jag känner mig...som en besviken satmara?
Jag och min sambo har talat om förlovning under en ganska lång period, och senast när han tog upp ämnet så frågade jag hur de gick med planerna på en förlovning, så fick jag svaret: jag har inte ekonomin nu att fria till dig, pengarna räcker inte(och då kan jag nämna att båda ringarna tillsammans kostar runt 1.000kr).
jaha, de va ju synd tänkte jag. Min sambo vill gärna vara den som köper båda ringarna, jag har försökt kompromissa med att vi köper varandras förlovningsringar, sen kan han få köpa min vigselring, för det är ju vi som förlovar oss med varandra, inte han som förlovar sig med mig... om ni förstår vad jag menar? Men han vägrar rucka på det, så jag får väl vänta tills han har råd, tänkte jag... den som väntar på något gott... sägs de ju
Men nu i torsdags, så meddelade min sambo mig att på fredagen(igår) så ska han iväg på en 24 timmars kryssning med min brorsa - fine, inga problem med mig, han borde ha lite kul. Men så nämnde jag att han borde ha med sig lite extra pengar, för det kostar att åka kryssning(dricka, mat osv) han: ah, jo jag vet jag ska ha med mig 600kr som fickpengar....
Där blev jag lite less, för han påstår att han inte har råd att köpa ett par ringar för sammanlagt 1.000kr(som vi ska använda i resten av våra liv), men han har däremot råd att bränna 600kr på en kväll, för att festa och supa med min brorsa.
Jag kände mig väldigt besviken när han sa det, så jag kunde inte hålla käften utan sa precis det: "du påstår att du inte har råd att köpa ett par ringar för sammanlagt 1.000kr(som vi ska använda i resten av våra liv), men du har däremot råd att bränna 600kr på en kväll, för att festa och supa med min brorsa". Fick då som svar: aaah, du har rätt, du har en poäng.
Men sen sa han, som han har sagt i flera månader nu(men som alltid får mig att bli lika knäsvag), "men jag lovar dig den blir en förlovning nu under 2012, för jag vill gifta mig med dig"
Sen fick jag så jävla dåligt samvete över att jag sa sådär, känner mig som en girig jävla kärring som bara vill ha ha ha....
Alltså, jag har inga som helst problem med att han åker iväg på en kryssning och har kul, jag tyckte det var en bra ide och jag vet att det kostar pengar, men ändå blev jag besviken när jag fick höra att han skulle ha med sig 600kr i fickpengar(jag tror dessutom att han hade mer än 600kr, för 600kr räcker inte långt)
tycker ni att jag reagerade fel? Det känns som om jag gjorde fel, men samtidigt inte... ? jag känner mig elak, och samtidigt besviken på min sambo...?
Nu när jag läser igenom min inlägg ser jag att det låter som om jag gnäller och tjatar på min sambo om förlovning, men så är inte fallet, jag va lite så de första månaderna, men nu drar jag inte ens upp ämnet, utan jag pratar bara om det om han drar igång det samtalsämnet, just för att jag inte vill pressa honom. Jag har sagt till honom att han FÅR INTE fria till mig fören han själv vill gifta sig med mig. Jag vill inte att han ska fria till mig för att han vet att jag vill gifta mig med honom, att han friar för min skull liksom. Ett sådan frieri vill jag inte alls ha.
