Hur väljer man vart och hur man ska bo?

Oj, vad härligt, det låter ju fantastiskt att det blev en fullträff direkt! :) Tänk om det var så lätt.. Som det är just nu, så har vi absolut inte råd att köpa något alls. Ett hus är alldeles för dyrt (även om månadskostnaden skulle bli lägre), så än så länge kan vi bara drömma (om det nu är hus vi vill ha). Man vill ju dock planera lite inför framtiden, men det är svårt tycker jag.

Chicita - Jag är så avundsjuk på människor som ni, som bara vet - här ska vi bo och sedan har möjligheten till det :) Stor eloge till er också som byggt huset själva, det måste ju kännas extra mycket som hemma då :) Måste väl iofs varit ett rätt stort projekt, men kan tänka mig att känslan nu, när det är klart, är enormt skön :)

Vi har ju som sagt ingen möjlighet att köpa något just nu, då vi inte alls har ekonomin till det. Vår lägenhet ligger väldigt centralt och vi har nära till allt som vi vill ha nära till, det är trevlig gård till huset (ett mindre hyreshus, 5 lägenheter) och väldigt trevliga grannar. Huset är dock fallfärdigt och trots uppredpade försök att få hyresvärdens tumme ut så.. nej. Dessutom är inte planlösningen på lägenheten ideal och ingen av oss trivs speciellt bra med själva lägenheten.

Skulle vi då vilja köpa hus, i stan, så är det säkert närmare 10år bort och då känns det lite bortkastat. En stor anledning till just hus är ju för att dottern ska få växa upp i hus (vi är båda uppväxta i hus i mindre samhällen), men då är det ju försent. Väljer vi hus en bit utanför stan, så kanske vi kan köpa ett om sisådär 5år, men eftersom vi redan prövat det och bara bodde där ett par månader innan vi fick "lappsjukan", så vet vi väl inte om det känns så aktuellt att pröva igen.

Vissa dagar känns det som att hyresrätt, ja, det är skönt. Inget att tänka på, ingen gräsmatta som ska klippas, ingen gård som ska skottas, inget hus som ska målas om osv. Men å andra sidan avskyr vi verkligen att bo i lägenhet. Ska man ha tillräckligt stor lägenhet (så stor som vi vill ha), så blir hyran så ruskigt hög.

Hur ska man kunna reda ut hur man vill ha det? Och vad gör man om man inte vill samma sak?

Oj, 2år? Wow, vilket tålamod :) Det låter ju dock som att ni bor väldigt fint och bra till :) Kan tänka mig det faktiskt, att det är rätt kul att veta vad som döljer sig bakom allt osv. Min makes föräldrar har byggt två av sina hus och de är väldigt nöjda med det beslutet :) Jag vet inte om jag själv skulle ha just tålamodet till det :P

Hehe nja, en vettig bostadsrätt är nästan lika dyr som ett hus, så det går inte riktigt att göra så. Dessutom får vi inget lån, då vi bara har en inkomst. Tyvärr, vi har haft upp det till diskussion flera gånger, att kanske köpa en lägenhet. Dessutom finns det nästa inga bostadsrätter i den delen av stan vi vill bo i (det är hyresrätter och hus bara) för att dottern inte ska behöva byta skola och liknande ännu en gång. Här är det sådan bostadsbrist just nu, så det finns knappt något till salu heller, eller för uthyrning. Man ska inte heller räkna med att gå med vinst när man säljer heller och då känns det lite väl osäkert att köpa om man inte vill bo där väldigt länge. Vi har redan ägt 3 bostadsrätter och jag tycker faktiskt inte att det på något sätt var bättre än hyresrätt och just den där känslan, som många pratar om, att man betalar till sig själv.. den har vi nog aldrig riktigt känt.

Det finns sådana bostadsrätter här också, det är ju mysigt, men på hel fel sida stan. De är dessutom väldigt dyra, inte jättedyra i inköp, men hyrorna är.. ja, enligt oss uppåt väggarna. Kallhyror på 5000kr, så med värme, el, vatten, bredband osv och med lånet på det sedan, så är det helt enkelt inte värt det.

