den ångestfyllda gästlistan

Nej det är inte långt att åka för dem om vi skulle välja att bjuda till kyrkan.. är bara lite orolig att det blir mer jobbigt än att inte bjuda dem alls.. just med tanke på att vissa får gå hem och andra stanna kvar efter ceremonin.. svårt att veta. Men bröllopet ska ju som sagt vara en dag man delar med de människor man står närmst, det är min åsikt också! Synd bara att det inte alltid är så lätt för andra att förstå det ;) De tänker nog lite för mycket på etikett..

Nej eller hur, bra att vända på det!! Jag hade INTE blivit stött om mina mer avlägsna kusiner inte hade bjudit mig.. sen kanske de hade bjudit mig är lite osäker det, men det är inte självklart. Måste försöka bli av med alla måsten för att orka med all rolig planering också hehe..  Tack för peppandet ;))

Vad läskigt det var att läsa ditt inlägg! Satt och tänkte "men, när skrev jag det här egentligen?", haha!

Vi vet fortfarande inte hur vi ska göra när det kommer till min pappas släkt. På mammas sida bjuder vi alla, det blir runt 20 personer, men dels umgås jag näst intill aldrig med pappas sida och dels är de hur många som helst! Har 36 kusiner bara på hans sida, och så fastrar, farbröder + respektive till både dem och kusiner, kusinbarn...you name it. Vi har inte råd med ett alltför stort bröllop och dessutom känns det lite halvdant att ha en massa människor där som man knappt känner. Samtidigt känner jag mig dum om jag inte bjuder dem, då många utav dem kom på (läs: bjöd in sig själva) till vår dotters dop för två år sedan, de hade med sig gåvor och vi hade rätt så trevligt. Men ändå... Jag känner att vi absolut måste bjuda min farmor i alla fall. Vi har ingen jättenära kontakt, men hyfsat bra, och hon är liksom min farmor. Men bjuder vi henne måste vi bjuda min faster som hon bor hos, vilket betyder att vi måste bjuda hennes man, vilket i sin tur betyder att vi måste bjuda mina tre vuxna kusiner + respektive + barn som också bor där = då kommer genast alla andra höra av sig och vara pissed för att de inte blivit bjudna. Känns sådär.

Vi har också funderat på det här med att bara bjuda till kyrkan, och för många vänner och bekanta kommer det bli så. De är mer än välkomna till ceremonin, men middagen firar vi med de allra närmaste. Har själv blivit inbjuden enbart till vigseln ett flertal gånger och har enbart blivit glad, aldrig tagit illa upp. Men som sagt, när det gäller släkten... Jag hade inte tagit illa upp om de inte bjöd mig, men jag vet att så inte är fallet sett från deras perspektiv... Uscha!

Vi bjöd ingen alls på min pappa sida.. jag har 6st fastrar/farbröder och 17 kusiner och flera av dom har barn.

 

Jag umgås inte med dom.. begravningar är egentligen enda gången vi träffas.. ja när farfar fyllde 80år också men det är länge sen.. de som bor i närheten pratar man med om man träffas på.. jag har i princip alla på Facebook och man "gillar" och kommenterar ibland.. men vi umgås inte så då såg jag ingen som helst anledning att bjuda dom bara för att dom är släkt.

Nu har jag inte läst alla inlägg tyvärr.

Vi har haft lite lika problem så jag känne rigen det där med ont i magen....

Om jag haft ditt problem med stor släkt som vi faktiskt träffar så ha de jag som andra skrivit valt barnfritt. Sen hade jag nog bjudit mormor/farfar/syskon/föräldrar+sambos. Sen vänner. Det hade varit enklare att välja bort kusiner, föräldrars syskon och övrig släkt. Då är det samma för alla, om du förstår vad jag menar.

MEN självklart ska man bjuda dem man vill. Vi gjorde inte riktigt det, även fast vi velat, för det där med släkten är ju så knepigt!

Min sida av släketen är stor o tajt, hans sida är stor men vi umgås bara med hans närfamilj. ( mamma, pappa o syskon) och det är inte ofta.

vi har valt bort grannar och sånna vi inte umgås med så ofta.

Sedan har vi gjort en B-lista.
Vi ska gifta oss mitt i semester och har därför tidig osa-datum. Så om många från A-listan tackar nej kommer vi bjuda folk från B-listan.

Vi vill egentligen bjuda hela släkten men då skulle vi bli ca 140 personer och det har vi inte råd med.
Vi har ingen kontakt med mina kusiner från mammas sida, så då bestämde vi oss för att vi inte bjuder mina kusiner, bara mostrar och morbröder.

