Tärna, Marsalk, Värdpar, Toastmaster- Vilken börda?

Vi hade tärnor och marskalker, deras uppdrag var att följa med oss in i kyrkan under vigseln. Jag ordnade med tärnornas alla kläder och smycken, de betalade dock klänningen själv. Marskalkerna ordnade kostym och skjorta själva, vi hade skor och slips. Ja, de skulle också vara med en stund under fotograferingen.

En tärna och en marskalk läste varsin bibeltext i kyrkan, helt frivilligt.

En annan marskalk var även toastmaster tillsammans med sin syster som var toastmadame. De hade i uppdrag att hjälpa oss ta emot OSA och ringa de som inte svarat i tid. Utöver det så bad vi dom om hjälp med att ordna lite lekar till bröllopsmiddagen. Det fixade dom galant.

På själva bröllopsdagen tog toastmadame emot gästerna i kyrkan, med hjälp av sin sambo. Hon delade ut vigselprogram och bubblor. Hon åkte sedan i förväg till festlokalen och ställde ut placeringskorten och såg till att dukningen och sådant var gjort. Då hade hon hjälp av min syster (en av tärnorna) och toastmastern.

De välkomnade gästerna till festlokalen, toastmadame höll brudskålen och sedan var det mest att svara på eventuella frågor från gäster och personal under kvällen. Hålla i lekarna. Tala om såna bra att veta saker för gästerna.

Jag tycker vi, jämfört med vad jag läser att vissa skriver här, hade rätt låga förväntningar på våra tärnor, marskalker och toastpar. De hade uppgifter, men vi ville inte lägga alltför mkt på dom. Det var mest under själva bröllopsdagen vi behövde hjälp med att se till att allt skulle flyta på bra.

Värdpar hade vi inte, men det var väl för att vårt toastpar hade lite utav ett värdpars uppgifter.

Jag tycker också en del verkar ha väldigt stora krav på omgivningen! Det är väl ok om man t.ex. råkar ha en bästis som tärna som också tycker det är väldigt roligt att sitta och vika pyssel och springa i affärer och leta den exakt rätta nyansen på bordsdekorationerna, men det är absolut inget man kan begära tycker jag.

Vi hade varken tärna eller marskalk. Min bästa kompis var med mig under dagen, som chaufför och som moraliskt stöd först hos frissan och sen till fotograferingen. Brudgummen hade sin pappa som stöd medan han klädde sig här hemma. Våra föräldrar hjälptes åt att pynta lokalen på förmiddagen. Våra mammor var lite "värdinnor" och hälsade välkomna i kyrkan, de hade även lite koll på det praktiska under middagen. Brorsans sambo höll brudbuketten under löftena och ringväxlingen - det var också en liten blinkning eftersom de står näst på tur att gifta sig, även om jag inte direkt kastade buketten till henne. Två andra personer läste bibeltexter.

På festen hade vi två toastmastrar som fick ett körschema med hållpunkter för kvällen som de höll ordning på, sen läste de upp telegram, fördelade ordet till dem som ville hålla tal, och initierade allsång (som vi hade några stycken). Våra mammor höll som sagt koll på det praktiska, och svärfar fick hålla välkomnstskålen.

Sen hade jag bett två personer som är duktiga på att fotografera att de skulle ha med sig kameran och ta lite extra mycket kort - inte så att de skulle känna ansvaret att vara fotograf, bara att de skulle ta mer och på fler olika personer än de skulle ha gjort om det bara var för deras egen skull. Tyvärr glömde jag vara riktigt tydlig med att vi ville ha bilder på gästerna, så båda tog mest bilder på oss... Men den ena hade lyckats få med rätt mycket, och bra bilder, så det var kul.

Mer än så har vi inte bett folk att hjälpa till med. Som en del brukar säga, det var VÅR dag och VÅRT bröllop! Då ville vi inte begära att alla andra skulle slita häcken av sig för att förverkliga våra idéer.

Vi betalade allt själva också. (Förutom att våra föräldrar sen erbjöd sig att betala varsin grej, men det var inget vi hade räknat med, och den stora kostnaden tog vi själva.)

Anaria och Daniiel tack för era svar.  

Då har jag inte missuppfattat totalt.

Ibland när man läser på Bröllopstorget så verka man ha missat tåget helt, då jag personligen tycker att det ställs för höga krav på vännerna.

Jag håller med, alldeles för höga krav många gånger. Alla andras liv kretsar inte kring brudparet och deras bröllop, något många verkar glömma bort. Kanske det kommer från Hollywoodfilmer? Där brukar alla vara så väldans involverade och bruden ofta en (eller på gränsen till) bridezilla :P

Så här hade vi det:

Tärna (min syster): Det hon gjorde var att gå efter oss in i kyrkan och ut... hålla min bukett och se till att släpet låg som det skulle. Sen var hon min toa-assistent ;) Och delvis ombyteshjälp inför överraskningen för älsklingen. Jag och fyra andra tjejer gjorde ett dansnr :"A whole new world" så syrran fick låtsas hänga med till "toaletten" när jag egentligen skulle byta om för stunden.

Marsalk (älsklingens barndomsvän): Hjälpte till med påklädning a la frack, hämta blommorna med brudgummen, gå efter oss bla bla...ha hand om ringarna.

Värdpar (mina föräldrar): Jo, faktiskt så ska det stå värdpar; mamma och pappa hade hand om all kontakt med gäster innan bröllopet och gästerna skulle osa dem. Så gästerna fick inte ha kontakt med oss utan var det något var mina föräldrar kontakten för det. Mamma skötte kontakten med restaurantchefen på hotellet så våra önskemål och tankar gick via mamma så bossen på hotellet hade en kontakt från vårat håll dvs.

Toastmaster (min moster): Hon delade ut vogselprogram vid kyrkan, utbringade skål för oss, pratade om lite vad som gäller, presenterade talarna (hon var en av dem haha)...

Hm..var det något mer....

Ja visst ja! Våra mammor tog emot anmälningarna, mest för att de skulle kunna ge presenttips eftersom vi själva var obekväma med att önska oss saker direkt. Och svärfar och hans fru hjälpte faktiskt till en del dagen innan, med att handla på systemet, hämta tårtan, och leverera tårtan och drickan till festlokalen.

Men det var det enda någon annan behövde göra innan själva dagen.

Hm ja... mina föräldrar, syster och pojkvän var med när vi fixade lokalen dagen innan..Såg till att alla som bidrog till bröllopsresan skrev på ett kort innan gästerna tog plats i kyrkan :)

vad mer....