Så trött & frustrerad på blivande! :(

Jag förstår dig!

Min älskling är bra på jättemånga sätt, men han saknar fullständigt blick för vad som får ett hem att se ok eller äckligt ut. Jag är inte heller nån pedant och kan själv bidra till röran, men vissa saker tycker jag inte ska ligga framme. Däribland skitiga kläder, skitig disk och matskräp.

Han städar i ryck, oftast för att jag har bett honom, men jag stör mig jättemycket på att han aldrig gör saker riktigt färdiga. Jag ber honom röja av på köksbänken, och visst, han diskar allt som står där (eller nästan allt), slänger skräp (om det inte t.ex. ligger dolt bakom kaffebryggaren), men lämnar glatt ströbrödet (som han själv använt), lite smått och gott, och gärna en gigantisk vattenpöl på laminatbänken. Han torkar inte ur skräpet ur vasken eller torkar av diskbänken, så vår ganska nya diskbänk är redan alldeles fläckig. Om jag ber honom städa av ett bord eller ett hörn står det alltid minst fem saker kvar.  Han drar fram dammsugaren medan golvet är fullt av saker och blir arg om jag ifrågasätter hans arbetsordning. Han äter i soffan och dräller i ryamattan - det gör för all del jag också, men bara torra saker, och jag plockar upp det jag tappar direkt. När jag försöker göra en drive och plocka bort kaffemuggarna från soffbordet är det mer regel än undantag att hitta gamla äppelskrutt nerpulade i muggarna.

Jag försöker verkligen att välja mina strider och inte klaga på triviala saker, för det finns alldeles tillräckligt med seriöst irriterande saker att klaga på, men det blir ändå så mycket. Han klagar ibland på att jag gnäller så mycket på honom hela tiden, och är jag på dåligt humör kan jag då fräsa att "jamen gör inte så många dumma saker då!".

Det där med gäster är ett stort problem för mig också. Beroende på vem det är kan jag stå ut med att det är lite rörigt, men jag vill inte att andra ska se gamla matrester eller skitiga underkläder på golvet. Ibland leker jag med tanken att låta allt vara, i synnerhet om det är uppenbart att det är hans grejer, men på nåt sätt är jag rädd att särskilt hans familj ska döma mig om det är äckligt hemma. Trots att de ju borde veta hur han är sen tidigare, se att det är hans strumpor och inte mina som ligger i en korv i soffan, och förstå att jag varken vill eller orkar plocka upp efter honom hela tiden.

Jag kan inte ge dig något bra råd tyvärr, mer än att sitta ner med honom och försöka få honom att inse allvaret i vad han lastar på dig. Och kanske att ha is i magen och skita i att städa. Sen när gästerna kommer kan du soligt säga att "ja, jag har så mycket att göra nu och doktorn har förbjudit mig att anstränga mig, så städningen är Kalles ansvar den här veckan".

Nej, du överreagerar inte pga graviditetshormoner! Vi kräver av vår sju- och åttaåring att de ska lägga sina smutskläder i tvättkorgen, och att de ska ta av sin tallrik från bordet, hänga upp jackan på en krok i hallen osv. Så du kan ju förstå att jag inte tycker att du kräver för mycket av en vuxen karl?   Jag har själv haft riktigt besvärlig foglossning, så jag vet hur jobbigt det är. Han är vuxen nu, har familj, dags att sluta med sina tonårsfasoner, tycker jag. 

Jag tycker du ska skriva ut ditt inlägg här på BF och lämna det i ett brev till din M2B. Du förklarar så bra i ditt inlägg hur det känns för dig. Han måste vakna och inse hur det påverkar dig. Det kan ta tid men du måste vara envis och inte ge dig förrän han förstår hur det är för dig så att det blir en ändring. Han har sannolikt inte insett hur jobbigt det faktiskt är för dig. Kram till dig.  

Kanske fösa ihop alla hans kläder, ketchupflaskorna osv i en stor hög i ett hörn och säga åt honom att ta hand om sina grejer, och gör han inte det förklarar du för gästerna att det är Kalles hög och att du tyvärr har ont och lite svårt att böja dig, men att han har lovat att ta hand om det så det är inget att bry sig om.

Elak som jag är hade jag förmodligen valt att bara tvätta om mina egna kläder och låta hans ligga kvar i en blöt unken hög  på golvet, men det kanske var lakan och barnkläder och sånt som inte bara han blir lidande för...?

