Höll ni eget "tal" för varann i kyrkan eller upprepade ni er efter prästen?

De flesta brukar välja att säga efter prästen. Det är ju inget "tal" det är frågan om utan löftena till varandra, så även om man väljer att skriva egna löften (det finns ju en tredje variant också, där man utan att läsa efter prästen läser upp redan skrivna löften: "NN, jag vill älska dig, dela glädje och sorg med dig..." etc) måste dessa innehålla samma sak som de löftena man läser efter prästen. De måste alltså uttrycka brudparets vilja att leva tillsammans hela livet.

Om ni bara sa ja måste det antingen ha varit en borgerlig vigsel (vet inte hur sådana går till) eller en präst som inte kunde handboken - eller gjorde tjänstefel bara för att vara snäll. Löftena är nämligen en obligatorisk del av den kyrkliga vigseln en del av det juridiska. Det går inte att hoppa över dem och bara säga ja.