• CoG

    Gifta sig igen....

    Jag har varit gift en gång tidigare, men det tog knappt ett år innan vi separerade.

    Vi var ett par under nästan 8 år och gifte oss efter 7 år.
    Vi hade haft det slitigt på slutet men gick i familjeterapi och allt blev mycket bättre.
    Då trodde jag på oss igen, att vi skulle klara det trots allt och vi planerade bröllop och gifte oss.
    Dock tog det knappt ett halvår efter bröllopet innan det började bli sämre igen.
    Vi hade fått "verktyg" att ta hjälp av i vardagen och dom hade fungerat så bra,
    men då han slutade anv dom och återupptog det vanliga "mönstret" då föll allt och vi var snart
    tillbaka på ruta ett.
    Och jag orkade inte göra allt en gång till....så jag valde att lämna honom.

    Efter 9 månader träffade jag en ny man.
    Nu planerar vi att gifta oss, men jag kan inte låtabli att känna det där "tar folk det seriöst en andra gång?"
    Vi sitter och skriver gästlista och de på hans sida känns ok att bjuda.
    Men de som kom förra gången jag gifte mig...vad tycker dom om att jag ska gifta mig igen?
    Och det blir bara 6 år efter förra gången.

    Hur tänker ni som gifter er för andra gången?
    Och speciellt då det inte handlar om 10 år eller mer mellan vigslarna?
    Jag tror att jag behöver lite pepptalk.

    Och även om det inte berodde på att vi gifte oss som allt föll ihop tillslut förra gången så känner jag att
    "tänk om det inte håller om vi gifter oss?"

    Jag lever inte alls samma liv som då, jag har det mycket bättre nu.
    Men jag får ändå såna där hjärnspöken

  • Svar på tråden Gifta sig igen....
  • CoG
    mjeanettek skrev 2012-05-09 10:30:07 följande:

    Självklart så är vännerna lika glada för din skull denna gången, och speciellt som du inte hade det bra sista gången du gifte dig. Jag skall själv gifta mig för andra gången och mina släktingar är glada för vår skull :)


    Du måste tänka på att det viktigaste är att du och din m2b är lyckliga! Jag tror inte att folk tänker så mycket, det är nog mest dina hjärnspöken :) Och dom som gör det är nog helst den äldre generationen. Jag tror det är lättare att få accept från släkt och vänner om de har träffat din m2b innan bröllopet och fått en relation till han.


    Lycka till :)


    Ja, du har nog rätt.

    Men jag är en den enda jag vet i vår släkt som först levt ihop med en, fått barn och gift sig
    och som sedan gör allt en gång till.

    Det hade kanske känts av mindre om det funnits fler.
  • CoG
    jimmyojennifer skrev 2012-05-09 10:53:19 följande:
    Hej,

    Jag tror man tänker alldeles för mycket på vad alla andra tycker och tänker. Ska man behöva stanna i ett olyckligt förhållande för att andra inte ska "se ner" på en?
    Ni hade ett långt förhållande, ni försökte med alla medel för att hålla ihop och det fungerade inte, så då gick ni skilda vägar.
    Ni blev förmodar jag lyckligare individer på egen hand och med det följer även lyckligare och roligare föräldrar!

    Du har haft den fantastiska turen att få uppleva kärleken igen! Jag tycker absolut att ni ska gifta er, ha precis så stort bröllop som ni vill, oavsett om du/ni varit gifta förut. De här är er dag, ert äktenskap och ert liv och det ska vara precis så som ni vill ha det. Om någon har åsikter låt dom ha de, det är ni som ska dela livet och den personen/personerna behöver inte vara delaktiga om dom inte vill.

    Det viktigaste är vad ni känner och vill ha ut av era liv. För när allt kommer till kritan så är de du som ska leva ditt liv oavsett vad moster Agda tycker om det, och huvudsaken är att DU är lycklig i ditt liv och med dina val!

    Så sätt på dig en vacker klänning och skrid fram till altaren med din karl och bli hans fru! Om någon som är bjuden misstycker kommer dom i alla fall inte dyka upp och de är bara till er fördel för surpuppor kan hålla sig för sig själva!

    Men jag tror att alla era nära och kära bara är oerhört lyckliga för din skull, att du haft turen att hitta någon som du kan dela resten av ditt liv med!
    Se det positivt du kanske är förebilden för andra som vill lämna och hitta den riktiga lyckan men inte vågar för att dom är rädda för vad andra tycker!

    Jag hoppas att ni får ett underbart bröllop och ett fantastiskt liv tillsammans!
    Det är ju sådär jag vill tänka!