Usch, jag hatar detta med bostad. Vi har ju som sagt haft 3 bostadsrätter samt 4 hyresrätter och 1 hus under våra 6år tillsammans. Vi verkar inte kunna hitta rätt och det är jättejobbigt. Jag tycker alla andra verkar ha det så bra, de flyttar och köper och trivs och mår bra :P haha

Det är ju just det, att vi redan prövat det, både i bostadsrätt och hus. I mindre samhällen ca 1,5mil utanför stan. Nu är inte vår "stan" jättestor heller, vi bor i Skellefteå. Vi har prövat bo i samhället där jag växte upp, men det var fruktansvärt. Jag trivdes inte där när jag växte upp och jag trivdes verkligen inte där sen heller. Det andra samhället, där vi bodde i hus, var det ännu värre. Huset var bra, lagom stort (125)kvm med tre sovrum, altan, garage och en väldigt lagom stor tomt med lekparken och ett grönområde som närmsta granne bakom huset. Det bodde flera barn i området, något äldre än vår dotter, men ändå. Efter bara ca 2-3 månader i huset hade jag börjat få fruktansvärda panikattacker och flygplatsen låg alldeles breve och jag fick inte sova pga alla plan som flög förbi osv. Vi sålde huset och flyttade 5 månader efter vi flyttat in. Att jag inte har körtkort spär ju på känslan av att jag är fast där. Vi trodde att inget annat skulle ha betydelse, så länge vi fick bo i hus, men så var det inte. Dessutom blev ju bensinkostnaden rent löjlig. Maken pendlade då ca 2mil enkel väg till jobbet, för att vi sedan skulle köra samma sträcka igen när han kommit hem för att kunna umgås med vänner och liknande. Att bo riktigt ute på landet där man nästan måste ta bilen till närmsta granne skulle aldrig falla mig in :P

Mja, även om man har två hyffsade inkomster är det svårt att få lån, även om husen/lägenheterna är betydligt billigare här än i andra städer. Det tar ju dessutom tid innan man lyckats spara ihop till kontantinsatsen.

Vi har faktiskt inte så många saker vi "måste" ha. Det allra viktigaste är området. Vi har prövat, som jag skrev här ovan, att strunta i område när vi flyttat tidigare, men det har inte slutat bra. För varje flytt har vi blivit mer och mer säkra på vart vi vill bo och att det är viktigt för oss. Eftersom vi vill bo just där, så blir valet av boende hyresrätt (som aldrig är ledigt) eller hus (som är alldeles för dyrt). Vi vill absolut inte ha något nyrenoverat med tiptop standard, för det är inte vi, vi tycker om när det är lite äldre. Det är väl mer att vi inte vill ha något där det första vi måste göra, om vi köper hus, är tex ett takbyte eller omdränering osv. Att vi först ska måsta jobba ett år innan det blir beboligt. Ytskickt går bra, måla om, byta golv och renovera på den nivån. Sådant är bara kul.

Jag förstår verkligen inte hur de tänker på Arbetsförmedlingen en sådan gång. Det är ju så fruktansvärt ologiskt, att han ska säga upp sig för att flytta med dig 70mil för en 40% anställning. Sälja huset för det? Herregud.. usch, jag blir irriterad! Skönt att det löste sig iaf och att du/ni slapp flytta.

Haha ja, alltså.. jag behöver inte en bättre lägenhet, eller mja, allt är ju relativt. Jag vill ha en lägenhet där jag kan duscha när jag vill och en som är lite billigare i hyra, så det kanske skulle finnas utrymme för att spara någon slant. Sedan är jag så satans less på vår hyresvärd och vill faktiskt inte betala honom en krona till egentligen! Han spenderar det på nya, svindyra, bilar till sig själv och uppvärmd pool och lekplats till sina barn. Här fick vi möblera om för att inte frysa häcken av oss i vinter, då det blåser rätt i från fönster och balkongdörr. Det går inte städa trapphuset för våttorkar man, så börjar det lukta illa. Mattan i trapphuset har släppt överallt och faller sönder i bitar. Det är så mycket mögel i källaren att vi inte kan använda förrådet och balkongen kan man inte gå ut på, för då rasar nog den. Ja, det är bara lite av vad som pågår här. Ja, vi har kontakt med hyresrättsföreningen, men det känns helt lönlöst. Vi betalar redan en fruktansvärd hög hyra och nu vill han höja den ytterligare med 4%. Man blir bara så less...

