LyckligaBruden

Äldre 17 Aug 13:05

34 svar

Min mamma verkar totalt ointresserad av vårt bröllop =(

Jag vet inte om jag begär för mycket men blir ledsen för min mamma verkar totalt ointresserad.

Vi berättade i mitten av juli att vi gifter oss i februari och då blev hon glad och överraskad. Vi visade bilder på kyrkan och så.

Sen efter det så varje gång jag pratat om bröllopet och vad vi planerar så har hon knappt sagt nåt. Skickade en länk till stället vi tänker ha festen på och då skrev hon tillbaka dagen efter att det ser jättefint ut.

Men det är väl det. Hon ringde nyss och frågade vad som händer i helgen och jag sa att vi ska sitta och planera bröllopet. Berättade att vi gjort en lång checklista på allt som sa ordnas, en lista på vad som ska vara klart till i oktober och en lista på vad vi ska ha kommit fram till/fixat i helgen.

Hennes svar var : "Jaha, oj". Sen började hon prata om nåt annat.

Jag fattar ingenting. Hon har inte ställt EN enda fråga om nånting.

Berättade för nån vecka sen att vi tänker åka upp till Dalarna (där vi gifter oss) i september för att titta på gården vi ska vara på, planera tillsammans med de som har den och även boka tid hos ett bageri för provsmakning av tårta, försöka få så mycket gjort som möjlig på en gång då det inte går att fara fram och tillbaka från Stockholm när som helst. Det enda hon sa då var "Ja men ni kommer ju behöva åka upp fler gånger".

Jag frågade nån gång varför hon låter så avig och hon sa "Nej, nej, jag är glad för din skull!". Och så har hon sagt när jag frågat, att hon kanske har lite svårt att förstå att jag faktiskt ska gifta mig. Det sa hon väl nån vecka efter att vi berättat.

Men kom igen.. jag är snart 30 år. Hon verkar fortfarande inte ha tagit in det i så fall. Och hon har vetat om det här i en månad.

Blir så ledsen.

Min svärmor är totalt ointresserad också och min pappa med, han har inte ens träffat min m2b (pga att vi haft en dålig relation men som blivit bättre nu) och svärfar gick bort i mars. Så ingen av våra nära verkar bry sig.

Hur är era mammor?

Hur har era mammor varit?

LyckligaBruden

Äldre 17 Aug 18:51

#11

Anonym (Dotter) skrev 2012-08-17 15:11:27 följande:

Precis som Chicita skriver: berätta för din mamma att du önskar att hon engagerade sig mer! Hon är antagligen rädd att lägga sig i för mycket.

Och ibland är mammor faktiskt inte medvetna om hur deras beteende uppfattas. Min mamma sa en period "Det får vi hoppas!" till svar nästan vad jag än berättade. T.ex. när jag berättade att jag och min kille skulle åka på en resa och sa att det skulle bli såå kul så sa hon bara "Det får vi hoppas!" Jag blev jätteledsen och tyckte att hon var så negativ till allt, hennes svar lät så spydigt liksom. Som att vi VERKLIGEN får hoppas att den där resan är nåt att ha. Till slut sa jag till henne att jag tyckte det var trist att hon inte bejakade mina idéer och att hennes "Det får vi hoppas!"-svar gjorde mig ledsen. Då berättade hon att det inte ALLS var så hon menade, utan att hon verkligen önskade oss att få en trevlig resa etc. Så jag tipsade henne att säga något annat eftersom det hon sa var lätt att feltolka... Och jag började på skoj säga "Det får vi hoppas!" som svar på allt hon sa under en dag. Till slut förstod hon hur jag uppfattade henne.

Så prata med din mamma du om hur du känner. Inte ens mammor är alltid tankeläsare.

Haha, ja det kan bli jättefel när man slänger sig med såna uttryck som per automatik!

