Oväntat besök?

Nej, jag håller med dig om att man vill ju först att dom ringer eller iaf väntar tills man öppnat dörren. Sen kan jag förstå dig om du tycker de med maten ärjobbigt jag hade fått spel om jag inte själv fick välja när jag ville äta. Men kan ju inte rätta så mycket efter alla andra.....www.urenbrudssynvinkel.bloggplatsen.sr

Nej jag tycker absolut inte att du är knäpp eller osocial. Men nu har jag alltid bott i sveriges största städer. Det kanske är annorlunda ute på "landet". Sedan att man äter lunch kl 12, hade jag blivit tokig på.

Kan du inte låsa dörren så kan hon inte åtminståne gå rätt in? Har ni bara bott tillsammans i norr eller även i söder?  Om ni har bott tillsammans söder ut gjorde ni likadant då?

Lycka till

Vi har inte bott tillsammans söderut, men det hade inte varit något problem. De jag känner där nere gör inte så.

Jag förstår dig fullständigt, jag skulle bli galen om nån bara klev in oanmäld! Samtidigt menar hon förstås inget illa, det är så man gör i hennes värld helt enkelt.

Om det hade varit jag hade jag nog försökt prata med henne, varit noga med att inte kritisera utan förklara att jag förstår att vi har lite olika seder och även om jag tycker det är trevligt att du kommer och hälsar på så känns det lite konstigt för mig som är uppväxt på ett annat sätt att inte veta om det i förväg. Så tror du att du skulle kunna slå en pling innan du kommer över så att jag får lite förvarning, för min skull.

Alltså att du inte lägger fram det som att hon är ohyfsad och borde veta bättre, utan att det är du som har andra vanor och är lite känslig för överraskningar, typ.

Eller också ser ni till att ha kinky sex mitt på hallgolvet nästa gång hon kliver in!

Jösses vad jobbigt! Jag HATAR oväntat besök. De flesta jag känner är av samma åsikt, vi hör av oss till varann flera dagar, ibland veckor, i förväg och bestämmer när vi ska träffas. Att ringa och säga "tänkte komma förbi på en kopp kaffe nu om ni är hemma" går bort helt, jag hatar överraskningar.

Kanske är jag svennig, skittråkig och osocial, men hellre det än att inte kunna planera min tid efter eget huvud!

Fast det gäller inte bara henne utan alla makens släktingar och en del av hans vänner. Svårt att säga till alla. Och min make gillar det - såklart han är ju uppvuxen med det. "Det är väl trevligt med besök" säger han - men kanske inte när man hasar runt i mysbyxorna med en frottéhandduk runt sitt nytvättade hår tycker jag.

Jag bor i norrland och har alltid bott i norrland, och jag har aldrig varit med om att någon bara oanmäld kliver in i mitt hus eller i lägenheten jag bodde innan. Om någon kom oanmäld ringde dom alltid på dörren och väntade på att vi skulle öppna.

Men tror du inte ryktet skulle sprida sig ganska snabbt om du pratade med några? "Jamen hörde du vad den där tosiga sörlänningen sa, hon tycker man ska ringa innan man kommer förbi, ha ha, jamen det är väl bäst att vi gör så då så vi inte stressar henne stackarn." (I bästa fall.)

Jag som ofta hasar runt i pyjamas till långt fram på dan, just nu t.ex. (jag är långtidssjuk och jobbar på konstiga tider när jag jobbar) skulle definitivt inte tåla oannonserade besök. Om du lider av det tycker jag din man borde stå på din sida åtminstone delvis - visst är det trevligt med besök, men så svårt är det väl inte att bara slå en pling innan och säga "jag kommer förbi en sväng, är ni hemma"?. Vad gör de om ni inte är hemma?

Det känns som att den här vanan bygger på en tillvaro där man liksom alltid är presentabel. Man har alltid gått upp tidigt på morgonen, duschat och klätt på sig tidigare än någon kan tänkas hälsa på, man har inte ätit  frukost sent och är just på väg att äta lunch klockan två, och man är alltid anständig, proper och på gott humör. Skulle inte funka för mig, ha ha!

