• CoG

    Gifta sig igen....

    Jag har varit gift en gång tidigare, men det tog knappt ett år innan vi separerade.

    Vi var ett par under nästan 8 år och gifte oss efter 7 år.
    Vi hade haft det slitigt på slutet men gick i familjeterapi och allt blev mycket bättre.
    Då trodde jag på oss igen, att vi skulle klara det trots allt och vi planerade bröllop och gifte oss.
    Dock tog det knappt ett halvår efter bröllopet innan det började bli sämre igen.
    Vi hade fått "verktyg" att ta hjälp av i vardagen och dom hade fungerat så bra,
    men då han slutade anv dom och återupptog det vanliga "mönstret" då föll allt och vi var snart
    tillbaka på ruta ett.
    Och jag orkade inte göra allt en gång till....så jag valde att lämna honom.

    Efter 9 månader träffade jag en ny man.
    Nu planerar vi att gifta oss, men jag kan inte låtabli att känna det där "tar folk det seriöst en andra gång?"
    Vi sitter och skriver gästlista och de på hans sida känns ok att bjuda.
    Men de som kom förra gången jag gifte mig...vad tycker dom om att jag ska gifta mig igen?
    Och det blir bara 6 år efter förra gången.

    Hur tänker ni som gifter er för andra gången?
    Och speciellt då det inte handlar om 10 år eller mer mellan vigslarna?
    Jag tror att jag behöver lite pepptalk.

    Och även om det inte berodde på att vi gifte oss som allt föll ihop tillslut förra gången så känner jag att
    "tänk om det inte håller om vi gifter oss?"

    Jag lever inte alls samma liv som då, jag har det mycket bättre nu.
    Men jag får ändå såna där hjärnspöken

  • Svar på tråden Gifta sig igen....
  • mjeanettek

    Självklart så är vännerna lika glada för din skull denna gången, och speciellt som du inte hade det bra sista gången du gifte dig. Jag skall själv gifta mig för andra gången och mina släktingar är glada för vår skull :)


    Du måste tänka på att det viktigaste är att du och din m2b är lyckliga! Jag tror inte att folk tänker så mycket, det är nog mest dina hjärnspöken :) Och dom som gör det är nog helst den äldre generationen. Jag tror det är lättare att få accept från släkt och vänner om de har träffat din m2b innan bröllopet och fått en relation till han.


    Lycka till :)

  • CoG
    mjeanettek skrev 2012-05-09 10:30:07 följande:

    Självklart så är vännerna lika glada för din skull denna gången, och speciellt som du inte hade det bra sista gången du gifte dig. Jag skall själv gifta mig för andra gången och mina släktingar är glada för vår skull :)


    Du måste tänka på att det viktigaste är att du och din m2b är lyckliga! Jag tror inte att folk tänker så mycket, det är nog mest dina hjärnspöken :) Och dom som gör det är nog helst den äldre generationen. Jag tror det är lättare att få accept från släkt och vänner om de har träffat din m2b innan bröllopet och fått en relation till han.


    Lycka till :)


    Ja, du har nog rätt.

    Men jag är en den enda jag vet i vår släkt som först levt ihop med en, fått barn och gift sig
    och som sedan gör allt en gång till.

    Det hade kanske känts av mindre om det funnits fler.
  • jimmyojennifer

    Hej,

    Jag tror man tänker alldeles för mycket på vad alla andra tycker och tänker. Ska man behöva stanna i ett olyckligt förhållande för att andra inte ska "se ner" på en?
    Ni hade ett långt förhållande, ni försökte med alla medel för att hålla ihop och det fungerade inte, så då gick ni skilda vägar.
    Ni blev förmodar jag lyckligare individer på egen hand och med det följer även lyckligare och roligare föräldrar!

    Du har haft den fantastiska turen att få uppleva kärleken igen! Jag tycker absolut att ni ska gifta er, ha precis så stort bröllop som ni vill, oavsett om du/ni varit gifta förut. De här är er dag, ert äktenskap och ert liv och det ska vara precis så som ni vill ha det. Om någon har åsikter låt dom ha de, det är ni som ska dela livet och den personen/personerna behöver inte vara delaktiga om dom inte vill.

