• Frida87

    Så sköter vi hushållsekonomin

    Jag och min sambo har gemensam ekonomi men än sa länge olika sparkonton. Vi kommer när vi gifter oss (kanske tidigare, beror pa en massa andra saker i vart liv som flytt osv.) att ha helt gemensam ekonomi. Vi tycker att det är det som funkar bäst i vart förhallande. Vi hade delad ekonomi i början men bada tyckte att det vart besvärligt att betala tillbaka vissa summor och dela allt enligt viss procentsats osv. 

    Vi tycker bägge tva att grälen har blivit mindre sedan vi fick gemensam ekonomi. Rent praktiskt fungerar det genom att vi kommunicerar om inköpen vi vill göra och sa sparar vi till det som behövs, även om det är ett klädesplagg eller en resa för endast den ena parten. 
    Nästa gang far den andra parten nagot motsvarande men vi kräver ingen "milimeter-rättvisa". Skall man leva ihop hela livet sa om nagon far mer en gang sa kommer den andra fa mer nagon annan gang, det jämnar ut sig i slutändan. 
    Man kan ju ocksa göra sa att man varannan manad far en specifik summa att disponera som om man vill (sa gjorde mina föräldrar till en början).

    Läste igenom traden och sag att visa hade lite olika juridiska fragor och problem. Jag är juriststudent som nu gör praktik men har sista uppsatsen kvar att skriva innan min examen. Sa jag kanske kan hjälpa till lite iaf.

    Nagon här nämnde att det var annorlunda förr med hur man disponerade pengarna vid eventuell skilsmässa da den ena parten varit hemma. Detta stämmer och da hade man nagot som hette underhall till maka/make. Liknade systemet vi idag har för underhall av barn. Detta finns inte längre i Sverige men i vissa andra länder. 

    Men det finns som flera redan har nämnt andra sätt att kompensera för att en part är hemma mer med barnen. Man kan pensionsspara privat för den maken eller införa ett äktenskapsförord om ojämnfördelning av egendomarna. Detta sa att den maken som tjänar mindre vid en eventuell skiljsmässa far mer av makarnas gemensamma egendom. Pa det här sättet tillfaller en större summa maken som är hemma vid en evetuell skiljsmässa och om man har planerat detta rätt kan det även kompensera för en del av den förlorade pensionen.

    Personligen tycker jag att alla skall göra det som känns bäst för dem.. om man undrar nagot finns det flera privatekonomer, jurister m.m. som kan hjälpa till med eventuell planering av ekonomin och tillgangarna sa att man i slutändan far mer eller mindre jämställt.

  • Frida87
    Egalia skrev 2011-10-14 16:25:58 följande:
    Hej igen

    Jag jätteglad att det har blivit så god diskussion och särskilt att tonen, av vad jag läst, varit trevlig trots skillnad i åsikter. (Pengar är som sagt ett känsligt ämne) Beröm till er alla för det! {#emotions_dlg.flower}

    Tack för olika inlägg och synpunkter. För mig personligen får det mig att tänka i nya banor och se andra perspektiv. Berikande tycker jag!

    Och tack Frida87 för lite klargöring om vad som gäller rent juridiskt. Det är ju inte lätt det här med samlevande och veta vad som gäller.

    Det gäller ju att planera för det oförutsedda också, som t.ex. att en part går bort.

    Sambofällan som du Aniara4 nämnde är ett klassiskt problem. I mitt fall bekymrar jag mig för hur det skulle gå för min pappas sambo om han gick bort. Precis som i din mammas fall är det min pappa som äger deras hus vilket gör (tror jag) att vi barn automatisk får ärva halva huset om han går bort. Jag brukar klura ibland på hur vi skulle kunna göra för att hon ska känna att hon kan bo kvar där resten av sitt liv (jag vill ju absolut inte att hon ska känna att hon skulle behöva flytta) men jag hoppas att hon och pappa redan har löst det där på något bra sätt.