Däremot har vi ganska bra kontakt med sambos kusiner från hans pappas sida så hela den bunten blir bjudna, skulle bara kännas konstigt om dom inte var där. Men vi kommer även bjuda sambons kusiner från hans mammas sida trots att vi inte har kontakt med dom.. men bara för att vi blev bjudna förra året på bröllop av en av kusinerna.

Ni får helt enkelt förklara för dom att det är dyrt och ni har inte råd, de flesta förstår nog.

Vi har samma problem, fast med mammas sida av släkten.
Vi hade bestämt att inte bjuda någon från den sidan eftersom vi väldigt sällan träffar dom.
Gästlistan landade på 70 pers utan dom.
Men efter att ha ringt mina färäldrar för att berätta att vi skulle gifta oss så utbrister mamma glatt: Åh, då måste jag ringa mina syskon så att dom vet om det i förväg. (min släkt, både mammas och pappas, bor i södra Sverige, bröllopet blir i norrland)
Hm.. ja, det var jag inte riktigt beredd på.. Mamma har inte heller speciellt mycket kontakt med sina syskon.
Så jag och min sambo tänkte om.
Vi kommer bjuda in mamma syskon. (dom är 7 st syskon inkl. henne) + deras respektive. Så alltså 12 extra gäster.
Men vi kommer inte bjuda in mina kusiner, ca 18 st.. Dom är alla över 18 år, men vi får helt enkelt inte plats.
Lokalen som vi har hyrt är alldeles lagom, nästan lite för liten för 70 gäster. Men vi kände att vi fick helt enkelt plussa på dessa 12 mostrar och morbröder.
Men jag tror inte att de kommer att komma, det kostar ganska mycket att flyga norrut, för ett syskonbarn som de väldigt sällan träffar...

Och utöver dessa 80 gäster som vi bjuder har vi också en B-lista, med kollegor och vänner som vi inte umgås så mycket med längre..
Vi hoppas att landa på en gästlista med 70 gäster i slutändan..

Vi gjorde så här:
På makens mammas sida så träffar vi hela släkten (mostrar, morbröder, kusiner, kusinbarn osv) minst 2 ggr per år och många av dom ser vi oftare än så.
Så där blev alla bjudna

På makens pappas sida så har jag bara träffat en faster och en farbror. Inga andra.
Vi bjöd dom (+ respektive givetvis) samt en till faster med respektive som jag inte träffat förut men som var viktig för honom att få med.

På min mammas sida så är det inte så många. I stort sett bara brorsan och hans dotter + jag.
Sen har jag en moster och två kusiner som jag inte träffat eller pratat med på 15 år minst innan mammas begravning, då jag ringde moster och berättade att mamma avlidit och när begravningen skulle vara - och fick till svar "tja då kanske man ska skicka en blomma då"...
Så där var bara brorsan och hans lilltjej bjudna. Inga konstigheter där

På min pappas sida så valde vi först att bjuda pappa och hans sambo, samt pappas båda bröder med respektive och utelämna mina kusiner som jag inte träffat på flera år.
Dessutom bjöd vi min farfars andra fru, min "extrafarmor" alltså.
Alla utom pappa och hans sambo avböjde...
Så då skyndade vi oss att bjuda kusinerna med respektive istället och dom kom  

Sen blev det lite vänner och några jobbarkompisar.
Det hoppade av en hel del på makens mammas sida (som annars var största posten av gäster) vi råkade ju gubevars lägga bröllopet samtidigt som den heliga älgjakten  
Nu jagade inte alla samma vecka i och för sig. Men det blev ju manfall ändå.

Vi bjöd 95 personer och vi blev 65 i slutänden 

Se meningen jag strukit under, håll fast vid den inställningen! Självklart ska man inte ha med folk på sitt eget bröllop som man inte umgås med. Det många brudpar inte tänker på är att bröllop är den mest personliga och romantiska tillställning man någonsin kommer att få uppleva i sin relation. Om inte gästerna har en personlig relation till brudparet, vad är då poängen?

Man ska kunna känna i luften hur glädje, kärlek och samhörighet strålar mellan brudparet och gästerna. Så kände vi, våra gäster var endast våra familjer och närmaste vänner, totalt 33 personer. Engagemanget och sammanhållningen hade aldrig blivit så starkt om våra släktingar hade varit närvarande. Vi träffar dem typ en gång om året på nån julmiddag och bor långt från dem.

Ett gott råd är att strunta i "kyrk-inbjudan". Det hör till god ton att skicka inbjudan till vigsel med efterföljande fika/lunch/middag/fest. De som är nyfikna och vill komma till kyrkan får själva ställa frågan. Man skickar inte en formell inbjudan till enbart vigseln.