    Det viktigaste är vad ni känner och vill ha ut av era liv. För när allt kommer till kritan så är de du som ska leva ditt liv oavsett vad moster Agda tycker om det, och huvudsaken är att DU är lycklig i ditt liv och med dina val!

    Så sätt på dig en vacker klänning och skrid fram till altaren med din karl och bli hans fru! Om någon som är bjuden misstycker kommer dom i alla fall inte dyka upp och de är bara till er fördel för surpuppor kan hålla sig för sig själva!

    Men jag tror att alla era nära och kära bara är oerhört lyckliga för din skull, att du haft turen att hitta någon som du kan dela resten av ditt liv med!
    Se det positivt du kanske är förebilden för andra som vill lämna och hitta den riktiga lyckan men inte vågar för att dom är rädda för vad andra tycker!

    Jag hoppas att ni får ett underbart bröllop och ett fantastiskt liv tillsammans!

  • CoG
    jimmyojennifer skrev 2012-05-09 10:53:19 följande:
    Hej,

    Jag tror man tänker alldeles för mycket på vad alla andra tycker och tänker. Ska man behöva stanna i ett olyckligt förhållande för att andra inte ska "se ner" på en?
    Ni hade ett långt förhållande, ni försökte med alla medel för att hålla ihop och det fungerade inte, så då gick ni skilda vägar.
    Ni blev förmodar jag lyckligare individer på egen hand och med det följer även lyckligare och roligare föräldrar!

    Du har haft den fantastiska turen att få uppleva kärleken igen! Jag tycker absolut att ni ska gifta er, ha precis så stort bröllop som ni vill, oavsett om du/ni varit gifta förut. De här är er dag, ert äktenskap och ert liv och det ska vara precis så som ni vill ha det. Om någon har åsikter låt dom ha de, det är ni som ska dela livet och den personen/personerna behöver inte vara delaktiga om dom inte vill.

    Det viktigaste är vad ni känner och vill ha ut av era liv. För när allt kommer till kritan så är de du som ska leva ditt liv oavsett vad moster Agda tycker om det, och huvudsaken är att DU är lycklig i ditt liv och med dina val!

    Så sätt på dig en vacker klänning och skrid fram till altaren med din karl och bli hans fru! Om någon som är bjuden misstycker kommer dom i alla fall inte dyka upp och de är bara till er fördel för surpuppor kan hålla sig för sig själva!

    Men jag tror att alla era nära och kära bara är oerhört lyckliga för din skull, att du haft turen att hitta någon som du kan dela resten av ditt liv med!
    Se det positivt du kanske är förebilden för andra som vill lämna och hitta den riktiga lyckan men inte vågar för att dom är rädda för vad andra tycker!

    Jag hoppas att ni får ett underbart bröllop och ett fantastiskt liv tillsammans!
    Det är ju sådär jag vill tänka!

    Jag är stolt över att jag lämnade ett dåligt förhållande, den biten är inget problem.
    Det är bara "hur det ska se ut att gifta sig en gång till" grejen.

    En sak som du skrev stämmer tyvärr inte i min verklighet.
    Mitt ex var ingen bra förälder innan vi separerade (var mycket där grälen började) och nu finns han i stort sett inte alls i vår dotters liv.
    Den biten är väldigt tung och mest för vår dotter som inte förstår varför hennes pappa inte träffar henne.

    Jag vet att alla har rätt att göra "misstag", utan såna utvecklas vi ju inte.
    Det gäller bara att lära av dom.
    Och jag hoppas att jag lärt mig tillräckligt av det jag varit med om för att det ska bli helt rätt den här gången.
    Vad framtiden för med sig vet jag ju inte förrän vi är där.

    Men jag får läsa det du nyss skrev lite då och då, tillslut ska det nog gå bra:)
  • Daludd

    Jag som tyvärr kan vara lite fördömande ibland när folk gifter sig du vet en fjärde gång... eller ger relationsråd när de är inne på äktenskap nummer 3 som dessutom är dåligt - jag skulle inte reagera på att du lämnade någon som betett sig dåligt och som fortsätter göra det genom att vara en dålig förälder.

    (Jag är inte direkt stolt över att jag tänker sådär, men här kan det ju iaf vara till hjälp att veta att trots att jag har sådana tankar får jag inte det av din situation) 

  • CoG

    Jag har hemskt svårt för att veta att jag stod framme vid alteret och lovade i nöd och lust tills döden skiljer oss åt...
    ...men sedan bröt det.


