Tänker jag fel här ?

Förstår din känsla, visst vill man ha sin bästa vän som tärna vid sin sida en sån dag. Jag funderar över hur hon är annars som person.. hon kanske inte tycker om det där med att "stå  i rampljuset" som man ändå gör som tärna även om d är brudparet som är mest i centrum. Min "maid of honour" min bästa vän i världen ville jag ju ha vid min sida. Hon blev jätteglad och smickrad när jag fråga.. o jag gick på och planerade deras klänning osv frågade vilken hon ville ha mm mm. Ung en vecka efter jag frågat så ville hon prata "allvar" med mig. Hon berättade att hon faktiskt var jätteglad för min /vår skull.. men hon kände sig inte bekväm i det där med att gå fram i kyrkan med mig..eller någon för den delen av olika orsaker som vi inte behöver gå in på. Hon hade haft jätteångest för hur hon skulle kunna berätta om sina känslor för mgi. Visst jag blev jättebesviken, men jag fick respektera hennes känslor-. Hon är fortfarande en av mina "tärnor".. men ska inte gå med in i kyrkan. Hon har varit med i festlokalen lyssnar och stöttar och är verkligen ett bollplank som jag behövde och hon håller även i min möhippa har jag förstått . Jag har accepterat att hon inte ville och hon är nöjd med den rollen hon har, saken är löst..

Vet inte om det hjälper dig. Det kan vara som någon skriver att hon har  planerat resan och kanske sett fram emot den jättelänge. Lovat andra vänner att följa med dom och vill inte svika där..Jag hade haft jättesvårt att säga till en eller flera vänner att jag kan inte åka på semester med dom för jag ska på bröllop med en annan vän om det var något vi hade planerat, hur gärna jag än hade velat gå på min väns bröllop. Men jag tänker.. det kanske ligger annat bakom? Kanske tycker ansvaret är för stort? Kanske inte tycker om eller klarar av själva konceptet.. det behöver inte betyda att hon "dissar dig" eller tycker mindre om dig som vän för det. Det kanske finns möjlighet för henne att påverka datumet för resan på något sätt?  Prata med henne, försök ta reda på vad det handlar om.  Berätta hur du tänker kring det hela, utan att skuldbelägga. Hon vet säkert att du blir sårad men det är som någon skrev väldigt rakryggat att hon säger så istället för att tacka ja och sedan i slutänden dra sig undan. Hoppas ni hittar en lösning så att både du och hon känner sig nöjda.