Jag köpte en billigare förlovningsring, för att kunna byta upp den vid vigseln till en finare och få båda tatumen ingraverade på ett snyggt sätt.

Min make har "bara" sin förlovningsring, men en ganska biffig rackare (ringen, inte maken) så han tyckte att det räckte. Min svärfar bär inte sina ringar alls utan är helt "ringlös", vilket absolut inte gör honom mindre gift men däremot irriterar det min svärmor något vansinnigt. Ett mycket, mycket känsligt ämne.

Jag bär aldrig någonsin smycken och känner mig som en julgran om jag får på mig ett tunt halsband, men ringarna skulle jag inte vilja vara utan. Det krävdes lite invänjning, men nu blir jag lite småhispig om jag har glömt att ta på mig dem (vilket fortfarande händer, även om jag har haft ett drygt år på mig att vänja mig).

Som vanlig: smak och bak. Delade båda två.