är min humor för sjuk..???
Jag har lite konstig humor.. tycker om att spexa till det lite och gärna chockera.. När jag pratade med min maid of honour igår så sa hon.. Jag kan liksom inte bara tänka att du går in vanligt så där.. fint utan jag kan se framför mig hur du hjular och slår volter när du går in... vi skrattade åt det.. Just den saken är en fysisk omöjlighet..längesen jag klarade av något sånt .
Men givetvis så började mina tankar mala.. Resultatet blev tanken på att någon klär sig i en trasig.. smutsig.. ful typ brudklänning.. har slöja som är heltäckande över ansiktet.. övriga brudföljet är som d är tänkt.. Min m2b kommer att stå där framme.. o vänta med sin bestman.. När dörren öppnas så spelas d fin musik till en början.. o efter en liten stund så övergår detta i något annat.. kanske falskt.. eller ja.. kanske något som inte alls passar.. givetvis inte kränkande på något sätt då d är ett bröllop i kyrka... När "brudföljet" kommit halvvägs in ung ( liten kyrka) så ska vår värdinna resa sig upp helt bestört.. och utropa..nej nej.. d blev fel.. Min M2B ska hålla armen för ansiktet o se helt förkrossad ut.. Värdinnan rusar ut i kyrkogången.. o liksom puttar ut brudföljet och stänger dörrarna.. När lugnet lägger sig så ska jag ta den "falska" brudens plats och det ska bli så romantiskt o ljuvligt som det kan bli på ett bröllop med solosång osv... Jag funderar över.. är detta fel tillfälle? Folk vet hur jag är.. dom vet att jag har lite sjuka saker för mig.. som min ena son sa när jag fråga honom.. Var får du allt ifrån mamma? ( han är 20) Tar gärna emot lite input.. vad tycker ni..???