Åka utomlands helgen innan bröllopet...hur gade ni ställt er till detta!?

Jag hade sagt "Stanna hemma!". Eller jag hade nog rättare sagt inte behövt säga det ens, han hade med största sannolikhet valt det själv.

Sista veckan före bröllopet var det mycket småfix för vår del, sista minuten saker och att samtidigt jobba och ta hand om barn gjorde ju att allt blev ännu stressigare. Jag hade definitivt inte velat vara själv med allt så nära inpå bröllopet. Är det dessutom bara en nöjesresa, så är det ju inget han måste vara med på. Ibland får man lov att prioritera och i detta fallet hade jag nog bett honom att prioritera familjen och bröllopet.

Jag håller med dig, det är mycket som ska göras under sista veckan (som man inte tänker på och inte kan förutspå) och med familj tar allt oftast ännu längre tid. Att vara två som kan svara i telefonen, laga lunch, köra och hämta och lämna saker osv underlättar. Visst, man kan be en syster, vän eller förälder om hjälp, men jag tycker nog allt att det ändå är brudparets ansvar och att både brud och brudgum ska vilja vara så pass involverade och engagerade att båda vill finnas där och hjälpas åt på sluttampen.

Men, att ställa iordning lokalen och kyrkan är väl ändå inget man gör en vecka innan? Samma med maten, om man inte lagar den själv då och ska förvara i kyl/frys till helgen efter. De flesta ställer nog inte iordning kyrkan alls. Vi var där ca 40min före vigseln. Festlokalen brukar de flesta nog få tillgång till kvällen före eller rent av samma dag ibland. Hämta tårtan är väl inte heller något som ska göras en vecka innan? Vi hämtade då vår samma dag som bröllopet. Samma med blommorna.

Som jag skrev ovan, så håller jag med, allt det där behöver inte göras/går inte göra en vecka i förväg.

Jag tycker dock inte det behövs något annat argument än att han borde vilja prioritera sin familj och sitt bröllop. Inte lämna sin sambo ensam med barn, så pass att hon måste ta ledig från jobbet, trots att han ska vara pappaledig, för att åka på en nöjesresa med polarna. Dumpa över ansvaret på någon annan, vän, släkting, vem det nu än må vara som kan kliva in och hjälpa. Det ska inte behövas.

Är man en familj, så diskuerar man saker tillsammans och kommer fram till vad som blir det bästa för familjen. Man kompromissar och prioriterar och diskuterar. Man säger inte bara "Jag vill åka, så jag ska åka!".