Ja, jag vet inte vad du ska göra. Kan bara säga att jag sympatiserar och att jag för min del inte hade accepterat det!

Jag bor också i Norrland, Skellefteå, har alltid bott här.  Jag tror det beror lite på hur man är själv och vilka man umgås med. När jag bodde hemma med mina föräldrar i deras hus, så kom både farmor och farfar, mormor, grannar, vänner till mina föräldrar och mina egna vänner förbi ofta. Oanmälda, men de ringde ju på dörren innan de gick in, alla väntade inte alltid på att någon skulle öppna.

Sedan jag flyttade hemifrån och ihop med min make, fortfarande kvar i norrland, så har vi aldrig oanmält besök. Även våra föräldrar ringer innan det tänker kika förbi. Så är det för de flesta av våra vänner också, att de inte får besök oanmält, men inte för alla.

Jag och min make kan dock droppa in oanmälda och utan att ringa på dörren hos våra föräldrar. De uppskattar bara om vi kommer. Samma med min mormor.

Lås dörren! Då kan ju ingen bara kliva rakt in iaf, utan då måste de ju vänta på att någon öppnar dörren.

Jag kan ju tillägga att jag själv tycker det är jättetrevligt med oanmälda besök och har inget emot det. Jag tyckte det var jättetrevligt när jag bodde hemma att det var så många som kom förbi och bara satt och pratade en stund. Jag önskar att vi fick oanmälda besök, vilket hände ett par gånger när vi bodde i hus, men nu när vi bor i lägenhet igen händer det aldrig. Är jag knäpp då? ;P

Jag tycker inte att du är knäpp, jag är likadan ;)  Har precis som du erfarenhet av detta "fenomen" hemifrån, men mina vänner ringer alltid innan de dyker upp. Jag kan faktiskt sakna det lite. Det känns så uppstyltat.. Antar att om jag bodde på samma ort som mina (eller sambons) föräldrar så skulle det bi lite mer spontanbesök.

Givetvis förstår jag att det kanske inte är så kul att någon bara klampar in, men jag tycker oftast bara att det är roligt att någon kommer förbi. Och naturigtvis tycker jag att man ska ringa på dörren och inte bara kliva in ;)

Jag är också uppväxt på landet med frekventa oväntade besök, men aldrig att folk klev in utan att ringa på..... dock bodde vi riktigt på landet så kom det en bil så uppmärksammade alla det på gården

Jag tycker själv det är roligt med oväntat besök, men jag föredrar att man slår en pling o kollar läget innan man står utanför dörren.

Tycker att det är viktigt att ni båda känner er bekväma med regler/rutiner runt om kring er...... ni får komma fram till hur NI två vill ha det, låst dörr, samtal innan osv..... för att ni båda ska må bra........klart man ska försöka ta seden dit man kommer....men man måste ju må bra av seden också!

förstår inte hur svärmor riktigt tänker.....alltså....har man inte barn....man kanske försöker bli gravida.....då har man kanske sex på tider som passar en själv....typ när man vill....hade ju inte velat komma instövlandes hos någon när de höll på för glada livet i sänghalmen....hrmmm.......nåja.....man utgår ju från sina egna preferenser...

Hoppas ni kan komma fram till en gemensam lösning som passar er båda! Lycka till!

Jag håller med. Det känns som man alltid måste planera allt och det går aldrig att bara vara spontan. Nu umgås vi väldigt sällan med någon öht, så det kan ju vara en bidragande orsak till att jag saknar det, att folk bara droppar förbi. Nu är det bara vid festligheter som vi umgås med andra än våra föräldrar och syskon, så blir kanske bara 4-5ggr/år.

Jag håller ju med om det också, att man självklart ska ringa på dörren och vänta på att bli insläppt. Inte bara klampa in.

