Jag har en svägerska som använder oss som personlig bank...

Bra att tänka lite längre. Kanske är det två steg som ska till, ett där han verkligen förstår hur inte-ok hennes beteende är, och ett där han också klarar att stå för det, dra gränsen och säga nej.

En bra grundregel är väl att man betalar tillbaka ett lån innan man ber om nästa. Jag tänker på en bekant vars mamma hade en hel del problem, levde på soc och lånade pengar varje månad. Han införde regeln att hon bara kunde ha ett lån i taget, hon var tvungen att betala tillbaka det gamla lånet innan hon kunde få låna nåt igen. Visserligen blev det ofta så att hon betalade tillbaka i början av månaden för att genast låna igen i slutet av samma månad, men skulden blev åtminstone inte större utan rullade liksom på, och det kunde han väl leva med.

Å andra sidan var ju din svägerskas första lån sjukt stort, så där funkar ju inte den principen. Hur kan man ens få för sig att be nån annan ta ett banklån åt en?! Det kanske är en sak om ens släktingar har väldigt gott om pengar och kan låna ut en del av det de har, men att begära att folk ska låna ut pengar som de inte ens har själva, och ta lån och sabotera sin egen ekonomi för deras skull? Barockt!

Man rättar mun efter matsäcken. Har man bara en inkomst får man leva därefter, tills man har lyckats skaffa sig större inkomst. Ja, jag tycker också din man beter sig som en "enabler", och han behöver hjälp att sätta gränser om han värderar ert gemensamma liv och er ekonomi. Sen verkar syrrans familj också behöva hjälp, men det blir nog svårt att få dem att förstå innan Lyxfällan knackar på dörren (tycker de låter som kandidater redan). Eller fogden.

MVH en gnetig smålänning som levt under fattigsomsstrecket men ändå aldrig missat en enda räkning.