Tack snälla för era svar! Det hjälper så mycket att bara få skriva av sig och känna att någon lyssnar. Vi pratar mycket här hemma och har ett väldigt öppet förhållande där vi kan snacka om allt, men det känns som att många grejer bara går rätt in för att sedan flyga rätt ut igen när det kommer till blivande. Jag orkar och vill inte tjafsa och bråka om "småsaker", men det känns som att jag testat allt! I omgångar så skiter jag helt i hans grejer, låter dem ligga framme och diskar bara min och knoddens använda porslin, men saken är den att en svettig gammal t-shirt kan ligga i två veckor (nej, jag överdriver inte) mitt på hallgolvet utan att han ens verkar tänka på det! Det blir alltid jag som tillslut får plocka, för jag vill ju naturligtvis att knodden ska kunna leka obehindrat tex. Tycker också det är jättejobbigt när folk vill komma hit, eller VE & FASA svänger förbi oanmälda, eftersom det alltid ser ut som tredje världskriget. Jag skojar inte när jag säger att jag städar precis varenda dag, men de få timmarna han är hemma på kvällen räcker tydligen för att skita ner något så in i bänken igen.

Känner så väl igen mig i vad du skriver, Anonym (Trött) ang. diskbänken. När vi flyttade in i vårt hus var alla köksvaror helt nya, och jag påpekade att vi måste vara noga med, särskilt, spisen och ugnen så att de inte blev äckliga direkt. Tog väl 2 veckor så såg de värre ut än våra gamla! Blivande ställer dessutom ofta in saker i kylen utan att täcka för det med plast eller lägga i burkar, vilket resulterar i att kylen faktiskt klibbat fast så att den inte går att öppna några gånger. Sånt bekymrar honom inte heller, utan det lämnar han tills jag tar bort det. Tror inte ens han märker om det är borta eller ej. Det är liksom som att han verkligen inte fattar simpla grejer, jag blir så frustrerad! Han är en högst intelligent man och kan räkna Einstein-ekvationer i huvudet på två sekunder, men han förstår inte att tvättkorgen alltid befinner sig på exakt samma ställe (bredvid hans sida av sängen, där jag nu ställt den med förhoppningen att den ska komma till användning) och att det är där man stoppar äckliga strumpor om kvällarna?

Angående dagens tvätt så hade jag gärna lämnat hans grejer i en unken hög för honom att ta hand om senare, men tyvärr var det, precis som du skrev, mest lakan och barnkläder.

Jag ska göra ett försök till att prata ordentligt om det här, för det funkar ju liksom inte så som det är nu. Jag vill att mina barn ska kunna krypa och springa runt på golvet utan att jag ska behöva oroa mig för att de hittar en massa olämpligt att stoppa i munnen, eller fastna i halvtorkade senapsfläckar (jodå, det har hänt!). Men vad gör man egentligen om det ändå inte går in? Det känns som att vi haft samma samtal 100 gånger. Finns det ingen militärskola för blivande äkta makar man kan skicka dem till?

Tycker inte du överreagerar! Han är väl en vuxen människa och en sådan bör väl kunna slänga sina egna kallsonger och strumpor i tvättkorgen!? Samt ta bort sin egen disk efter sig?! Du är väl inte hans förälder!? Vet inte hur du ska lösa det dock, den typen av killar brukar vara svårändrade. Kanske någon ggr då han är lugn och på gott humör, att ni kan sätta er ner och så förklarar du lugnt hur jobbigt det blir för dig att inte bara sköta dig och barnet utan också honom...

Styrkekramar!

En kompis till mig ledsnade på att plocka upp efter sina tonåringar, när de var som allra värst. Hon ville få dem att förstå att de borde ta reda på allt de lämnat efter sig, så efter att ha storstädat en sista gång och bett ungarna att hjälpa till med att plocka undan sina egna saker, lät hon det gå en vecka.  Sedan plockade hon ihop allt, och jag menar allt: både disk, smutstvätt och äppelskrutt torra mackor, tallrik med intorkad yoghurt osv, och slängde det i respektive tonårings säng. Jag hade nog inte velat slänga även disk, tepåsar och liknande i sängen. Men hon blev väl så less att det brast för henne... När det var dags att gå isäng, upptäckte de att det inte var bara att dra av överkastet och krypa ned i sängen, som vanligt. Det fungerade tydligen riktigt bra, den där minnesbetan. 

Jag hyllar tanken på något liknande ett militärläger, dit man kan skicka bortskämda karlar för "uppfostran"! Även om min inte är värst av dem alla, så stämmer en del av det ni skriver ändå in på honom.  

Jag har läst en liknande tråd någonstans, och det verkar som att problemet med dessa män är att de blir så bortskämda/servade av sina fruar/flickvänner att de aldrig lär sig att plocka undan efter sig själva! Sluta vara hans mamma så kanske han lär sig fortare. Jag vet att det är svårt att låta bli att plocka undan och torka upp när man ser att bordet är stökigt eller kladdigt, osv, det bränner liksom i ögonen på en, men jag tror att det är det effektivaste sättet. PLUS att tala om hur jobbigt det faktiskt är för dig när han bara skiter i saker. Det är ju fan i mig inte värt att vara sambo/gift med en sån människa. Min kille må vara lite stökig av sig, men han försöker i alla fall plocka undan efter sig så gott det går, även om det inte alltid blir 100%.