    Jag är stolt över att jag lämnade ett dåligt förhållande, den biten är inget problem.
    Det är bara "hur det ska se ut att gifta sig en gång till" grejen.

    En sak som du skrev stämmer tyvärr inte i min verklighet.
    Mitt ex var ingen bra förälder innan vi separerade (var mycket där grälen började) och nu finns han i stort sett inte alls i vår dotters liv.
    Den biten är väldigt tung och mest för vår dotter som inte förstår varför hennes pappa inte träffar henne.

    Jag vet att alla har rätt att göra "misstag", utan såna utvecklas vi ju inte.
    Det gäller bara att lära av dom.
    Och jag hoppas att jag lärt mig tillräckligt av det jag varit med om för att det ska bli helt rätt den här gången.
    Vad framtiden för med sig vet jag ju inte förrän vi är där.

    Men jag får läsa det du nyss skrev lite då och då, tillslut ska det nog gå bra:)
  • CoG

    Jag har hemskt svårt för att veta att jag stod framme vid alteret och lovade i nöd och lust tills döden skiljer oss åt...
    ...men sedan bröt det.


    Att jag lämnade förhållandet är en sak, men jag ångrar faktiskt att vi gifte oss (även om jag verkligen trodde på att det skulle bli bra) då det sedan föll ihop.
    Kanske är det inte "folk" som jag mest oroar mig för vad det ska tycka och tänka, kanske är det mina egna tankar om vad som hände, vad jag gjorde/ inte gjorde, vad som är rätt och vad jag är värd enligt mig själv som ställer till det.

    Daludd:
    Tack för dina ord, jag förstår hust du menar.
    Om till och med DU tycker att det är ok så... :)

  • CoG
    jimmyojennifer skrev 2012-05-09 15:15:58 följande:
    Med allting annat i livet, lära sig cykla, simma osv så uppmuntrar vi till att prova igen tills man kan! Varför ska det inte gälla i kärlek och förhållanden?
    Gilla!
  • CoG
    SaraJoakim skrev 2012-05-09 15:19:03 följande:
    Jag tycker 6 år kan vara en oerhört lång tid!! Jag och min fästman förlovade oss efter ungefär ett halvår och ska gifta oss efter 1 1/2 år senare och de känns som em evighet haha men i de långa loppet är det ingenting! Men precis som du reagerar jag ibland på att omvärlden kanske tycker det går för snabbt, men hur jag än vänder och vrider på det så är det ju det här jag vill!! ;) Med en ny man, kanske barn, jobb, nya och gamla vänner, aktiviteter, eventuell flytt som vart, det händer mycket på 6 år!! :) Jag tror att dina vänner kommer vara glada för din skull, vänner som missunnar dig det kan du stryka från listan ;)
    Jag får nog vara lite snällare mot mig själv och låta mig njuta av det fina i livet då det kommer istället för att grubbla på annat :)

    tack!
  • CoG
    Dejli skrev 2012-05-09 15:44:49 följande:
    Jag tycker också att 6 år är ganska lång tid, och med tanke på det så känns det inte alls som att du rusar in i något nytt... jag hade reagerat om det gått väldigt kort tid emellan äktenskapen, särskilt som det är ett barn inblandat, men jag tycker verkligen inte du har något att skämmas över.

    Om du dessutom träffade en ny man 9 månader efter så borde ju det betyda att ni varit ett par i över 5 år - betydligt längre än många varit ihop innan de gift sig. Jag förmodar att din dotter är ganska ung, och därmed har haft honom i sitt liv en stor del av sin livstid.

    Nä du, släpp dina osäkerhetstankar och njut av planeringen och bröllopet, och framförallt - resten av era liv ihop! Misstag kan alla göra, och man kan inte straffa sig själv resten av livet för det...
    Vi flyttade ihop efter ett år, just för att mitt dotter skulle få en mjukstart och att dom skulle få lära känna varandra mer ordentligt först.
    Han är en väldigt bra bonuspappa. Jag hade aldrig fortsatt träffa honom om han inte varit fin mot henne också.

    Min dotter var 5 då vi träffades och kommer att vara 9½ då vi gifter oss.
    Hon frågar ofta om vi inte ska gifta oss snart, men det blir först nästa år så vi väntar med att säga något till henne. Det blir så lång väntan annars :P

    Jag friade den 15 mars, 3 år efter att vi träffades allra första gången och jag frågade om han vill gifta sig med mig nästa sommar.
    För mig kändes det bra att välja en dag först nästa år, det blev inget impulsivt beslut, inget framhastat.
    Det känns mer genomtänkt och moget att låta det ta tid :)
Svar på tråden Gifta sig igen....