MamaJuice

Äldre 11 Jan 00:33

185 svar

Vem leder er till Altaret?

Spånar och funderar!

Ska man bli ledd av sin far mot Altaret? Personligen tycker jag det är en supermysig grej att föreställa mig hur jag möter min blivandes blick när jag går mot altaret. Kan riktigt föreställa mig känslan av lycka och trygghet i att ha HONOM som mitt mål!

Men samtitidgt har jag förstått att det mest vanliga ialla fall i Sverige är att man går in tillsammans?

Hur ska ni göra?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-01-11 00:33
www.calleochjosefins.brollopssajt.se

Sandris86

Äldre 11 Jan 17:21

#41

sagoprinsessa skrev 2012-01-11 16:56:30 följande:

Jag kommer nog att gå in själv om prästen tillåter det. Och om man vill kan man se det såhär; jag har själv valt att gifta mig med honom, jag kommer själv och frivilligt fram till honom vid altaret för att ingå äktenskap, han behöver inte släpa dit mig eller hålla mig i handen för att se att jag inte rymmer.
Nu är inte det varför jag vill gå in själv, men jag menar att man kan alltid dra saker till sin spets, vilken sida man än står på.

MamaJuice

Äldre 11 Jan 17:56

#42

Sandris86 skrev 2012-01-11 16:53:39 följande:

Tycker att om man har så himla svårt för att acceptera att folk tycker olika så kan man lika gärna låta bli att disskutera.. Eller åtminstone låta bli att överdriva och göra narr av folks åsikter, tankar och känslor så som jag tycker att Syrinx gör i sitt inlägg. Man kan tolka det hur man vill, det finns inte alltid bara ett sätt att se på saken. Lär er att vidga vyerna och se saker ur ett annat perspektiv, så ska ni se att det bli lättare att förstå folk som är av en annan åsikt än er själva.

Bara för att man ska bli överlämnad av sin far så betyder inte det att pappan har bestämt att det ska vara så, eller att föräldrarna har valt mannen åt en osv. Man kanske bara vill, som några andra skriver här, gå mot sin blivande man som ett mål, men utan att behöva gå in själv och därför väljer att ha en annan viktig person vid sin sida. Inte vet jag, bara funderar... Jag tycker att man ska göra det som känns bäst för en själv och ser inget fel i att varken bli överlämnad, gå in själv eller att gå in tillsammans.

För oss blir det att jag går in själv, efter brudnäbbarna och med min tärna efter mig. Min blivande kommer att stå där framme och vänta på mig med sin best man vid sin sida. Främst för att min blivande kommer från en annan kultur där bruden oftast blir överlämnad eller går in själv, och att han helst vill stå där framme och vänta på mig. Jag skippar överlämningen med anledning av att jag inte känner att jag har en såpass stark relation till min far, har aldrig varit "pappas flicka"... Kan även tillägga att han inte har några problem med att jag kommer att få all uppmärksamhet de få minuter jag skrider fram mot altaret, det var till och med hans förslag. Jag är inte ute efter någon WOW-känsla, våra gäster har ju hela kvällen på sig att beundra min klänning, håret osv. Vill bara gå genom altargången och se min framtid stå där framme och vänta på mig.

Ni får gärna tycka att det är löjligt, men det struntar jag i, för såhär känner jag och det är det viktigaste för mig.

SPOT ON!

MamaJuice

Äldre 11 Jan 17:57

#43

sagoprinsessa skrev 2012-01-11 16:56:30 följande:

Jag kommer nog att gå in själv om prästen tillåter det. Och om man vill kan man se det såhär; jag har själv valt att gifta mig med honom, jag kommer själv och frivilligt fram till honom vid altaret för att ingå äktenskap, han behöver inte släpa dit mig eller hålla mig i handen för att se att jag inte rymmer.
Nu är inte det varför jag vill gå in själv, men jag menar att man kan alltid dra saker till sin spets, vilken sida man än står på.

En liten tanke bara, ni som är gifta och har gått in med era män och aldrig i världen skulle byta bort det, tänk om ni inte hade gått in med era män utan gått in själva eller med pappsen, ni vet ju inte alls hur det hade känts. Om ni hade valt det andra kanske ni skulle sitta här och förespråka det andra. En tanke bara.
Själv tror jag att de flesta som planerar ett bröllop är tillräckligt mogna för att kunna avgöra hur de ska gå in. Så länge alla parter är med på ingången (hur den än ser ut) så tror jag att det var den bästa ingången för det bröllopet och just de personerna

WORD!