    Att jag lämnade förhållandet är en sak, men jag ångrar faktiskt att vi gifte oss (även om jag verkligen trodde på att det skulle bli bra) då det sedan föll ihop.
    Kanske är det inte "folk" som jag mest oroar mig för vad det ska tycka och tänka, kanske är det mina egna tankar om vad som hände, vad jag gjorde/ inte gjorde, vad som är rätt och vad jag är värd enligt mig själv som ställer till det.

    Daludd:
    Tack för dina ord, jag förstår hust du menar.
    Om till och med DU tycker att det är ok så... :)

  • darkHorse
    CoG skrev 2012-05-09 10:18:17 följande:
    Jag har varit gift en gång tidigare, men det tog knappt ett år innan vi separerade.
    ...
    Det är ju en sak att veta hur man "ska" tänka och en annan att känna det. Jag antar att du redan vet at du förtjänar lycka och ett lyckligt äktenskap, men att det kanske är det därlilla styngnet av att ha misslyckats i alla fall. I min släkt är det _ingen_ som har skiljt sig så skulle den dagen vara framme är det mycket möjligt att jag också skulle känna att det var "fel" trots att jag verkligen tycker att man ska skilja sig om äktenskapet inte har en framtid.

    MEN! Tänk såhär: 6 år är faktiskt jättelång tid! Om man måste vänta 10 år mellan alla sina seriösa förhållandes hinner man ju ha typ 2 st innan det är för sengt att bilda familj och slå sig till ro. Tänk på hur mycket du har förändrats som människa under dessa 6 år och vem du är nu. Eftersom det inte är exakt samma person är det inte samma "du" som gifter dig, och dessutom med en helt ny person. Du har alltså alla odds för dig att det ska gå bra, oavsett vad som hänt tidigare. Jag tror nyckeln ligger i att inse att man inte lever samma liv igen, utan fortsätter på något nytt.
  • lilly7

    Min syrra är gift för andra gången. Tänkte öht inte på att hon har varit gift förut när jag var på hennes bröllop.

  • Daludd
    CoG skrev 2012-05-09 11:32:33 följande:

    Jag har hemskt svårt för att veta att jag stod framme vid alteret och lovade i nöd och lust tills döden skiljer oss åt...
    ...men sedan bröt det.


    Att jag lämnade förhållandet är en sak, men jag ångrar faktiskt att vi gifte oss (även om jag verkligen trodde på att det skulle bli bra) då det sedan föll ihop.
    Kanske är det inte "folk" som jag mest oroar mig för vad det ska tycka och tänka, kanske är det mina egna tankar om vad som hände, vad jag gjorde/ inte gjorde, vad som är rätt och vad jag är värd enligt mig själv som ställer till det.

    Daludd:
    Tack för dina ord, jag förstår hust du menar.
    Om till och med DU tycker att det är ok så... :)


    Haha precis, om en så fördömande människa som JAG inte ens reagerar, så är det lugnt ;) Men som du skriver, det är ju dina egna känslor som är grejen. Hade du varit trygg i det själv hade du inte heller brytt dig om surpuppor som jag som tänker dumma tankar.
  • jimmyojennifer
    CoG skrev 2012-05-09 11:04:26 följande:
    Det är ju sådär jag vill tänka!

    Jag är stolt över att jag lämnade ett dåligt förhållande, den biten är inget problem.
    Det är bara "hur det ska se ut att gifta sig en gång till" grejen.

    En sak som du skrev stämmer tyvärr inte i min verklighet.
    Mitt ex var ingen bra förälder innan vi separerade (var mycket där grälen började) och nu finns han i stort sett inte alls i vår dotters liv.
    Den biten är väldigt tung och mest för vår dotter som inte förstår varför hennes pappa inte träffar henne.

    Jag vet att alla har rätt att göra "misstag", utan såna utvecklas vi ju inte.
    Det gäller bara att lära av dom.
    Och jag hoppas att jag lärt mig tillräckligt av det jag varit med om för att det ska bli helt rätt den här gången.
    Vad framtiden för med sig vet jag ju inte förrän vi är där.

