Flickdrömmen vs verkligheten, hur blev det?
Jo jag vet att allas flickdröm inte är att bli gift och att alla inte planerat "sin stora dag" sen de tappade mjölktänderna. Men i brist på bättre synonym så...
I höst ska jag äntligen bli fru till min blivande man. Det blir en liten borgerlig vigsel med familj och några nära vänner, och efterföljande middag. Sen är det slut Ingen dans, fest, eller paketöppning. Visst är det lustigt hur ens tycke och smak kan ändras över åren? När jag var yngre och drömde om framtida bröllop så utspelade det sig alltid i kyrkan, jag hade klänning med släp, slöja, och sedan var det sittande 3-rättersmiddag med efterföljande brudvals, uppskärning av tårta, och en omedelbar avfärd till valfri paradisö helst senast ett par dagar efter vigseln. Jag förstod mig bara inte på folk som gifte sig borgerligt, utan brudklänning, hur kunde man vilja ha det så på sin stora dag??!
MEN..nu sitter jag här, många år senare, och känner att sättet vi ska bli äkta makar på är så himla rätt! Litet och intimt, istället för paradisö så blir det förhoppningsvis en natt i bröllopssviten...men det är ju ett paradis i sig, bara han och jag, nygifta, nykära och barnfria! Fast..det blir nog faktiskt en "riktig" brudklänning..så 22-åringen i mig får iallafall känna sig lite nöjd!
Nu undrar jag hur det var/är för er? Har ni alltid drömt om häst och vagn och gick genom eld och vatten för att få höra små ljuva klippeti-klopp på bröllopsdagen? Eller fantiserade ni om slottsbröllop med 100 gäster men hamnade ensamma på en strand i Thailand?
Dela med er