Josefin521

Äldre 11 Jan 18:21

#44

Sandris86 skrev 2012-01-11 16:53:39 följande:

Tycker att om man har så himla svårt för att acceptera att folk tycker olika så kan man lika gärna låta bli att disskutera.. Eller åtminstone låta bli att överdriva och göra narr av folks åsikter, tankar och känslor så som jag tycker att Syrinx gör i sitt inlägg. Man kan tolka det hur man vill, det finns inte alltid bara ett sätt att se på saken. Lär er att vidga vyerna och se saker ur ett annat perspektiv, så ska ni se att det bli lättare att förstå folk som är av en annan åsikt än er själva.

Bara för att man ska bli överlämnad av sin far så betyder inte det att pappan har bestämt att det ska vara så, eller att föräldrarna har valt mannen åt en osv. Man kanske bara vill, som några andra skriver här, gå mot sin blivande man som ett mål, men utan att behöva gå in själv och därför väljer att ha en annan viktig person vid sin sida. Inte vet jag, bara funderar... Jag tycker att man ska göra det som känns bäst för en själv och ser inget fel i att varken bli överlämnad, gå in själv eller att gå in tillsammans.

För oss blir det att jag går in själv, efter brudnäbbarna och med min tärna efter mig. Min blivande kommer att stå där framme och vänta på mig med sin best man vid sin sida. Främst för att min blivande kommer från en annan kultur där bruden oftast blir överlämnad eller går in själv, och att han helst vill stå där framme och vänta på mig. Jag skippar överlämningen med anledning av att jag inte känner att jag har en såpass stark relation till min far, har aldrig varit "pappas flicka"... Kan även tillägga att han inte har några problem med att jag kommer att få all uppmärksamhet de få minuter jag skrider fram mot altaret, det var till och med hans förslag. Jag är inte ute efter någon WOW-känsla, våra gäster har ju hela kvällen på sig att beundra min klänning, håret osv. Vill bara gå genom altargången och se min framtid stå där framme och vänta på mig.

Ni får gärna tycka att det är löjligt, men det struntar jag i, för såhär känner jag och det är det viktigaste för mig.

Håller helt och hållet med!!

darkHorse

Äldre 11 Jan 18:31

#45

MamaJuice skrev 2012-01-11 17:56:34 följande:

SPOT ON!

Josefin521 skrev 2012-01-11 18:21:58 följande:

Håller helt och hållet med!!

Men att se saker ur ett annat perspektiv gäller ju båda "sidor" eller vad man ska säga. Ofta får man höra argumentet att "jag struntar i om det har någon betydelse, för MIG är det fint." Jag brukar försöka diskutera det mesta jag inte håller med om varesig det är skattepolitk, dödsstraff eller brudöverlämning. Förhoppningsvis kan jag också lära mig något av diskussionen.

Jag har faktiskt problem med det symptomatiska att fadern ska hedras synligt genom att leda in bruden, medan mamma kanske får en hedersroll genom att sy klänningen, arrangera blommorna eller något annat i skymundan. Jag är rädd för den bild man förmedlar, omedvetet, genom ett sådant handlade och vad det kan ha för konsekvenser för mina barn och barnbarn. Visst har jämställdheten kommit ganska långt idag, men det betyder inte att man måste sluta arbeta för den. Det finns fortfarande problem med ojämställd hemarbete, svårigheter med att få en heltidsanställning inom "kvinnoyrken". Män ska inte visa svaghet (exempelvis genom att bli ledd in av sin mamma).

Därför tycker jag att det är fråga som bör diskuteras och att man inte bara bör acceptera att alla tycker olika. Givetvis har jag respekt för andra åsikter, och jag kommer inte tvinga någon att göra annorlunda (hur skulle det gå till?). MEN jag tycker faktiskt inte bara man kan sitta tyst och hålla med om allt.

AndroSid

Äldre 11 Jan 18:49

#46

darkHorse skrev 2012-01-11 18:31:34 följande:

Josefin521 skrev 2012-01-11 18:21:58 följande:

Håller helt och hållet med!!

Men att se saker ur ett annat perspektiv gäller ju båda "sidor" eller vad man ska säga. Ofta får man höra argumentet att "jag struntar i om det har någon betydelse, för MIG är det fint." Jag brukar försöka diskutera det mesta jag inte håller med om varesig det är skattepolitk, dödsstraff eller brudöverlämning. Förhoppningsvis kan jag också lära mig något av diskussionen.