Och det stora dilemmat är väl att vi börjar vilja olika saker.

Jag vill bo i hus! Jag vill kunna ligga på gräsmattan och läsa en bok, att vår dotter ska kunna springa runt, sparka boll och liknande med sina vänner. Att vi ska kunna sitta på altanen och äta middag med våra vänner. Radhus/kedjehus har jag inget emot. Det går toppen. Vill bara slippa ha ett trapphus och jag vill ha en egen liten gård, även om den inte är jättestor. Vill inte ha en jättestor. Jag vill bo i ett visst område (egentligen två, men de ligger precis breve varandra) här i stan. Då har vi nära till allt vi tycker om, bio, restauranger, vänner, familj, makens jobb, sjukhuset för dottern och även hennes skola och fritids, så hon slipper flytta ifrån sina vänner ännu en gång.

Min make håller med mig om allt det, förutom huset. Han vill nog hellre bo i lägenhet, hyresrätt. Han tycker det är skönt med friheten. Bara kunna släppa allt och åka iväg om man vill. Åka vart frågar jag?, för vi åker aldrig någonstans. Ingen av oss vill åka någonstans heller.

Vi har dessutom katter och hund och jag tycker det skulle vara skönt att slippa springa ett par trappor ner bara för att rasta hunden. Det skulle vara skönt att kunna släppa ut den på gården bara och leka lite där ibland. Han tycker det är bra som vi har det nu.

Hur ska man kunna komma överens? Tidigare var vi överens och nu har han helt ångrat sig. Det kom lite som en chock för mig faktiskt, för vi har alltid varit så överens om hur vi vill bo.

Nej, tyvärr inte. Utanför stan kan man ibland hyra hus, men inne i stan är trycket så stort, eftersom det finns så få bostäder att de som säljer kan få rätt bra för sina hus (priserna har stigit enormt de senaste 5-6 åren) och väljer då att sälja istället för att hyra ut. Jag har inte sett ett enda hus centralt som uthyres under de 5år vi kikat på hus. Jo, två hus, men hyror på ca 15 000kr/månad är hela vår inkomst, så det funkar inte riktigt, samt att de legat i utkanten av stan åt fel håll så att säga. Gårdshus finns det ett par, men till dom är köerna enormt långa, samt att de flesta är bara 2rok, vilket blir för litet tyvärr. Annars hade ju det kunnat vara ett bra alternativ tycker jag :)

Det svåra är ju också att numera letar vi inte samma sak. Jag kikar på en sak - just nu billigare boende så vi kan spara pengar och om ett par år kanske kunna köpa hus. Han tänker på en annan sak - bo kvar här, där vi bor nu, resten av livet. Han tycker samma sak som jag om huset och hyresvärden, men han tycker om lägenheten, till skillnad från jag, som inte gillar den alls egentligen. Lägenheten är för dyr för oss egentligen, redan nu, och med en eventuellt hyreshöjning samt ännu lägre inkomst från min sida.. ja, det bådar inte gott tycker jag.

Jag förstår inte hur vi ska kunna kompromissa och komma fram till något som vi båda känner oss nöjda med. Just nu är mitt förslag att leta en mindre (till ytan, inte färre rum) lägenhet i samma område, men på markplan. Då får jag ha närmare ut till gården, samt att jag slipper oroa mig för om vi ska kunna betala hyran och kanske vi rent utav kan spara någon slant, medan han fortfarande får bo i hyresrätt. Han är väl inte helt på samma sida och han tycker det är onödigt, för det finns inga lägenheter och han tycker att vi kommer spendera massa tid och energi i onödan på att leta. Han har en poäng i det, det finns i princip inga lägenheter, men samtidigt känner jag att vi måste ju börja någonstans. Letar vi inte alls, så kanske vi missar den där minimala chansen på en annan lägenhet.

