Inlägg från: Anonym (Arg är förnamnet) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Arg är förnamnet)

    Jag har en svägerska som använder oss som personlig bank...

    Jag väljer att posta detta anonymt för att inte hänga ut de inblandade. Man vet aldrig vilka som läser här. 

    Nu är jag så arg att jag måste få skrika och gnälla lite grann, och förhoppningsvis få lite råd om hur jag ska bete mig här.

    Min sambo är en stor jäkla mes som låter folk behandla honom hur som helst för att han inte vågar säga emot. Till exempel så går han med på all idioti som hans syster kommer med. 

    Nu berättade han att hans syster ringde och bad att få låna vårt mediamarkt-kort för att de behövde köpa en kamera. Den kostar 15.000. H-vete heller! För ett år sen köpte de en kamera på vårt kort, den kostade också 15tusen. Den kameran, knappt ett år gammal, sålde de i veckan! För att de behövde pengar! 

    Bara det var en sån sak som gjorde mig förbannad. Här har vi lånat ut pengar till en kamera som ska hålla, karln i huset skulle fota vårt bröllop, och så går de och säljer kameran! Och nu, 4 dagar senare, vill de låna till en ny kamera. Påpekade för sambon hur dålig stil jag tycker det är, bara det att ens sälja kameran. Så respektlöst. Han höll inte med mig utan försvarade dem och tyckte att det var okej, de har ju haft det så dåligt med pengar på senare tid. Ja, det tror jag fan. Till att börja med är det bara en i familjen som jobbar (typ 3 jobb har han, plus de hobbyverksamheter han har som ger lite pengar). Varför hon inte jobbar har jag aldrig fått någon klarhet i. Hon har ju inget funktionshinder, varken på det fysiska eller psykiska planet, hon är inte sjuk på något vis... så jag har dragit slutsatsen att det säkert beror på lathet. 

    Nå, utöver den otillräckliga inkomsten, så envisas de med att skaffa sig helt onödiga utgifter. De köper nya datordelar, dyra leksaker i present, telefoner, spel och allt möjligt till ungarna. Helt utan att de gamla har använts slut på, bara för att liksom... så, för att finansiera sin livsstil så har de lånat tiotusentals kronor från svärfar för att kunna betala räkningar och gå runt öht. om de nu har så dåligt med pengar så kanske hon skulle börja jobba lite grann? Jösses! När jag morrar detta åt sambon så kommer han med ursäkter och dåliga förklaringar. Nä, men hon har ju varit inskriven i någon vikariepool förut, men det gav inte speciellt mycket, så vad ska hon göra? Ehhh... Söka ett annat jobb? Söka många jobb? Söka tills hon hittar ett! Som alla andra! Nu är ju inte jag den som tycker att alla ska jobba ihjäl sig och så, det är ju trevligt att kunna vara hemmafru. Men när det är så jäkla uppenbart att en inkomst inte räcker, så måste man ju ta fram huvudet och tänka lite praktiskt. 

    Så, inte nog med att de nylige har utnyttjat sambons oförmåga att säga nej till att ge dem ett lån, att de vill ta ett nytt lån, så har de ju redan stora skulder till sambon. För något år sedan, innan vi var ett par, så tog sambon ett banklån till dem på 165.000. Detta för att kunna betala av allt skit de dragit på sig som skulle gå till kronolle. Inte kan ju hans syster ha skulder hos kronofogden, så han tog ett lån till dem. Nu ligger den på 120.000 ungefär. Utöver detta så har svägerskan tagit nya telefoner och abonnemang till sig och sonen, i min gubbes namn. Nu står han för samtliga deras telefoner och abonnemang. Sambon har låtit dem köpa en ny säng (för att den gamla var ful) och nån soffa till deras dotter på vårt Ikea-kort. Inget som är färdigbetalt ännu. Vi betalade även deras juklapp till min svärfar. Jag tror inte att vi har fått tillbaka de pengarna heller. 

    Jag blev så jävla förbannad när sambon berättade att hans syster hade bett om ett nytt lån. Även om det är krediter på diverse kort de utnyttjar så är det illa. Jag försökte på alla sätt jag kunde att förklara för honom att det är INTE OKEJ att låna ut mer pengar till dem. Och de är definitivt inte okej att de ens ber om det!! De utnyttjar honom (och oss) bara. de vet att han inte säger nej och så kommer de och ber om pengar. Det är så jävla respektlöst. Vi behöver ju fan ha våra pengar själv. Det är inte så att vi simmar i dem. 

    Sambon förstår inte alls mitt synsätt här. Han tycker att det är ju okej, de betalar ju tillbaka. Ja, NU ja. Men vad händer sen när de inte betalar? När de har slut på kameror att sälja och när de har skrapat det sista ur svärfars plånbok? När de åter hamnar i den sits som var grunden till banklånet. Då sitter vi där med 6-7000 i ökade månadskostnader! Och då måste vi sälja allt vi äger för att ha råd med skulder som sambons syster har sagt sig betala...Han menar att jag lägger över andras handlingar på hans syster och tror att alla agerar likadant. Ja, jag har erfarenheter av att sitta i skiten just på grund av att ha litat på någon alldeles för mycket och har lånat ut pengar, det är just därför jag är så orolig i den här situationen. Sambon säger att det aldrig kommer att hända att de inte betalar sin månadskostnad till oss... Jag ser dock ett väldigt tydligt mönster här... 

    Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet inte hur jag ska få sambon att förstå att vi kan inte hålla på att låna pengar till dem, oavsett av vilken anledning de behöver pengarna. 

  • Svar på tråden Jag har en svägerska som använder oss som personlig bank...
  • Anonym (Arg är förnamnet)

    Vad smarta tips ni ger. :) Tack.

    Jag ska försöka få sambon att både få någon annan, kanske kronofogden, att berätta hur illa detta kan bli och även visa honom det aktuella lyxfällan-avsnittet om jag hittar det. 

    Anneli256, du har så rätt i det mesta där. Det är sambons storasyster det handlar om, hon är dock den yngre av mellanbarnen. 

    Sambon vågar inte säga ifrån, för att han har aldrig gjort det. I något sammanhang. Det är så de har haft det hemma hos sig i alla år. Ingen säger något om något, inte sambon och inte pappan (sannolikt de andra syskonen dock, iom att de inte ber dem om pengar). Speciellt inte det man är ledsen, arg eller besviken över. Istället för att visa sina känslor och prata om saker som är fel, så ska man bara hålla tyst och sitta och sura för sig själv. Det har tagit mycket tjat från min sida att få sambon att säga rakt ut när han tycker att något är fel (istället för att bara ge pikar och prata omring situationen i hopp om att det ska läsas mellan raderna), så att vi kan prata om det och reda ut det. Jag vill inte leva i ett tyst förhållande där allting bara accepteras och ohanterade aggressioner ligger och gnager i kanterna. 

    Ett av sambons desperata argument i det hela har varit att jag har ju också lånat ut pengar till min familj. Javisst har jag gjort det, men det har handlat om hundralappar. Det är inte ens jämförbart med detta. 
    Jag har förstått att det inte hjälper att jag gapar och skriker om detta, för det går inte fram hos sambon. Denna gången har jag försökt ta det lugnt och sakligt berättat om varför jag inte vill att vi ger dem mer pengar. Jag försökte också förklara att det inte finns någon anledning för honom att ta åt sig för att jag är arg på hans syster med man. Det är de som beter sig illa, det är de och inte han som måste ta ansvar för det. Och så länge han inte går bakom min rygg och lånar ut till dem, som han har gjort de andra gångerna, så har inte han gjort nåt fel. Jag vet inte ännu om det har gett någon effekt. 

    Jag sa också till honom att det är fan helt sjukt att vi ska behöva ha bråk om deras ekonomi. Om vi nu ska bråka om ekonomi så är det ju vår egen ekonomi det ska handla om. 

    Vi har ju redan fått avslag på huslån på grund av det stora banklånet som sambon tog till sin syster. Sambon påpekade detta lite löst åt sin syster, men hon bara skrattade och tyckte att inte behöver väl vi ha ett hus. Suck. De krediter som vi själva hade kvar efter tv- och sovrumsmöbelköp, som också bidrog till att summan av krediter var för hög är nu avbetalda, så om ett år eller så, när det stora lånet har blivit lite mindre, kan vi på nytt se om banken vill att ska köpa ett hus. 

    Gällande abonnemangen, så har sambons syster förklarat för sambon att det måste de ju ha, för annars kan de inte utnyttja familjetjänsten där alla kan ringa gratis till varann. Och hur skulle det bli om ungarna behöver ringa till dem och inte kommer fram? Det är, enligt sambon, ett helt giltigt skäl till att ge dem abonnemang. Pfft! 

    Tack för era tankar. De har hjälpt mycket.

  • Anonym (Arg är förnamnet)

    Allting känns så mycket bättre när jag får läsa era tankar om detta. En stund började jag fundera om det var jag som var konstig eftersom jag tycker att detta inte är okej. Men nu har jag återfått lite tro på mig själv och styrka att hålla kvar vid min ståndpunkt. 

    Jag tänkte också på att just visa honom denna tråd, så att han ser att det inte bara är jag som tycker att det är så fel att låna ut pengar på det där viset.

    Det märks ändå att sambon har funderat mycket på mina åsikter och på det jag sa igår. Han berättade att han hade sagt till sin syster att vi vill inte använda mediamarkt kortet mer, utan betala av det sista som är där och sedan hålla det tomt. Jag undrade om hon förstod att det betydde att vi säger nej till att låna ut till dem. Det tyckte han att hon gjorde, så vi får ju hoppas det. 

    Nu var det inte det där " Nej! Vi VILL INTE låna ut mer pengar till er", som sannolikt hade haft lite kraft. Men det är ju helt klart bra att han har sagt ifrån, om än på ett väldigt luddigt sätt.  Jag har funderat på att jag skulle säga till svägerskan att hon inte ska be sambon om lån mer, eftersom han inte kan säga nej, men det känns som att det skulle vara lite övertramp och nedvärderande mot sambon... 

    Ja, det är nog bäst att klippa korten.  

    Tack igen för era synpunkter och peppande svar. :)  

Svar på tråden Jag har en svägerska som använder oss som personlig bank...