Bordsplaceringen, måste par sitta tillsammans?

Hum... Får kanske fundera vidare... Tack för input!

Det är lätt att man tror att en bordsplacering gör middagen stel.
Och visst, om dom får sitta gruppvis där dom känner varandra så kanske dom pratar och slappnar av mer om det är personer som är lite blyga och tillbakadragna.
Men då är det bättre att placera dom gruppvis om man tror att det skulle funka - så man inte får dom där ströplatserna mellan stora grupper där alla känner alla  

Jag har varit på en sån bröllopsmiddag en gång, det var det värsta jag varit med om!! Jag var lite blyg på den tiden och kännde ingen förutom min sambo och toastmastern (som satt vid ett annat bord) De jag satt närmast satt helt knäpptysta och stirrade ner i maten. Försökte småprata lite med dem men det gick inte hem för fem öre.
Vi kommer nog placera folk gruppvis och med partnern mitt emot troligtvis. Vet att våra gäster skulle uppskatta det då de olika kompisgrupperna inte träffas så jätteofta.

Om det blir trevligt i slutänden eller inte, beror enligt mina erfarenheter mindre på var min sambo sitter, och mer på hur mycket folk omkring en faktiskt bjuder på sig själva och har lite social kompetens. Där är man ju som festarrangör till syvende och sist utlämnad till folks goda vilja och föresttser att medverka och bidra i motsats till att "sitta av" tillställningen eller bara prata med dem de redan känner.

Men allmänt sett, så håller jag med Chicita om att man verkligen ska tänka sig för innan man hoppar över bordsplaceringen. Redan vid mindre middagar i rätt små sällskap, kan det göra stor skillnad att styra upp den saken .

Sedan tycker jag faktiskt man kan tänka lite personligt när det gäller placeringar. Alltså, vem tror man mår bäst var någonstans? Vet man att någon är ganska ny i sitt förhållande och är med utan att känna någon allas utom sin partner, kanske det kan vara trevligt att få sitta så man åtminstone kan se varandra och "stämma av" med blicken hur man har det och lite så.
Man brukar ju säga att när man gifter sig är det sista gångenman har sin respektive till bordet, och det är säkerligen en sådan där sak som hör till huruvida någon var "tingad" för äktenskap, man utsatte så att säga inte parterna för konkurrens liksom.

Men, vill jag ha min sambo som stöd och sällskap i en grupp, så sitter jag hellre med honom snett över eller ett par hack bort, så man ser varandra, än att han ska sitta bredvid mig.

Annars hör vi till dem som verkligen inte är rädda att delas på- det kan friska upp rejält i livet att få helt annan input och andra samtalspartners än sin respektive och ens vanliga umgänge, tycker både sambon och jag, fast det beror ju verklien på vilka man hamnar med. Man kan ju ha så roligt att man vrider sig av skratt, men man kan också sitta och undra om det inte hade varit roligare att sitta hemma i pyjamasen och kolla repriserna på TV4. Båda delarna har hänt.

Jag var på min kusins bröllop, även att vi var förlovade hade de splittrat oss - jag hade inte alls trevligt under middagen - hade jävligt tråkigt - hade inget gemensam med någon av de andra jag satt med.

Så... mitt råd - var försiktiga, tanken är väl att man ska ha trevligt...

En av anledningarna till att vi gör så är att vi har några par som är alldeles för hämmande mot varandra. Det får inte pratas med någon annan och partnern ska hela tiden säga till sin partner vad denna får eller inte får prata om, hur denne ska uttala sig eller på vilket sätt den ska äta maten. 
Sådant förstör stämningen för alla vid en middag.

Vi har bara bjudit de allra närmaste vännerna och familjen (ändock nästan 60 pers) så vi känner alla väl, vilket gör att vi förhoppningsvis också kan lyckas med en bra placering där alla får trevligt. 

Vi fick ett återbud som gjorde att vi satte oss igen och gjorde om hela bordsplaceringen. Nu gjorde vi så att vi satte de flesta paren vid samma bord, men på olika sidor en bit ifrån (varje bord har 8 platser), alltså snett mittemot. Nu kan de i alla fall flörta lite på avstånd vid behov...

Det är nog som passionsblomman säger, att hur trevligt gästerna har beror på gästerna, inte hur de sitter. Det var något jag var lite orolig för, eftersom gästernas humör och vilja att bjuda till var en av få saker jag inte hade kontroll över. *kontrollfreak* Men lyckligtvis var alla våra gäster glada och sociala och hade inga problem med att prata med bordsgrannarna.

Vi satte självklart inte par tillsammans, däremot tänkte vi på att alla skulle ha någon de kände i närheten. Det behövde dock inte vara deras partner. En medföljande respektive som inte kände någon annan satt mittemot sin fru, eller snett emot. En eller två personer kände ingen alls runtomkring, men de är sociala personer som vi visste skulle klara det utan problem.

Som jag ser det handlar en bröllopsfest också om att två släkter förenas, eller modernare kanske två familjer och  två kompiskretsar. Därför försökte jag så långt som möjligt att placera en från hans sida med en från min sida. Men som sagt, de allra flesta hade en kompis, syskon eller annan bekant mittemot sig, på sin andra sida, eller snett emot. Jag hade också lagt ner mycket tid och tankemöda på att fundera över vilka som skulle passa ihop.

Och tydligen funkade, för alla hade trevligt och ett flertal gäster sa att just de satt vid det bästa bordet. Och de satt inte vid samma bord.

Jag tycker själv inte om bordplaceringar. Och när jag och min sambo går på fest vill vi ju sitta ihop. Det är en sak om jag går själv, men på bröllop skall man inte dela förlovade par tycker jag. Och när vi har gift oss kommer jag fortfarande att vilja sitta med honom.

Jag blev bjuden på ett bröllop tillsammans med min sambo, hans sida av släkten som jag aldrig träffat. Där fick jag en bordskavaljer tilldelad mig och sitta vid ett bord där jag aldrig ens träffat någon innan. Detta var inte det minsta roligt tycker jag :/