Jag har faktiskt problem med det symptomatiska att fadern ska hedras synligt genom att leda in bruden, medan mamma kanske får en hedersroll genom att sy klänningen, arrangera blommorna eller något annat i skymundan. Jag är rädd för den bild man förmedlar, omedvetet, genom ett sådant handlade och vad det kan ha för konsekvenser för mina barn och barnbarn. Visst har jämställdheten kommit ganska långt idag, men det betyder inte att man måste sluta arbeta för den. Det finns fortfarande problem med ojämställd hemarbete, svårigheter med att få en heltidsanställning inom "kvinnoyrken". Män ska inte visa svaghet (exempelvis genom att bli ledd in av sin mamma).

Därför tycker jag att det är fråga som bör diskuteras och att man inte bara bör acceptera att alla tycker olika. Givetvis har jag respekt för andra åsikter, och jag kommer inte tvinga någon att göra annorlunda (hur skulle det gå till?). MEN jag tycker faktiskt inte bara man kan sitta tyst och hålla med om allt.

darkHorse slår huvudet på spiken.
Faktum är att det här är ett diskussionsforum, och hur tråkigt det än kan tyckas när andra inte håller med så betyder det att man ska diskutera - vilket blir svårt om samtliga har samma referensramar och åsikter.

För min del så har jag bara svårt att inse vad det är som gör att det alltid är pappan till bruden som ska "hedras" genom att få "alla blickar på sig". Inte enbart för att det är kvinnoförnedrande (hon kan inte gå själv utan måste ha stöd), utan för att jag tycker att det låser mannen i en position som inte är särskilt rättvis heller. Varför ska han stå och vänta på när bruden kommer till honom, kan inte han lika gärna gå henne till mötes där hon väntar framför altaret?
Varför är det alltid en sådan fokus bruden när det kommer till bröllop, man är väl ändå två som gifter sig?

Å andra sidan tillhör jag skaran som tycker att det verkar mer logiskt att lägga mer pengar på en kostym än på en vit brudklänning, så jag bör kanske inte uttala mig?

Lissie84

Äldre 11 Jan 19:05

#47

Ännu en tråd om brudöverlämning, jag hann ju inte äns svara i den förra!

Det är ganska uppenbart att det finns två olika sidor i den här frågan där folk känner väldigt stark för de olika arumenten. Jag själv ska gå in med min blivande men jag brukar argumentera för att brudöverlämning är helt ok, jag ser inga problem med det. Jag förstår att en del tycker att det är urknäppt att vilja gå in med sin pappa och inte sin fästman och jag har full förståelse för de som vill gå in med sin pappa.

Jag håller absolut med om att det finns mycket kvar att göra när det kommer till jämnställdhetsfrågor, inget snack om saken. Kvinnor och män har kämpat länge för att få möjlighet att utforma sitt eget liv och ta egna beslut och det som stör mig mest i denna trad och liknande trådar är att en del (om inte alla) anser att de kvinnor som vill ha brudöverlämning har valt fel. Och de har valt fel på grund av att de inte kan tänka kritiskt, de är inte utbildade eller självständiga, förmodligen älskar de inte sina män (detta har inte förekommit i denna tråd men har gjort det i tidigare), de är egocentriska bridezillas som ska ha sin vilja igenom för att de sett en Hollywoodfilm (ingen tanke om att detta förekommer i alla våra grannländer och i stora delar av välden).

Denna oförståelse för andras synsätt är enligt mig väldigt sorligt och beklagligt.

MamaJuice

Äldre 11 Jan 19:06

#48

darkHorse skrev 2012-01-11 18:31:34 följande:

Josefin521 skrev 2012-01-11 18:21:58 följande:

Håller helt och hållet med!!

Men att se saker ur ett annat perspektiv gäller ju båda "sidor" eller vad man ska säga. Ofta får man höra argumentet att "jag struntar i om det har någon betydelse, för MIG är det fint." Jag brukar försöka diskutera det mesta jag inte håller med om varesig det är skattepolitk, dödsstraff eller brudöverlämning. Förhoppningsvis kan jag också lära mig något av diskussionen.

Jag har faktiskt problem med det symptomatiska att fadern ska hedras synligt genom att leda in bruden, medan mamma kanske får en hedersroll genom att sy klänningen, arrangera blommorna eller något annat i skymundan. Jag är rädd för den bild man förmedlar, omedvetet, genom ett sådant handlade och vad det kan ha för konsekvenser för mina barn och barnbarn. Visst har jämställdheten kommit ganska långt idag, men det betyder inte att man måste sluta arbeta för den. Det finns fortfarande problem med ojämställd hemarbete, svårigheter med att få en heltidsanställning inom "kvinnoyrken". Män ska inte visa svaghet (exempelvis genom att bli ledd in av sin mamma).

