Biologiske pappa sårad och förbannad - hur reagerar man?!

Man kan inte välja sin biologiska släkt. Men man kan välja resten. Om du inte hade haft en ny "pappa" som ställt upp för dig så är det inte säkert att du varit en hel människa i dag när du är vuxen, utan kanske en trasig människa med ett konstlat förhållande till det manliga könet.

Din pappa borde vara glad att han fortfarande omnämns som din pappa och inte som din "biologiska pappa".

Låt honom vara sur och irriterad. Men försök släpp det. Det är inte värt att du blir upprörd och arg över det. Visa vem som är vuxen helt enkelt och låt honom rasa av som den 5-åring han beter sig som

Det är skönt att få skriva av sig - att "dumpa" som man brukar kalla det hela.
När man har gjort det så känns det oftast lättare att hantera.

Så lägg alla tankar på pappa-problemen i en hög där du inte ser dom, så att säga
Njut av helgen och ta nya tag nästa vecka när du hunnit tänka igenom och formulera ett bra svar. Om du inte orkar prata med honom, så skriv ett brev.

Ibland skriver jag ett brev eller mail - men postar/ skickar det inte. Bara att få göra det att formulera ett svar på en fråga, och sen vänta ett tag och läsa igenom det, kan göra att man ser saker från en helt annan synvinkel

hehe.. det är nog mest att om jag lät allt komma inpå mig så skulle jag bli knäpp. Jag har lärt mig att tänka positivt och att acceptera att man inte kan göra alla nöjda och lösa alla problem.

"Behandla andra som du själv vill bli behandlad" är en bra devis.
Likaså "att vända andra kinden till"


Livet har inte varit så snällt mot mig. Så de bitar som är positiva försöker jag framhäva och verkligen suga åt mig av. Och det andra försöker jag se på med lite humor

Det finns alltid en ljusglimt, och om man når botten så är det bara att sparka ifrån och sikta uppåt mot ljuset

Trevlig helg på dig också