Jo, mammor ska vara tankeläsare

Nä, jag skojar bara, hade bara hoppats att hon åtminstone var lite nyfiken. Hon är iof inte en sån som hoppar och skuttar av glädje (det är däremot jag och vet inte varifrån jag fått det) så förväntar mig inte att hon går upp i atomer av entusiasm.

Kom på att jag skulle behöva hennes hjälp med blommor, den damen står med näsan i trädgården hela somrarna och har koll på sånt, så det skulle hon säkert tycka var kul

Kan ju vara en bra sak att fråga som öppning för att se hur hon ställer sig till att vara inlandad!

LyckligaBruden

Äldre 17 Aug 18:57

#12

Anonym skrev 2012-08-17 16:06:00 följande:

Är inte mammorna lott "damned if you do, damned if you don't"?

Antingen så lägger de sig i för mycket, eller så engagerar de sig för lite. Eller så är det för glada, eller inte alls glada.

Dessutom har våra föräldrar inte alls varit på lika många bröllop som vi. De vet inte riktigt hur det går till nuförtiden och har nog ganska svårt att komma med bra input.

Säger hon att hon är glad, så får du ta henne på orden. Din mamma kanske är lite mer som pappor, inte alltid så starka känsloyttringar men vill gärna vara med och bidra ändå!

Om du vill involvera henne lite lagom, så bjud in henne till en specifik aktivitet. "Kan inte du hänga med mig och titta på XX, jag skulle vilja höra vad du tycker".

Det har du nog rätt i. Och det där med att inte ha koll på hur det går till med bröllop nu stämmer nog på min mamma eftersom hon som sagt knappt varit på några och tror inte att de var så extravaganta. Bara att bli hispig över färgtema är nog nåt som skulle få henne att undra om man behöver spärras in

Kanske vill hon bara få en "inbjudan" att få ta del av allt. Och om hon fortfarande är lika kylig så får jag väl fråga om det är nåt på tok.

Hm, jo en del mammor är med som pappor jag förstår vad du menar. Fast hon är inte så här ointresserad i vanliga fall, så det måste vara att det är just bröllop som skon klämmer.

LyckligaBruden

Äldre 17 Aug 19:00

#13

Pekkiisch4 skrev 2012-08-17 17:11:21 följande:

Min pappa har vetat om mitt bröllop sen jag förlovade mig 09, men trodde väl aldrig riktigt på det, och när vi berättade i julas att vi faktiskt ska gifta oss har han inte sagt ett ord om vårt. Han har inte sagt grattis, han har inte frågat om något, helt ointresserad. Tror faktiskt inte att han är så glad att vi ska gifta oss. Däremot tycker han om min m2b.

Däremot mamma är underbar. Hon hjälper mig och pyssla och kommer med idéer och liknande. Hon bryr sig verkligen ! För henne var det ingen överaskning alls faktiskt. Hon är mer förvånad att mina bröder inte han före lillsyrran ;D

Men usch vad tråkigt! Varför är han inte glad? Alltså om man är sån som inte tror på giftermål och att bröllop bara är ett jäkla bullshitspektakel så kanske man inte refklekterar över det alls och därmed inte bryr sig även om det är ens egen dotter även om det låter konstigt.

Kul att din mamma är med på noterna iaf! Har en kompis som också ska gifta sig och hennes mamma är som din och jag blir så avundsjuk! Verkar mysigt.

LyckligaBruden

Äldre 17 Aug 19:02

#14

Johanna89 skrev 2012-08-17 17:25:52 följande:

Min pappa och lillasyster var rätt dryga och ointresserade i början, frågade till slut min syster vad deras problem var?!
Dumma svaret man får: Ja, men vi tror inte riktigt på det här asså, jag tar det på allvar när jag har en inbjudan i handen.
som att man skulle hitta på något sådant, vi hade dessutom redan varit förlovade i 2 år när vi berättade om datumet för bröllopet m.m

Men allt gick bra till slut, dom blev mer & mer intresserade ju mer det märmade sig :)

Nä men vad taskigt! Ärligt talat har den tanken slagit mig, att min mamma helt enkelt inte riktigt tror på det. Som att det bara är nån sorts fantasi från vår sida och aldrig kommer bli av. Men jag vet inte.

