Du beskriver verkligen situationen klart och tydligt, det enda du inte verkar saker pa ar om du vill "satsa" eller inte.
Nar jag sager "att ge allt i forhallandet" sa menar jag inte att man ger upp sig sjalv. Jag menar inte heller att man forsoker kontrollera varandra och gora vad som helst for att dom ska stanna fast dom vill bort.
Det ar verkligen svart att forklara, men som det kanns for mig sa ar det lite sahar: Bada satter varandra och varandras behov pa delad forsta plats med sig sjalva och sina egna behov. Darmed ar det lika viktigt for honom vad du kanner om resan som vad han sjalv kanner. Anledningen att han inte verkar tanka sa ar att detta ar av nodvandighet en tvavagsprocess, for att resultatet ska vara ett slags 'equlibrium'. Om han satter dig hogre an du satter honom sa forlorar han sig sjalv, for da ar allt pa dina villkor. Om du satter honom hogre an dig sjalv hander samma sak fast tvartom. Det ar som en balans som maste nas genom att bada satsar lika mycket. Tyvarr ar det inte sakert att bada vill eller vagar satsa lika mycket, du har ju till exempel sjalv sagt att du inte vagar ge honom den makten, och han verkar inte vaga lita pa att du menar allvar nar du sager att du alskar honom, och han har inte sagt det till dej.
Du kan ta forsta stegen, men rakna med att han kanske inte hanger med i borjan. Du kan vara den som vagar ta en risk, den som sager "jag alskar dej, jag vill ha en framtid tillsammans med dej". Ge honom sedan lite tid att smalta det. Om han fortfarande inte vagar eller kan ge samma svar tillbaka, da ar det inte mer du kan gora. Och hur mycket tid du tycker att han ska fa pa sig, det ar nog lite beroende pa hur mycket du orkar, och hur mycket att ansvaret du lagger pa dig sjalv for situationen mellan er.
Sedan kan du omojligt veta vad han tanker om du inte fragar honom: Min fastman pratade om giftermal langt innan jag vagade gora det. Jag vagade inte ens saga nagonting nar han namnde det, och nar han tog upp det sa log jag bara for jag var sa radd att saga nagot fel. Och varfor betedde jag mig sa? For att jag var radd for att binda mig? Absolut inte, jag hade gift mej nasta dag om han bett mig. Anledningen var att jag inte vagade hoppas att han menade allvar, och var radd att han skulle andra sig om jag var for framat! Jag vet inte hur han tolkade min tystnad, men han trodde nog att jag var radd for nagot helt annat! :) Men jag tinade langsamt och nufortiden haller jag inte tillbaka ett dugg, vi pratar massor om vart brollop nasta ar, hur vi ska uppfostra vara framtida barn, vad vi ska gora nar vi blir gamla...
Forsok sluta med spelen. (Om du bestammer dig for att satsa, vill saga!) I sa fall kan du se det som att du ar den starka av er, som vagar vara arlig och visa kanslor. Det ar bade modigt och svart. Stolthet och tysthet ar den latta vagen ut.