    Jag tycker att det är fint och vackert att våga tro på livslångkärlek men jag tycker också det inte är något fel i att vara lite smart och klura på hur man skulle få det om det plötsligt blev skilmässa eller om maken/maken hastigt går bort (notera att också änkepensionen har försvunnit eller hur Frida87?) Ett par timmar med en privatekonom för lite planering kanske är en bra bröllospresent till sig själva Glad
    Ja äktenskapspensionen är försvunnen eftersom makarna efter att de har gift sig fortfarande har sin "egen" ekonomi med endast en plikt om att hjälpa varandra, framtill eventuell skilsmässa eller dödsfall.

    Angaende din pappas sambo sa finns det en möjlighet för särkullbarn som star sin extra förälder nära att skjuta upp sitt arv. Da ärver man sin del fran pappan först efter det att även pappans sambo har dött. Pa det viset far man ut sitt arv för eller senare men man skonar sambon fran eventuell flytt och liknande. Tror även att man kanske kan göra detta endast till viss del men da bör man nog först kontakta en familjerätts-jurist.

    Min blivande mans mamma är i samma situation, da hon och hennes man träffades när de hade levt halva livet med nagon annan. Saledes har de inga gemensamma barn men är idag gifta. De har tydligen nagon försäkring som faller ut om ena parten avlider sa att den andra parten skall kunna stanna i deras gemensamma hem och ända lösa ut arvvingarna. Detta kan ju ocksa vara ett alternativ.  
  • Frida87
    Egalia skrev 2011-10-17 19:40:20 följande:
    Tack för svar  {#emotions_dlg.flower}

    Så bra att man kan skjuta upp arvet (men dåligt egentligen att det inte ska vara något min pappa skulle kunna begära i sitt testamente utan måste bero på barnens goda vilja). Nu hoppas jag förstås att detta problem aldrig blir aktuellt och att både min pappa och hans sambo lever tills de blir minst 120 och dör lyckligt i varrandras armar! Glad

    Så bra med lite juridisk hjälp här på BT.  Juridiken är verkligen en jungel!
    Jo det är klart att det känns lite jobbigt för dig nu när du gillar din svärmor.
    Men egentligen är regeln till för att skydda dig fran att din pappa eventuellt annars skulle kunna ge bort ditt arv eller förtjuta det, vilket nog inte hade uppskattats om du inte var sa förtjust i din svärmor.

    Din pappa kan för att skydda sin sambo skaffa försäkringar eller liknande som jag nämnde ovan.

    Jo juridik är ibland lite rörigt.. men kul när man kan det ;).
  • Frida87
    Aniara4 skrev 2011-10-17 20:23:46 följande:
    När vi ändå är inne på juridiken... Mamma och hennes sambo har inget samboavtal. Jag tror de båda två utgår från att om han skulle dö först så ärver hans barn huset rakt av. Sambos ärver ju inte varandra om man inte specifikt skrivit det i ett testamente (tänk bara på Stieg Larssons sambo!). Men finns det inte något som säger att man har vissa rättigheter om man har levt tillsammans ett visst antal år? Eller gäller det bara vid en separation?
    Vad jag vet, är inte specialiserad pa familjerätt men det ingar ju i utbildningen, sa syftar du till denna regel:
     

    14 § Det som återstår av samboegendomen, sedan avdrag gjorts för att skulderna skall täckas enligt 13 §, skall läggas samman. Värdet därav skall därefter delas lika mellan samborna.


    15 § I den mån det med hänsyn särskilt till samboförhållandets längd men även till sambornas ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är oskäligt att en sambo när samlevnaden upphör skall lämna egendom till den andra i den omfattning som följer av 12-14 §§, skall bodelningen i stället göras så att den förstnämnda sambon får behålla mer av sin egendom. Är en sambo försatt i konkurs när bodelningen skall förrättas eller finns det andra särskilda skäl att inte dela sambornas egendom, skall varje sambo behålla sin egendom som sin andel.

    men regeln i 15 § syftar inte till att endast skydda sambor som har levt tilllsammans länge utan att skydda personer som har olika ekonomiska förhallanden och därför pa grund av längden har de olika rätt i samboegendomen. Tex. vid väldigt korta sambo-förhallanden där den ena sambon har bidragit betydligt mer till samboegendomen.
    Jag tror även att denna regel kan komma pa  fraga om man har barn ihop sa kan parten som skall ha barnet stadigvarande hos sig (normalt är ju dock delad vardnad) även fa behalla mer av samboegendomen. 

