Min mamma verkar totalt ointresserad av vårt bröllop =(

Hej

Nu har jag inte läst alla svar du har fått, men min första tanke är att hon kanske inte vill att ni ska känna att hon lägger sig i? Hon kanske tänker att du/ni frågar om ni vill ha hjälp/råd i planeringen. Men att hon inte vill styra och vara allt för nyfiken i rädsla för att ni ska känna att det är påträngande?

Ville bara säga att jag förstår din sorg över en oengagerad mamma, jag har en likadan!
Mina blivande svärföräldrar är världens bästa, hjälper till med både pengar och fysisk hjälp - underbart! Min mamma har inte den ekonomiska möjligheten att hjälpa till, vilket är helt okej men jag hade nog ändå förväntat mig att hon kanske skulle erbjuda sig att hjälpa till med något, barnpassning under dagen eller vad som helst - men icke. Häromdagen frågade hon (första frågan om bröllopet och vi gifter oss om tre veckor) om det räckte att hon kom till kyrkan vid kvart i tre, eller om hon kanske behövde vara där redan (!!!) kl. halv tre. Vi gifter oss vid tre som ni förstår.
Så tråkigt!

Min mamma hjälper till jätte mycket och tycker det är jättekul. Däremot mina blivande svärföräldrar verkar inte bry sig mer än på sina egna villkor vilket stör mig. Dom ska betala lite av bröllopet och tycker dom ska bestämma allt. Dock har dom i gen uppfattning om vad något kostar och när vi väl frågar och hjälp eller vill berätta något för dom så tycker dom bara vi är jobbiga. Sen säger do hela tiden att dom inte känner sig delaktiga???? Så för mig är dom bara knäppa ch konstiga. Så vi prata nästan bara med min mamma och bröllopet och sen får hans föräldrar fråga om de bryr sig jag orkar inte bryr mig och lägga enargi på två människor som bara vill ha uppmärksamhet och bryr sig när dom känner för de.

Det här var inte riktigt samma sak men jag har alltid haft en lite allmän personlighetskrock med min svärmor.

Inför bröllopet ville hon gärna hjälpa till och vara delaktig men hon är väldigt nervöst lagd, hispig och oroar sig för allt, ber om hjälp gör man ju för att bli avlastad men ber man henne om hjälp så kräver det typ 10 ggr så mkt energi att guida henne igenom det än att göra det själv.

Hon menar oerhört väl och är jättesnäll men den där nervositeten och oron suger verkligen musten ur mig...

Tillslut fick hon uppdraget att fixa 6 st röda rosor att ha i bänkradsvaserna men kontakten fick gå genom min svägerska.

Det krävde 2 telefonsamtal och 4 sms inom loppet av 1 timme för att hon skulle vara HELT säker på exakt hur det skulle va. Lite av poängen var att jag verkligen inte brydde mig så mycket om exakt hur det såg ut och det sa min svägerska till henne.

Tja, vi har medvetet valt att inte berätta för någondera av våra föräldrar eftersom vi anser att det är för tidigt ännu (vi gifter oss i slutet av april 2013). Dels väntar vi eftersom jag har varit gift en gång tidigare, å när jag lite skämtsamt tidigare sagt att vi kanske gifter oss någon gång, så har min mammas reaktion varit " Man behöver inte samla giftermål på hög". Min mor och jag kommer inte så bra överens numera, sen skilsmässan från min tidigare man.

Känns lagom kul att berätta sen. Så de får veta det runt julen när vi skickar ut inbjudningskorten. Det är bara min tärna och min dotter som vet om det. Och så får det vara ett bra tag till!

Min mamma fällde några tårar när jag skickade en bild på mig i brudklänning. Var och provade förra lördagen och hittade en jättefin som satt som en smäck, men det blev inte den utan en annan ännu finare. I vilket fall som helst så kändes det bra att hon blev rörd för det visar ju att hon faktiskt är glad =)

Sen har hon ju börjat engagera sig mer efter att jag tog med henne för att titta på tyger och har frågat om jag testat att tvätta linnetyget vi tänker sy sevetter av och om jag har köpt en provbit av tyget som nog kommer bli löpare. Så nu känns det bättre =)

Jag vet hur du känner det. Eller ja, på ett ungefär i alla fall.

Jag berättade för min familj att jag och min sambo skulle gifta oss och responsen har väl varit i stort sett icke-existerande. Ärligt talat, varje gång jag nämnt det är det som om dom har glömt bort det? Frustrerande! Vi har alltid varit en ganska tight familj, i min uppfattning, men sedan jag berättade att jag skulle gifta mig måste jag säga att jag blivit tvungen att omvärdera min relation till min familj. Inte bara på grund av deras svala intresse, utan även av andra skäl.

För min del så har det gjort mig väldigt ambivalent mot att gå igenom med vad jag ursprungligen velat, det vill säga ett bröllop med en stor fest där familj och vänner är inbjudna. I dagsläget har jag och min sambo lagt planerna lite på is, tills jag känner mig lite mer bekväm med hela "släktsituationen" (som sagt, det är inte bara ointresset som är ett problem, även om det är en stor del av det). 

Jaja, det var ju inte så upplyftande läsning kanske. Hur som helst... Det är svårt med familjen ibland. Jag hoppas att det löser sig för alla andra med samma eller liknande problem. Det är jag säker på att det kommer att göra för mig, på ett eller annat sätt. =)

Ziggy: Det är precis samma för mig! Känns jättesorgligt och väldigt deprimerande att ens familj, och särskilt ens mamma, inte kan vara bekväm nog med att visa känslor för att ens vara glad när man kommer med en sådan nyhet. Min familj är socialt sett lite efterblivna, dvs är inte mycket för att gå på stora kalas, ordnar inte något stort firande när det händer något inom familjen utan det firas lite "lagom" hemma inom familjen. Känns aldrig som att man är värd något när det alltid ska tonas ned på detta sätt! Nu när vi äntligen bestämt att vi ska gifta oss så vill vi fira det, och vi förväntar oss inte att alla tycker att det är världens grej, men jag hade verkligen räknat med lite gladare miner än detta. Men vi får väl hoppas på att de mjuknar så småningom och inser att det här med att fira bröllop faktiskt kan vara något kul. Kram på dig!

Känner igen mig TS. Min mamma engagerar sig inte heller alls och frågar inget, tror det handlar om okunskap. Bröllop idag tenderar att bli ganska "stora" i den bemärkelsen att det planeras, det är teman och ja..det är "inne" att fixa och hålla på. DET tror jag inte att mamma har alls koll på, hon har knappast varit på bröllop. Däremot engegerar hon sig mer än pappa som tycker att det är tramsigt att gifta sig, eller syrran som i princip har sagt att hon inte kommer. Mina föräldrar är separerade och pappa och syrran ganska speciella. Förväntar mig inga tal eller liknande och pappa tycker att vi gör en alldeles för stor grej av det trots att vi bara kommer att vara 40 pers och ha ganska mkt budgetlösningar....