Skönt att de fattade galoppen till slut, får väl hoppas att min mor sätter i batterierna snart och vaknar till lite

LyckligaBruden

Äldre 17 Aug 19:04

#15

Tror att jag spontant ska ringa mamma och fråga lite om blommor och fråga om vill vara med och hjälpa mig hitta passande blommor och prata lite färg och så. Återkommer och redovisar reaktion sen :P

Chicita

Äldre 17 Aug 20:05

#16

LyckligaBruden skrev 2012-08-17 19:04:13 följande:

Tror att jag spontant ska ringa mamma och fråga lite om blommor och fråga om vill vara med och hjälpa mig hitta passande blommor och prata lite färg och så. Återkommer och redovisar reaktion sen :P

Principisessan

Äldre 17 Aug 20:10

#17

nu vet jag ju inte hur gamla era föräldrar är men mina föräldrar gifte sig på sjuttiotalet. Det var inte så stort ståhej kring bröllopen då. Visst var det vanligt att folk gifte sig, i rätt unga år dessutom om man jämför mot idag, men det var inte ett års planering in i minsta detalj. Jag tror att våra föräldrar helt enkelt har svårt att förstå allt ståhej kring det hela.

MIna föräldrar tex, de gifte sig med bara några kompisar och närmsta familjen närvarande. (min mamma har visserligen 7 syskon så de var ju några stycken iallafall)
De gifte sig i kyrkan, mamma hyrde en klänning i en butik som hade bara en enda i hennes storlek så då blev det den. Guldsmeden skulle stänga igen och hade bara en enda ring kvar, som dessutom passade, och det var ju praktiskt så de slapp åka till en annan stad. Pappa valde ut mammas bukett och kom med till henne, och festen hade de hemma hos sig.
När jag gifte mig första gången så hade mamma inte alls något större intresse av mitt bröllop, hon verkade inte tycka att det var så noga med allt och att jag planerade lite väl mycket. Men väl på dagen D så hjälpte hon till och fixade med saker som kunde tänkas behövas hjälp med och så. Ja både hon och pappa som lyst med sin frånvaro under planeringen var helt plötsligt rätt engagerade och skjutsade, hämtade, grejade.

Nu höll ju inte det äktenskapet och jag kommer gifta mig med min nuvarande partner. Denna gång blir det litet intimt och inte "stort ståhej" mer än att det är en stor sak för oss förstås. Mina föräldrar verkadeviserligen kunna relatera till denna sortens bröllop mer, men inte var de särskilt engagerade nu heller. Och det gör ingenting, bröollpsfrossande är helt enkelt inte deras "grej".

LyckligaBruden

Äldre 17 Aug 20:19

#18

majjja skrev 2012-08-17 20:10:21 följande:

nu vet jag ju inte hur gamla era föräldrar är men mina föräldrar gifte sig på sjuttiotalet. Det var inte så stort ståhej kring bröllopen då. Visst var det vanligt att folk gifte sig, i rätt unga år dessutom om man jämför mot idag, men det var inte ett års planering in i minsta detalj. Jag tror att våra föräldrar helt enkelt har svårt att förstå allt ståhej kring det hela.

MIna föräldrar tex, de gifte sig med bara några kompisar och närmsta familjen närvarande. (min mamma har visserligen 7 syskon så de var ju några stycken iallafall)
De gifte sig i kyrkan, mamma hyrde en klänning i en butik som hade bara en enda i hennes storlek så då blev det den. Guldsmeden skulle stänga igen och hade bara en enda ring kvar, som dessutom passade, och det var ju praktiskt så de slapp åka till en annan stad. Pappa valde ut mammas bukett och kom med till henne, och festen hade de hemma hos sig.
När jag gifte mig första gången så hade mamma inte alls något större intresse av mitt bröllop, hon verkade inte tycka att det var så noga med allt och att jag planerade lite väl mycket. Men väl på dagen D så hjälpte hon till och fixade med saker som kunde tänkas behövas hjälp med och så. Ja både hon och pappa som lyst med sin frånvaro under planeringen var helt plötsligt rätt engagerade och skjutsade, hämtade, grejade.

