Jag håller med Trivia i det hon skriver. Oftast är det ju, nuförtiden iaf, bruden som spenderar mer tid och tanke på bröllopsdagen. Att fixa sig själv och det mesta runt om. Brudgummen brukar väl överlag inte vara riktigt lika insatt.
Så var det även för oss. Jag steg upp två timmar tidigare än min make. Jag gjorde inget annat än fixa smink och hår och klä mig och var ändå 5 minuter sen till kyrkan. Han duschade, klädde sig och mötte upp sina marskalker. De hann åka på ett fik och dricka en kopp kaffe samt käka en burgare på Max och var trots det 20 minuter tidiga till kyrkan.
Trots det, trots att jag lagt ner massor av tid på bröllopet, så var det mer hans dag. Hans vän som spelade i kyrkan, han hade fyra av sina bästa vänner som marskalker (jag två tärnor, våra systrar) och hade trots det fler han hade velat be egentligen. Det var hans bästa vän som var toastmaster och hans bästa väns syster som var toastmadame. Ett syskonpar han känt i flera år. Alla vi bjöd in från hans släkt kom på bröllopet. Inte ens hälften av min släkt dök upp. Utöver min pappas tal, så var det bara tal till honom under kvällen. 95% av alla vänner på bröllopet var hans vänner, som numera också är mina vänner skulle jag kanske säga. Alla bilder som fotografen tog är vi båda med på eller så är det bara han. Under middagen satt jag själv halva tiden och åt, för alla ville så gärna prata med brudgummen, så han hade knappt tid att sitta ner och äta. Han hade svensexa innan bröllopet medan jag inte fick någon möhippa. Jag hade ju, trots att fokus inte låg på mig, en underbar bröllopsdag.
Planeringen av bröllopet var min, men bröllopsdagen var hans. Alltså, bruden är inte alltid i fokus hela tiden.