Bli för fram till altaret av min pappa
Med tanke på att den stora majoriteten av de som förs fram till altaret fortfarande är kvinnor som går med sin far så upplever iaf jag det som att de flesta faktiskt är ute efter en variant av den ursprungliga symboliken.
(1)Att kvinnan är en ömtålig liten blomma som vilar mot en mans arm.
De som står för detta och ändå väljer att göra det har jag inget problem med, det är hycklandet som stör mig.
Men det känns som att många hittar på ett svepskäl som de nästan tror på själva för att förklara varför de valt dettta.
(2)De flesta kvinnor jag känner står faktiskt närmare sin mor, men att gå med sin mor verkar väldigt ovanligt.
(3)Att maken blir överlämnad av sin far/mor verkar ännu mer ovanligt.
Men om svepskälet faktiskt är sant så borde 2 och 3 vara precis lika vanligt, vilket det verkligen inte är.
Många brudar verkar ju tycka att det är jätteprovocerande när man föreslår att maken också ska ledas in vilket inte verkar rimligt, om det nu är för att man står så nära sin förälder eller för att visa att föräldern litar på ens val etc.
Det finns säkert kvinnor där svepskälet inte är ett svepskäl men om man tittar på hur "statistiken" faktiskt ser ut så verkar de vara en minoritet.
Att jag tror att många väljer detta pågrund av 1 tillskriver jag personligen all utseendefixering och alla flicksagor(askungen,törnrosa,snövit mfl) som man växer upp med och identifierar sig med.
Kan inte påstå att jag tycker att det är särskilt trevligt att 1 fortfarande är ett så starkt tankemönster fortfarande, men jag tycker att man behöver ta sig en riktig funderare och verklig utvärdera varför man har valt som man gör och om man vill stå för det. Viill man fortfarande det så är det fritt fram, om prästen säger ja.
Vill bara på slutet tillägga att jag ser attraktionen hos 1, men på samma sätt som jag vet att jag undermedvetet lägger alltför stor vikt vid hur jag ser ut så försöker jag att jobba på att ändra mitt perspektiv för att jag inte tycker det är hälsosamt.