Jag håller också med!
Jag är från norra norrland och har vuxit upp med spontanbesök, framförallt hos mina föräldrar, morföräldrar, släktingar etc. Det gäller framförallt släkten. Dock ringer alla långt i förväg om de ska hälsa på mig, och ingen klampar in. Ingen förväntar sig heller att man ska vara speciellt snygg om de kommer förbi en söndagmorgon. När jag bodde i södra sverige i en storstad så upplevde jag det tvärtom som ganska jobbigt att alla hela tiden ville planera allting, verkligen allting. När man kan träna, när man kan fika tillsammans,osv man kunde aldrig göra något spontant. inte ens gå ut på en promenad tillsammans utan att planera in det en vecka i förväg! Jag hade väldigt svårt för det.

Intressant att det är olika i olika delar av landet. Tyvärr har jag inget råd att ge TS, mer än att vara tydlig både mot make och svärmor. 

Jag är uppväxt i Jönköping och har bott både i lägenhet och hus där (när jag bodde hemma). Där var det inte alls ovanligt att man gjorde spontanbesök, men så var det inte alltid utan det kunde hända att man ringde och bestämde att ses. Vilket man gjorde var lite olika men man ringde alltid på dörren och väntade på att folk skulle öppna. Det där med att bara stövla in skulle jag inte uppskatta för fem öre. Typ den gången det går bra är om kompisen ringer och hör om vi ska ses o jag säger visst det går bra. Ska bara diska lite men dörren är olåst du kan gå rätt in, det är den enda gången det skulle funka hemma hos mig iallafall då jag alltid vill ha dörren låst.

Har även bott i Västmanland och där var det ungefär samma sak som det var i Jönköping men där var folk mer att man måste höra av sig och boka in att man ska ses, inte lika spontana som i Jönköping alltså.
Jag för min del har inga problem med att folk ringer och säger att de är ute och åker och frågar om de kan komma förbi på fika. Antingen går det ju bra eller så går det inte bra.

Hur som hellst tycker jag att man klampar inte in hos någon på det viset och har man det problemet och är oense som ni har tycker jag att man kan kompromissa. Typ att de får komma men iallafall ringa på och vänta tills ni öppnar dörren.
Jag hade nog också infört att börja låsa dörren då ni inte har det så kanske folk fattar piken.  =)

Jag är uppväxt i Dalarna. Där händer det väldigt ofta att folk bara liksom kommer förbi hur som helst. men nog ringer de i alla fall på dörren.

Alla utom min bullriga morbror, som var dalmas men numera bor i Stockholm. Han stormade alltid in i vårt hus (inte hans föräldrahem) utan att ringa på. En gång satt jag på toaletten, och han gick och ryckte upp varenda dörr och skrek hallå.

INTE kul när man var begynnande tonåring liksom. En gång när han tydligen var i Dalarna på semester så hann jag se hans bil fara in på uppfarten, och eftersom jag var ensam hemma, blyg och ickerepresentalbel så sprang jag och gömde mig bakom garaget. minns inte om jag ens hann låsa ytterdörren.

 

Jag tror inte att han gör så bland grannar och vänner i Stockholm, men ute på landet då gör man tydligen hur som helst!

 

Jag har lärt upp alla som känner mig att man BÖR ringa innan. Om så bara fem minuter innan i alla fall. Jag VILL faktiskt kunna vara välkomnande, representabel eller i alla fall kunna ha ett rum i ordning där man kan vara.

Slutsatsen är att du INTE är konstig. Inte alls! Och visst får din kille tycka om att få besök, men det är faktiskt inte för mycket begärt att be hela släkten slå en pling när de är på väg. Inte alls oförskämt tycker jag. Utan bara ett sätt att få dig att känna dig bekvämare på.

 

Och f ö så tycker jag att man skall kunna sitta på sin egen toalett UTAN att låsa eller stänga dörren om man t ex är ensam hemma.

Efter morbrorincidenten så har jag blivit asnojig ju. Men det är några år sedan nu...

Typ 23 år sen det hände...