Ministern Eskil Erlandsson gifter sig med 19 år yngre kvinna

Det är såklart individuellt. Visst kan man när man ser vissa par tycka det verkar vara ett olämpligt val med någon som är mycket äldre/yngre, precis som det kan vara en olämplig kombination av andra anledningar. Det viktigaste är väl att man inte är i väldigt olika faser i livet, där en kanske vill bilda familj medan den andre tycker sig vara färdig med den delen av livet. Men där kan man ju ha olika uppfattningar oavsett ålder.

Vad som inte sägs rent ut, men som jag tror är en anledning till att just det här paret får så stor uppmärksamhet, är att de uppfattas som väldigt olika attraktiva rent fysiskt. Han är inte bara äldre utan dessutom överviktig och kan väl inte klassas som stilig för sin ålder. Det gör det svårare för den utomstående betraktaren att förstå varför en ung och hyfsat attraktiv kvinna blir intresserad av honom, och det kommer säkert att leda till spekulationer om att hon är ute efter karriärsfördelar.

För av någon anledning har vi väldigt svårt att tänka oss att människor kan ha så attraktiva personliga egenskaper att någon väljer dem av den anledningen, oavsett hur de ser ut. Antagligen är det så simpelt att de precis som oräkneliga andra par har arbetat tillsammans och då upptäckt att de kommer bra överens och förstår varandra, och börjat tycka om varandra.

Hmm...tycker inte det gör ngt alls. 

Spelar ingen roll alls, så länge den yngsta parten är iaf myndig! Iaf enligt min bok. Är man närmare 40 som yngst har man nog skaffat sig klokskap och erfarenheter och kan avgöra om åldersskillnaden har nån som helst inverkan på den egna relationen. De har säkert själva ställt sig frågan och kommit fram till att den inte är något hinder! 

Hylla kärleken! Ålderslös och könslös!  

spelar ingen som helst roll...! jag blev tillsammans med min fästman när jag var 14 och han 23 (vi är nu snart 21 och 30 år) en av mina äldre systrar är 35 och är ihop med en som är 56 (tro ja) och min äldre bror är 33 och är ihop med en som är 19 snart. jag tycker att så länge man älskar varann och man visar varandra respekt ska ålder inte spela någon roll. 

tyvärr har jag fått höra saker då jag berättat om ålderskillnaden.. en gammal klasskamrat kallade oss "alla pedofiler". -.- men ja skratta och kalla henne fånig... 

AMEN! 

Vad den betyder?

Tja, den betyder nog en hel del, såtillvida att man får räkna med åsikter och kommentarer av varierande smidighetsgrad och med eller utan respekt för sitt förhållande.
Sedan spelar det ju en enorm roll när i livet man väljer någon med stor skillnad i ålder. Det kan ju bli fråga om rena lagbrott, och jag tror man allmänt sett har väldigt svårt att se vad en som är 18 ska ha ut av någon som är 45, och hur det ska kunna "väga jämnt", medan den som är 45 kan ha levt ett liv som mycket väl stämmer med en som är mycket äldre.

Men, sedan spelar det ju en faktisk roll i relationen ur sådana perspektiv som barn och dessutom att man kanske får räkna med att bli änka rätt tidigt, eller en medvetenhet om att man liksom får ta de år man får och så vidare. Så kalrt att det är saker som spelar roll och som på olika sätt präglar relationen och vilka beslut man fattar.

Kanhända blir man kanske lite ensamma, ifall ens båda vänkretsar inte verkar gilla läget eller inte stämmer emd den man valt osv, men så kan det ju bli ändå i relationer.
Jag tror man får rkna med en del åsikter, skvaller och skit, men vem man vill älska och leva med, hoppas jag man orkar och vågar välja själv.

Förövrigt vill jag säga att jag tycker Aniara har många poänger i sitt inlägg.

Jag har själv varit tillsammans med både äldre och yngre killar även om det inte varit lika stor skillnad neråt när jag varit den äldsta, som det var när jag var 22 och träffade min dåvarande kille som var 31...