    Notera dock att samboegendom innebär detta och endast detta:


    Sambors egendom


    3 § Sambors gemensamma bostad och bohag ( detta betyder i stortsett hus och möbler) utgör samboegendom, om egendomen förvärvats för gemensam användning och inte annat följer av 4 eller 9 §.


    4 § I samboegendomen ingår inte
    1. egendom som en sambo har fått i gåva av någon annan än den andra sambon med det villkoret att egendomen skall vara mottagarens enskilda,
    2. egendom som en sambo har erhållit genom testamente med det villkoret att egendomen skall vara mottagarens enskilda,
    3. egendom som en sambo har ärvt och som enligt testamente av arvlåtaren skall vara mottagarens enskilda och
    4. vad som har trätt i stället för egendom som avses i 1-3, om inte annat har föreskrivits genom den rättshandling på grund av vilken egendomen är enskild.

    9 § Sambor eller blivande sambor får avtala om att bodelning inte skall ske eller att viss egendom inte skall ingå i bodelningen. Genom ett nytt avtal får de ändra vad som tidigare överenskommits.

    Men som sagt om man har mer ingaende fargor skall man alltid fraga en som är specialist pa just familjerätt och dessa fragor. För att fa t.ex. ytterligare klarhet i vad 15 $ verkligen menar, detta eftersom det kräver genomgang av förarbeten och praxis.

  • Frida87

    Man gör alltid en bodelning först oavsett om man dör eller separerar, det är samma när det gäller bade äktenskap och samboskap.

    Skillnaden är ju att i äktenskap räknar man all egendom som är gemensam (finns ju undantag men det kanske vi inte behöver ga in pa i detalj), medan man vid samboskap endast räknar samboegendomen (bostad och möbler). Ytterligare en skillnad är ju att makar med gemensamma barn ärver varandra... annars sa ärver ju särkullbarn sina föräldrar direkt utom vissa undantag som kan göras (läs inlägg 60).

    När sedan nagon dör sa gör man alltsa först denna uppdelning av egendomarna (bodelning), sambon far alltsa halva huset och halva bohaget om man inte gör nagot av ovannämnda undantag.
    Därefter sa tillfaller den avlidne sambons del i samboegendomen samt alla hans övriga egendomar, hans arvingar. För att ta exemplet med Stig Larsson ingar ju da alltsa inte författararvoden i samboegendomen och dessa arvoden tillfaller därför direkt den avlidnes arvingar om inget annat har testamenterats. 

    När det kommer till din mamma tror jag absolut hon kan ha del i halva huset  eftersom det har varit deras gemensamma bostad under en lang tid. Men för att vara pa säkra sidan (vilket man i juridiken alltid borde vara) kan ju antingen sambon skriva över halva huset pa din mor som en Gava under tiden som sambon forfarande lever eller att upprätta ett testamente. Det säkraste är att upprätta ett testamente om huset.

    Alternativt att han pratar med sina barn om deras syn pa att skjuta upp sitt arv enligt 3:9 Ärvdabalken, tror dock att denna regel endast gäller mellan makar.. sa det kanske blir ett bröllop för dem ocksa da först ;).

    Du kan berätta för din mamma om hur det ligger till rent juridiskt sa kanske de kan prata om det sinsemellan. Mer än sa kan du ju inte göra, det är upp till henne och hennes sambo hur de vill lösa fördelningen av tillgangarna.

    Ett annat alternativ är även försäkrings alternativet jag pratade om i inlägg nr. 60. Tror att ett sadant alternativ kanske även finns för sambor.

Svar på tråden Så sköter vi hushållsekonomin