Flickdrömmen vs verkligheten, hur blev det?

Drömmen hade varit en stor och fin lokal, kanske i slottsmiljö eller liknande. Att vi hade haft råd att bjuda in alla våra nära och kära på en bröllopsweekend med allt vad det innebär, boende, mat och dryck. Nu blev det dock en rätt trist festvåning på hotell och kuvertavgift för maten, som visserligen var väldigt god.

Jag hade också gärna velat ha min absoluta drömklänning med massa tyll och lååångt släp, drömringen en trestensring i rött guld, drömbuketten med pioner och en riktigt proffsig fotograf! Vi hade dock inte råd med det, så det blev en fin klänning med lite tyll och lite släp, fin ring i rött guld med CZ-stenar, fin bukett med fjädrar och en amatörfotograf som vi är nöjda med :)

Överlag är jag väldigt nöjd med vårt bröllop, det blev bra. Blev det mitt drömbröllop? Nej. Fick jag min drömman? Ja, och han är helt på riktigt! :)

Låter helt underbart 

Att mannen är den rätte. är ju egentligen viktigast! 

Jag fick mitt drömbröllop!! =)

Brudklänningen har jag velat med men när jag väl hittade den så var det rätt.

Fin mysig liten stenkyrka och lättsam och kärleksfull vigsel med solist. Bjöd alla vi ville ha där på vår dag.

Hade trerätters och tårta i en 1850-tals villa med en jättefin trädgård. 

Fina tal, fantastiska bilspel och många tårar. Precis den fotografen vi ville ha och allt annat med. Ett fantastiskt bra liveband och dans natten lång. =)

Sedan två bröllopsresor(hade tänkt en) en vecka till Grekland sedan två veckor till Maldiverna.

Men det bästa av allt jag hittade min stiliga och underbara man!! =)

 

Festlokalen har jag fantiserat om och alltid velat ha en gammal byggnad så blev så kär i vår festlokal med högt i tak, ljust med kristallkronor och en bar som ett bibliotek. Älskade alltid gamla antikvariat som yngre. =)

Sedan har jag alltid velat ha en lång man med svart lugg, började i tonåren. 

Min möhippa var jag väldigt nöjd medockså  den har jag tänkt på i många år.  

Jag har aldrig drömt om hur det skulle gå till på "min stora dag". Kanske för att jag aldrig skulle gifta mig (hade jag tänkt...)

Och jag trodde aldrig att jag skulle ha något annat än "standardbröllopet" om jag nu skulle gifta mig.
Men så blev det ju inte.
Det blev medeltidsbröllop med gycklare/ eldshow. Medeltidsmat som åts på trätallrikar med träsked och "morakniv". Medeltidsduo som spelade musil pauserna mellan serveringarna. Femkamp med svärd, lansar och pilbåge bland annat för att ta ut vår hedersvakt.

Och jag kände mig som en drottning i en saga, som fått sin underbara prins / riddare.
Det blev en perfekt dag när jag tänker tillbaka på den.
Men drömt om detta? Nej verkligen inte... 

Hade ingen "dröm" om det hela. När jag träffade min make, som han nu är, så bestämdes det hur det skulle bli och så blev det :)

Jag hade ingen flickdröm om det hela, inget mer än att jag hoppades att jag skulle träffa mitt livs stora kärlek och att vi skulle gifta oss och att vi skulle ha någon slags fest för att fira.
Min dröm var som du märker ganska luddig jag drömde inte om några särskilda "detaljer" som klänning eller lokal eller ringar. När vi började planera bröllop började drömmen ta mer bestämd form och det blev faktiskt precis som vi ville ha det Vi fick vårt drömbröllop Vi hade en underbar dag, hela dagen var som ett enda långt lyckorus!

Vilken kul tråd! Får börja med att säga att jag alltid varit en drömmande tjej med huvudet bland molnen...