Åldern har ingen betydelse i någon egentlig mening så länge som det så att säga är lagligt.
Kärleken kan finnas även om man "är för ung för ett sexuellt förhållande" enligt lagens mening. Men finns kärleken så kan man vänta ut den där tidsstämpeln. Och kärlek handlar ju inte bara om lust och åtrå liksom. Man kan älska någon utan att vara sexuellt attraherad av personen och det finns många som lever i platoniska förhållanden...
Jag har bara protesterat EN gång när det var en fråga om åldersskillnad, och det har jag skrivit om tidigare i en annan tråd så jag ska göra historien kort.
Det var en kille som jag pratade med på ett annat forum, som berättade att han ville göra sin flickvän med barn så att han skulle binda upp henne till honom. Just nu minns jag inte hur gammal han var då (runt 23 nånting) och hon var 16 . Men han berättade att han försökt göra henne med barn från att dom träffats för han var så rädd att hon skulle träffa någon annan, och hon var 14 när dom blev tillsammans...
Han lyckades göra henne med barn vet jag, hon hade önskemål om att gå ut gymnasiet och kanske plugga vidare innan dom skaffade barn. Men han ville att dom skulle flytta ihop (han var arbetslös och hade ingen utbildning). Det sista jag hörde var att dom bodde hemma hos någon av deras föräldrar, tror det var hennes pappa. Utan inkomst och utan utbildning men med barn...
Och det här gjorde mig riktigt upprörd eftersom jag uppfattade henne som hjärntvättad av honom. Hon hade önskemål med sitt liv, hon älskade honom och ville leva med honom men hon ville också ha en karriär. Men hon övertalades att inte följa sina drömmar...

Så min egentliga åsikt är - är du myndig så spelar inte åldern annan roll än det aniara4 skrev om att man kan vara på olika stadier i livet. Och då ska ingen lägga näsan i blöt. ( Ja om inte den ena personen faktiskt säger att den bara är intresserad av den andra pga förmåner då, då skulle jag protestera)
Om någon inte är myndig så kan det vara befogat att lägga näsan i blöt för att se till att dom inte förstör för sig själva. Och med att lägga näsan i blöt så menar jag att man är där och stöttar och motiverar båda att göra bra val vad gäller utbildning mm. Men utan att fördöma deras känslor och utan att sabotera förhållandet genom att hålla dom ifrån varandra.

Man kan lika lite styra över vem man älskar - som över vilka man ogillar. 

Åldern tycker jag inte har någonting med saken att göra egentligen, tycker mer det handlar om mognad och som någon skrev ovan vart man befinner sig i livet :)
Det är 16 år mellan mig och min fästman (jag är 24 och han 41), ingenting som märks av i vår vardag och vi har aldrig fått någon direkt kommentar om det. Och om jag skulle få det skulle jag inte bry mig ett dugg :p Vi har samma mål i livet, delar ambitioner och det är det jag tycker räknas!

Så länge förhållandet är jämlikt och den ena inte gör sig beroende av den andra, eller tvärt om - gör den andra beroende av sig själv - så är det väl upp till var och en. 15-20 års åldersskillnad är inget jag lyfter på ögonbrynen åt om den yngre personen inte är väldigt ung.

Jag har ju dock själv svårt att förstå vad man ser i någon som är väldigt mycket äldre... tänkte t ex på ett avsnitt på tv jag såg förra veckan, där paret var ca 29 och 60, med en dotter som var ca 8 (vilket borde innebära att de började träffas senast när tjejen var i tidiga 20-årsålder).

Jag kan ju inte låta bli att ha fördomar om särskilt den yngre i relationen som i väldigt ung ålder (drygt 20) väljer en partner som är över 30 år äldre. Mina fördomar säger att det nog är något som saknats i den personens uppväxt eller liknande, även om det säkert absolut inte måste vara så.

Är man lycklig så är man och det är ju det enda som i slutet räknas så länge det är "lagligt", jag har bara svårt att se vad man ser i varandra (förutom att jag har lätt att förstå att den äldre personen känner sig smickrad av att en ung och attraktiv person visar intresse).

Jag tycker ju också det är större skillnad på 20 och 50 än 30 och 60. Det skulle vara intressant att se statistik för hur länge dessa förhållanena varar, vad händer när den ena är 50 och den andra 80? Är man lika lycklig då?