    Men jag får läsa det du nyss skrev lite då och då, tillslut ska det nog gå bra:)
    Att din föredetta var/är en dålig pappa är ett ypperligt skäl till att lämna tycker jag! Nu har ju din dotter (har haft sen ni blev tillsammans) en fadersfigur i sitt liv (antar att han älskar din dotter eftersom han valt dig och därmed henne =) )

    Titta inte tillbaka på det som ett misstag. Du har ett barn med karln och ni kämpade på i 8 år! För med handen på hjärtat utan din dotter hade ni väl inte kämpat så mycket, än mindre gift er?
    Du gjorde de som du tyckte krävdes och lite till för att ni hade en familj och det sket sig. That´s life! =)

    Men, nu lever du med någon du verkligen älskar som älskar dig tillbaka och eftersom ni ska gifta er så antar jag att han har lite större koll på det där med barnuppfostran.
    Gör dig själv en björntjänst och se inte på det här som " ditt andra bröllop" titta på det som ert bröllop, dagen då du blir hans fru och han blir din man och ni kan fortsätta ert redan fantastiska liv som äkta makar! Det är väl ingen som kan säga vad som händer om 10,20, 30 år?!
    Men så länge du/ni är lyckliga medans ni har varandra är det allt! Så gå fram och lova tills döden skiljer er åt.. igen ;) för det är så du känner här och nu så får vi se vad som händer sen!

    Med allting annat i livet, lära sig cykla, simma osv så uppmuntrar vi till att prova igen tills man kan! Varför ska det inte gälla i kärlek och förhållanden?
  • CoG
    jimmyojennifer skrev 2012-05-09 15:15:58 följande:
    Med allting annat i livet, lära sig cykla, simma osv så uppmuntrar vi till att prova igen tills man kan! Varför ska det inte gälla i kärlek och förhållanden?
    Gilla!
  • SaraJoakim

    Jag tycker 6 år kan vara en oerhört lång tid!! Jag och min fästman förlovade oss efter ungefär ett halvår och ska gifta oss efter 1 1/2 år senare och de känns som em evighet haha men i de långa loppet är det ingenting! Men precis som du reagerar jag ibland på att omvärlden kanske tycker det går för snabbt, men hur jag än vänder och vrider på det så är det ju det här jag vill!! ;) Med en ny man, kanske barn, jobb, nya och gamla vänner, aktiviteter, eventuell flytt som vart, det händer mycket på 6 år!! :) Jag tror att dina vänner kommer vara glada för din skull, vänner som missunnar dig det kan du stryka från listan ;)

  • Palolem

    Jag gifter mig för andra gången i sommar,då har jag varit skild i 3 1/2 år, 6 år sen jag gifte mig förra gången.

    Alla mina vänner och min familj är jätteglada för vår skull. Vi skojar om vad jag ska ha för kännnig/ring/färgtema/blommor denna gång jämfört med förra gången, men det är ju inge som tycker att det här bröllopet är mindre viktigt.

    Däremot kan jag känna att vissa bitar är viktigare att lägga energi och pengar på än andra - vis av erfarenheten, men det är mest organisatoriska grejer. 

  • CoG
    SaraJoakim skrev 2012-05-09 15:19:03 följande:
    Jag tycker 6 år kan vara en oerhört lång tid!! Jag och min fästman förlovade oss efter ungefär ett halvår och ska gifta oss efter 1 1/2 år senare och de känns som em evighet haha men i de långa loppet är det ingenting! Men precis som du reagerar jag ibland på att omvärlden kanske tycker det går för snabbt, men hur jag än vänder och vrider på det så är det ju det här jag vill!! ;) Med en ny man, kanske barn, jobb, nya och gamla vänner, aktiviteter, eventuell flytt som vart, det händer mycket på 6 år!! :) Jag tror att dina vänner kommer vara glada för din skull, vänner som missunnar dig det kan du stryka från listan ;)
    Jag får nog vara lite snällare mot mig själv och låta mig njuta av det fina i livet då det kommer istället för att grubbla på annat :)

    tack!
  • Dejli

    Jag tycker också att 6 år är ganska lång tid, och med tanke på det så känns det inte alls som att du rusar in i något nytt... jag hade reagerat om det gått väldigt kort tid emellan äktenskapen, särskilt som det är ett barn inblandat, men jag tycker verkligen inte du har något att skämmas över.