 

Min barndomsdröm var att vara på ett slott. Min man skulle va lång, mörk och ha glasögon (för det hade jag drömt en midsommar med 7 blommor under kudden). Jag drömde om att få gå ner genom altargången i en fullsatt kyrka och jag skulle vara mitt vackraste jag. Alla skulle tycka jag var så fin och jag skulle gilla att stå i centrum för en dag.

 

Det skulle vara en stor sagolik fest, snudd på bal och vi skulle valsa oss genom salarna. Jag skulle ha världens största, fluffigaste och finaste prinsessklänning... Tyckte som barn att min systers klänning från början av 90-talet var världens vackraste, need I say more?

 

Som det tillslut blir... Vi har hyrt ett helt slott, det var prio 1. Ett helt år tog det att hitta ett slott som passade vår blygsamma budget. Min blivande make är (faktiskt) lång, mörk och har glasögon. Jag kommer - snart - att gå nedför altargången i en fullsatt kyrka. Dock kommer jag pga av saker som hänt sen jag var barn inte gilla den biten och jag skulle gärna hoppa över den biten, jag vill INTE längre stå i centrum.

 

Festen får bli vad den blir, vi är ju trots allt i Sverige... Man får inte blåsa upp sig och tro att man är nåt. Så det blir långt ifrån en bal på slottet... Men en formell middag med servering är självklart. Och brudvalsen blir klassisk och formell. Nåt annat hade varit uteslutet. Och klänningen... Ja, den blev ett kapitel för sig. Men en av alla fluffiga klänningar här hemma ska det väl bli?!

Helt underbart var vårt bröllop inte, långt ifrån, men det var okej :) Mitt drömbröllop hade varit helt underbart, men det förbli en dröm. Och ja, nog är det väl den man gifter sig med som är den absolut viktigaste delen av bröllopet och det känns bra att det fortfarande som ett år som gifta känns rätt. Förhoppningsvis fortsätter det så ;P

Jag kan inte komma ihåg att jag nånsin hade giftemålsdrömmar när jag var liten... jag hade prinsessdrömmar, ja, defenitivt. Ritade sagoslott och prinsessor med stora rosa klänningar och metervis med långt hår. Men vet inte om det någonsin var någon prins där med? Mina barbiedockor var ju iofs rätt queera, jag hade ingen "Ken" så en dag så tog jag den Barbien som hade fulast hår och snaggade henne, så fick hon gifta sig med Brud-Cindy i ett par röda hängslebyxor (de enda byxor som fanns bland barbiekläderna, resten var bara tyllklänningar). Killen var nog inte så viktig för mig på den tiden... Jag vet att andra liksom prackade på mig bröllopsdrömmar, min mormor gav mig en brudmyrten (som i Kulla-Gulla) när jag fyllde sju - den dog å andra sidan rätt omgående... och ja så var det ju Brud-Cindy som någon måste ha gett mig, med vit klänning överströsslad med rosor... Men det var klänningarna och prinsessprylen som var grejen, inte romantik och gifta sig, för mig var det nog helt olika saker tror jag.
   Sen när jag blev lite äldre så tänkte jag mig nog att jag kanske skulle gifta mig, men att det då skulle vara typ på någon avlägsen strand eller en flygplats eller så.

När det sen verkligen blev på riktigt så är det väl främst två saker som "slår in", dels att vi gifte oss på "slottet" dvs Kalmar slott, för det vet jag att jag har hört så länge jag kan minnas, att man ska gifta sig där, men jag vet faktiskt inte om det är så att det har varit en barndomsdröm för mig eller om det är för att andra har sagt det. Och sedan då att jag gifte mig med en "lång mörk främling" för så vitt jag kan minnas så har det nog alltid varit så i min fantasi, men å andra sidan är det ju en superkliché så jag kan liksom inte riktigt lägga något i det... Näst efter att ha en tonårsförälskelse i typ Brad Pitt eller Justin Bieber så måste ju lång, mörk, främling vara det vanligaste konceptet... och då rätt mycket troligare att man snubblar över en sån än att man gifter sig med Brad Pitt.