Ålder i siffror är inte samma sak som ålder i sinnet anser jag, därför är åldersskillnad ointressant så länge det handlar om äkta kärlek (dvs. bort med troféfruar och tomboys) samt så länge det handlar om vuxna människor.

 

Jag är 4 år äldre än min fästman, min moster är 8 år äldre än sin man och min faster är 15 årå yngre än sin man. Alla är så lyckliga som man kan vara! :)

det oxå... min karl är somsagt 30.. men i sinnet är han väl 17... :P 

Ju äldre man blir, desto mindre säger åldersskillnaden. Det är två vuxna människor som ingår äktenskap av egen fri vilja (får man förmoda). Jag kunde nog inte bry mig så mycket mindre.

Ålder är ju egentligen "bara en siffra", eller hur? Den säger ingenting om hur man mår, hur pigg man är, och framförallt hur man är rent mentalt, i själen? Många yngre kan vara lite försoffade, och en del äldre kan vara ungdomliga...

Själv är jag lyckligt gift sedan 16 år (bröllopsdag i snart nu maj) med en 14 år yngre man!
Det går alldeles utmärkt!

55 - 36 är ju inget speciellt! Värre om 55 - 19... Men samtidigt är inte 55 gammalt :)

 

Tycker det är löjligt.

Orkar liksom inte bry mig så mycket om vilka som är ihop med vilka. Har annat att tänka på.

Sen väntar de ju tydligen barn också, och det är klart att om man är 55 och vill ha barn så funkar det ju inte med en jämnårig kvinna.

Är man en 55-åring kvinna som vill ha barn är det förstås kört hur man än gör.

Ja faktiskt!

jag tänkte först ignorera tråden, eftersom jag inte läser skvallerpressens grejor öht, och faktiskt skiter i vem som gör vad med vem på löpsedlarna-och tycker det är lite kosnstigt att den sortens skvaller är så hiiiiiimla spännande.

men, så tänkte jag på själva frågan "Spelar åldern någon roll i ett förhållande". Och det är ju en fråga amn kan fundera över, helt bortsett från just kändisexemplet.

Och ska man vara PK ska man ju säga att "men guuuuuuuud det är klart att kärleken inte har någon ålder"

Sedan tänker jag mig in i hur jag verkligen skulle reagera om min mammas nuvarande skulle dö, (inte helt otroligt, eftersom han är rätt skröplig) och hon sedan skulle träffa en man som var yngre än jag.
Eller, menr troligt, min pappa, som fatktiskt inte verkar alls se kvinnor i sin egen ålder-utan då ser ahn tanter typ, men suckar över att det inte är så lätt att träffa någon. Nä. Kanske inte lika lätt som om han vore öppen för andra kvinnor än att fortfarande vid 65 bara se snygga tjejer mellan 20 och 40 typ. Eller, 40 ser han inte heller så bra. Det är vi ungar som börjar vara så gamla....

Ska jag var uppriktig, så tycker jag det finns något sorgligt över att han inte följer med sin egen ålder, och att det visar en viss brist på mognad, att han liksom inte ens ser äldre kvinnor som kvinnor-fast han själv är just äldre.
Och vissa saker kanske är lättare att tycka tills det hamnar på närmre håll.
Min pappa hade ett (kort) förhållande med en väldigt ung tjej ett tag, och jag vet att båda mina systrar tyckte han var totalpatetisk och äcklade av att han hade en tjej som var närmre sina äldsta barnbarn än sig själv i ålder.

I den bemärkelsen, så blir jag också förbannad på att man som tjej uppenbart oftast har så mycket mer att förlora på att åldras.

Att en gubbe blir ihop med en ung kvinna, är liksom bara det gamla vanliga. Men om en kvinna träffar en 20-30 år yngre man, tror jag -tyvärr-att just hon får mer skit än en man.

Kloka ord som vanligt från dig 

Hurra för kärleken!

Kanske finns jordbruksministern och Susanne Adlercreutz här på bröllopstorget och håller just nu på som alla vi andra att söka information på forumen om blommor, klänningar, musik och mat?