    Om du dessutom träffade en ny man 9 månader efter så borde ju det betyda att ni varit ett par i över 5 år - betydligt längre än många varit ihop innan de gift sig. Jag förmodar att din dotter är ganska ung, och därmed har haft honom i sitt liv en stor del av sin livstid.

    Nä du, släpp dina osäkerhetstankar och njut av planeringen och bröllopet, och framförallt - resten av era liv ihop! Misstag kan alla göra, och man kan inte straffa sig själv resten av livet för det...

  • CoG
    Dejli skrev 2012-05-09 15:44:49 följande:
    Jag tycker också att 6 år är ganska lång tid, och med tanke på det så känns det inte alls som att du rusar in i något nytt... jag hade reagerat om det gått väldigt kort tid emellan äktenskapen, särskilt som det är ett barn inblandat, men jag tycker verkligen inte du har något att skämmas över.

    Om du dessutom träffade en ny man 9 månader efter så borde ju det betyda att ni varit ett par i över 5 år - betydligt längre än många varit ihop innan de gift sig. Jag förmodar att din dotter är ganska ung, och därmed har haft honom i sitt liv en stor del av sin livstid.

    Nä du, släpp dina osäkerhetstankar och njut av planeringen och bröllopet, och framförallt - resten av era liv ihop! Misstag kan alla göra, och man kan inte straffa sig själv resten av livet för det...
    Vi flyttade ihop efter ett år, just för att mitt dotter skulle få en mjukstart och att dom skulle få lära känna varandra mer ordentligt först.
    Han är en väldigt bra bonuspappa. Jag hade aldrig fortsatt träffa honom om han inte varit fin mot henne också.

    Min dotter var 5 då vi träffades och kommer att vara 9½ då vi gifter oss.
    Hon frågar ofta om vi inte ska gifta oss snart, men det blir först nästa år så vi väntar med att säga något till henne. Det blir så lång väntan annars :P

    Jag friade den 15 mars, 3 år efter att vi träffades allra första gången och jag frågade om han vill gifta sig med mig nästa sommar.
    För mig kändes det bra att välja en dag först nästa år, det blev inget impulsivt beslut, inget framhastat.
    Det känns mer genomtänkt och moget att låta det ta tid :)
  • Anneli256

    Ibland kan det dock vara folk som reagearar. Både min m2b och jag har varit gifta tidigare. Jag var gift 22 år och min m2b 7 år. Jag var väldigt ung bara 18 när jag gifte mig, kyrkligt skilde mig när jag var 40 två år senare tog jag kontakt med m2b via fb.. då låg han i skilsmässa. Han hade betänketid kvar ung 3 månader.


    Vi hade inte för avsikt att inleda ett förhållande men det blev som det blev. När vi nu nästan två år senare ska gifta oss så kommer inte hans släktingar. Bara hans mamma. En av systrarnas make har fått en hjärtinfarkt och väntar på operation vilket dom hörde av sig och berättade. Två av syskonen har hört av sig efter att min m2b skickat mail och frågat om inbjudan kommit fram då dom förklarat att dom har annat resp är sjuk.


    Det finns dock fler syskon som inte hört av sig, samt hans pappa. Orsaken till att det är så vet jag faktiskt inte. Jag vet dock att pappa har kontakt med m2bs x. Om det är orsaken eller ej vet jag inte.


    Visst allt har gått snabbt. Men vi är inga ungdomar längre. Vi vet vad vi vill och vi önskar inget hellre än att leva vårt liv tillsammans att då vigas i kyrkan med våra vänner och dom som bryr sig om oss är mycket stort. Mina barn och hans barn kommer till vigseln.


    Vi tänker som så.. det är bättre att fira med dom som verkligen bryr sig om oss och är glada för vår skull än att vi skulle haft folk som tittade snett på oss och sedan snackade massa skit. Nä detta är ett firande av vår kärlek och lycka.. och kan inte dom se det och glädjas för vår skull.. ja då kan dom faktiskt hålla sig borta.


    Dom som verkligen bryr sig om dig /er.. och som gläds för eran skull.. dom kommer att tacka ja med glädje. Även om det visar sig att några har synpunkter och givetvis kan det göra ont.. så är det deras problem. Njut av det ni har tillsammans. Det gör vi..så kan dom bitter..... a sitta på sin kammare.

Svar på tråden Gifta sig igen....