Nu höll ju inte det äktenskapet och jag kommer gifta mig med min nuvarande partner. Denna gång blir det litet intimt och inte "stort ståhej" mer än att det är en stor sak för oss förstås. Mina föräldrar verkadeviserligen kunna relatera till denna sortens bröllop mer, men inte var de särskilt engagerade nu heller. Och det gör ingenting, bröollpsfrossande är helt enkelt inte deras "grej".

Ja, det är väl så kanske. Jag ringde mamma nyss och frågade om hon ville hjälpa mig med blommor och gå och titta även för att få inspiration till färg och lite sånt. Och det ville hon och började prata lite smått och sa sen efter en stund att "nu börjar ju jag tänka!" Ungefär som att jag behövde trycka på en knapp =)

Så kanske är det så att hon helt enkelt inte riktigt velat fråga. Men så sa hon ju det att det beror ju på om man vill planera allt i minsta detalj (ja vad annars?

) och ha tema och färger som matchar, hur avancerat man vill ha det. Min spontana tanke var att ja men så gör ju alla.. väl? Haha, så du har rätt i det där med att det inte var samma ståhej förr som nu.

När jag sa att vi 4 kvällar i rad har legat i sängen innan sovdags och tittat på slipsar så var reaktionen ungefär det förväntade haha. Och sen så sa hon att ja men ni behöver ju inte stressa, det är ju 6 månader kvar. Så ojoj, nej jag tror inte hon är inbegripen hur mycket det är runtomkring, vilket jag förklarade också så hon lär nog förstå ju mer hon involveras, vilket hon gärna ville lät det som

Daludd

Äldre 17 Aug 23:05

#19

Har egentligen ingen mamma att tala om, så hon bryr sig inte. (alkoholiserad, knappt någon kontakt) och min pappa har inte sagt ett ord om att jag ska gifta mig egentligen men har hört från farmor som frågade honom vad han tyckte att "dom gör som dom vill". Vi får en fin bröllopspresent i form av mycket pengar och han tycker om mig och min sambo - men inte ett ord om det stora att jag gifter mig.

Sååå, jag har ingen förälder som bryr sig ett skit om det. Det suger.

Krystal

Äldre 18 Aug 02:58

#20

Min mamma är lite av en "jaha":are när det kommer till detta med vårat bröllop. Inget att hon vill komma med massa förslag och är inte den som startar en diskution om något bröllops relaterat, men hon har gjort det klart att hon verkligen vill komma på vigseln som kommer att vara 45 mil bort. Men det är nog inte av ointresse att hon är "jaha":ig, mer att "detta fixar dom så bra själva!"-tonfall. Och det kan jag leva med, fast liiiiiite mer antusiasm hade ju varit kul. Pappa gick tyvärr bort förra året,men han hade liknande attityd som mamma M2b:s föräldrar är inte mer engagerade...också "jaha":are.( fast med "och hur ska dom orka fixa ihop detta nu då?"-tonfallet) När vi berättade för någon vecka sedan att vi planerar gifta oss nästa år var nog svaret "jaha"...sen övergick det ganska snabbt till att prata om kakan som ena barnbarnet hade bakat (m2b:s brors barn, vi har inga) Det återstår väl att se om intresset stiger så småning om. Mest intresserad är en barndoms kompis till m2b som direkt sa att han definitivt kommer (ifrån San Fransisco)

Min mamma verkar totalt ointresserad av vårt bröllop =(

INNEHÅLL