Han har inte gjort fullt tydligt vad det är han vill. Han har sagt att han inte är nöjd med hur det är, men samtidigt kan han inte se sig själv leva hela livet med en kvinna. Jag sa då tydligt vad jag vill. Om han då vet det, borde han göra slut, om han har något empati för en annan person.
Jag tycker visst att man kan prata om barn i början av ett förhållande. Man säger ju inte "jag vill ha barn med DIG", eller "jag vill gifta mig med DIG", men man kan säga att det är något jag vill nån gång i mitt liv. Eller det är något jag INTE vill.
Det är faktiskt är taskigt att hålla kvar någon i en relation. Därför att det är alltid svårare för den som har mycket känslor och vill mycket att bryta. Det är lättare för parten som inte har det att bryta. Jag personligen vet att om jag träffar en man som jag märker känner mycket för mig och tydligen vill mer än mig, då bryter jag. Det är taskigt av mig att hänga kvar och låta honom hoppas. Och om vi säger att han nu också har en hel del känslor (vilket jag faktiskt inte tror), men om vi ponerar att han har det. Då gör han slut av den anledningen. För han vet att jag vill saker han inte kan ge.
Om han nu bara vill ha sitt liv såhär, då kan han ju träffa nån annan som också vill det. Men det är inte sjysst att hålla kvar en kvinna som vill mer. För jag har inte all tid i världen på mig att skaffa det.
Jag har vid ett tillfälle brytit med honom för att det inte kändes bra. Men han kom tillbaka till mig. Och under den tiden hade jag saknat honom fruktansvärt. Så jag tänkte ge det en chans till.
Under den tiden vi varit tillsammans så har ingen av oss mått särskilt bra av olika anledningar. Vi har massor av bagage båda två. Vi har båda varit med om fruktansvärda saker, och haft fruktansvärda relationsproblem. Jag lider trots att jag har gått i terapi i flera år, fortfarande av posttraumatisk stress. Jag gör naturligtvis allt jag kan fortfarande för att bli bättre, men jag kanske aldrig blir riktigt bra. Han har fortfarande massor av relationsproblem, fler sådana än jag. Men även jag lever i en situation som är svår, men som jag inte kan förändra för tillfället. Jag har inte heller trivts med mitt jobb, slutat, och vill göra annat. Han trivs inte heller men vågar inte sluta. Så det har hänt mycket för oss, och vi har av olika skäl mått dåligt.
Det jag verkligen förstår att vi behöver är att prata ordentligt om allting. Och så får vi se vad det blir. Jag visste inte när jag ville ha allt det där som jag önskade i framtiden, när vi började ses. Men jag förändrades under tiden och insåg att jag vill ha det väldigt snart. Jag har sagt massor av gånger vad jag önskar i mitt liv. Han har hört det mycket. Men han berättar aldrig vad det är han vill.
Nu är det dags för honom att prata mer om saker och ting. För att jag känner verkligen inte att jag mår bra i det här. Han kan låta dagar och nån gång nästan en vecka gå innan han hör av sig, särskilt om vi avslutar vårt möte på ett sätt som inte är helt bra. Det känns inget vidare, gör mig orolig och spiralen blir negativ...