Haha ja, jag är som sagt så avundsjuk på alla som varit helt överens om boende och/eller har en gemensam plan inför framtiden på hur de vill bo osv. Det måste vara väldigt skönt :)

Vi står i kö hos alla, har gjort det under de senaste 6åren (sedan vi flyttade hemifrån alltså), men det hjälper inte. Hamnar på plats typ 118 i kö på lägenheter ändå. Tyvärr. Tror att vi som bäst har varit på plats 37 eller något, men det är ju knappast troligt att 36 personer före oss tackar nej till en lägenhet :P Det enda som gäller är att ligga på privata hyresvärdar, som inte har sådant kösystem. Vilket vi gör, i omgångar. Inte just nu, eftersom maken inte vill flytta.

Ja, just nu finns det bara 3 lediga lägenheter i hela kommunen på 3rok, alltså inte bara här i stan, utan även alla samhällen runt om. Det är helt sinnes.

De ska ju bygga nytt, då kommer en 2a på 50kvm kosta 7500kr/månad (el, bredband, parkering osv inte inräknat). Folk här är hyffsat upprörda över den saken, för samtidigt är det väldigt hög tex ungdomsarbetslöshet här. Arbetslöshet öht egentligen. Folk har inte råd. Det är många, inkl vi, som skulle behöva byta till billigare boende, men det är omöjligt. Samtidigt tjänar man för bra för att få varken socbidrag eller bostadsbidrag. Jaasi.. jag förstår mig inte alls på allt det där.

Det lät ju faktiskt som en ganska bra lösnning, att bygga nytt på det gamla :) Då kanske hyrorna på det nya blir lite mer humana också.

Synd att de inte verkar kunna göra på samma sätt här, för det verkar vara mycket bättre än att bygga helt nytt. Utan hyreshöjningar (och renovering) dock, för det är samma sak där som med vår hyresvärd (privat), att de höjer och höjer med gör inget och folk vill bara kunna betala hyran och köpa mat, inte nödvändigtvis bo i toppmoderna lägenheter. Hyresgästföreningen ligger ju på alla hyresgäster här i stan nu, både de som bor i kommunalt och hos privata, just för att hyreshöjningarna här i stan har varit lite väl höga under senaste åren och väldigt obefogade i de flesta fallen.

För ett par år sedan fanns det gott om lediga lägenheter, speciellt på A-torp. Där finns ju alltid studentlägenheterna, men även andra. Nu är även de lägenheterna upptagna och bostadsrätterna som finns där har stuckit iväg i pris. Dessutom är det kanske inte det området man helst bor i ;P

Kan tänka mig att det lätt blir så, om man inte är härifrån, och studerar. Att man inte har så stor koll på stan i övrigt, speciellt inte om man inte tänkt stanna kvar här sedan heller.

Nej, det är lite småjobbigt minst sagt.

Vad härligt ändå att ni är överens om hur ni vill bo :) Jag önskar ibland att jag skulle vilja bo sådär, det verkar ganska mysigt och fridfullt. Ja, även om man säkerligen har en hel del att göra. Jag skulle dock inte vilja pendla 5 mil till jobbet ;P haha

Hoppas att ni hittar något riktigt bra då snart, som passar in på det ni vill ha :)

Mm, nej, tyvärr finns inte det. Det är som sagt väldigt brist på lägenheter och där vi vill bo är det mest villor och mindre lägenhetshus, där det aldrig blir ledigt något :P Annars skulle det helt klart kunna vara en bra kompromiss, så länge lägenheten hade varot på bottenplan och haft uteplats, för det är ju vad jag saknar :P Nu finns det dock inte som sagt.

Oj, jobbar din sambo så långt bort? Hur funkar det? Haha jajo, jag känner igen det där. Ett hus här, där vi vill bo, kostar väl kring 2 miljoner och det är ju väldigt mycket pengar, men de från större städer tycker nog det är  en spottstyver i sammanhanget ändå ;P

Ni är alltså båda från ungefär samma ställe? Och båda vill flytta hem? Skönt att vara örevens om det :)