Därför tycker jag att det är fråga som bör diskuteras och att man inte bara bör acceptera att alla tycker olika. Givetvis har jag respekt för andra åsikter, och jag kommer inte tvinga någon att göra annorlunda (hur skulle det gå till?). MEN jag tycker faktiskt inte bara man kan sitta tyst och hålla med om allt.

Vi har aldrig nekat er eran syn eller påstått att det på något sätt är fel att gå in som par. Jag är villig att föra diskussion, men att bli kallad tioåring eller att jag inte är självständig är omoget!

Ni håller fortfarande hårt i "brudöverlämning" fast att de flesta av oss promotar att gå SJÄLVA utan varken mamma, pappa, faster, brorson - för att möta den vi älskar framme vid altaret. Det om något visar väl styrka och självständighet? Det betyder inte att min gubbe är mindre viktig framme vid altaret. Han är ju min klippa, mitt mål? Ni verkar inte förstå vad vi syftar på, därför är det väl knappt lönt jag skriver det en femte gång egentligen? Detta har INGENTING med jämnställdhet och göra.

Annledningen till mina "SPOT ON" och "WORD" kommentarer innebär att jag tycker precis samma som de som skrev, inte att ni har fel eller vi rätt. Bara att jag håller med dom.

TheD

Äldre 11 Jan 19:06

#49

Aniara4 - tummen upp!

TheD

Äldre 11 Jan 19:14

#50

Aniara4 citerade följande inlägg i den andra tråden, vissa är delar från inlägg( hoppas ingen av er tog illa upp att jag klistrade in detta. Gissar att det går bra då det redan är skrivet i en liknande tråd):

Dejli skrev 2012-01-07 00:52:22 följande:

Vill man absolut göra som man vill, "för det är MIN dag, och JAG bestämmer, och prästen kan dra dit pepparn växer" så kan man ju alltid gifta sig borgerligt... nu säger jag inte alls att TS menar så, men det har ju förekommit mer än en gång på det här forumet att brudar blivit galna över att prästen vägrat gå med på brudöverlämning eller galna danser eller vad det nu må vara.

Aleta skrev 2012-01-07 03:26:46 följande:

< långt bra inlägg>

Själv har jag gift mig för andra gången och jag vet precis vilket som är min favoritstund som brud. Det är de där sista skälvande sekunderna innan man går in tillsammans. Man kramar varandras händer, man ser in i varandras ögon och delar ett helt unikt ögonblick strax innan man går mot ett liv som gifta.
När väl dörrarna slås upp så går hela dagen så fort och även om allt är underbart så är den där korta stunden innan så laddad, så full av kärlek och förväntan att man minns den allra starkast. Det finns ingen annan jag skulle vilja dela den stunden med än min man.
Jag lovar att om Hollywood fick nys om detta så skulle de göra filmer som gjorde att alla ville gå in tillsammans istället.

Aleta skrev 2012-01-07 10:59:15 följande:

Tar vi jämställdheten för givet så kommer vi att förlora den. (Kanske inte vi, men våra barn och barnbarn.)
Vi är inte helt jämställda idag i Sverige och jag tycker mig se en trend i samhället som till stora delar är komersiell där kvinnor och män sorteras in i bestämda fack. De flesta kanske vill vara i dessa fack, men jag tycker att man ska få välja själv, inte tvingas in i en norm genom omedvetna val pga indoktrinering.

TheD skrev 2012-01-07 14:23:03 följande:

Nej, jag är inget fan av överlämning. "Tja, här har du kossan. Göda upp henne bra så hon kan föda kalvar..." Lite så känns det.

Power of Love skrev 2012-01-07 14:44:56 följande:

Jag tycker att man får göra vad man vill så länge alla inblandade tycker att det är okej men jag skulle aldrig vilja ha det så. En anledning är den symboliska som redan har tagits upp men även för att bröllopet inte bara handlar om mig utan mig och min fästman som ett par. Jag är varken mer eller mindre värd än min fästman och bara tanken på att han skulle stå och vänta på mig som om jag skulle vara dagens huvudperson och inte han känns konstigt. Det är ju vi två det handlar om och därför ska ingen vänta på den andra utan vi ska tillsammans gå in i äktenskapet som den enhet vi är nu och kommer vara efter vigseln.

Vem leder er till Altaret?

INNEHÅLL