Svärmorstråden!

Puff!

Jag har inget att gnälla över. Har tack och lov en bra svärmor, inga krav och alltid snäll. Jag tror hon tycker om mig för hon är alltid glad när vi ses och vi kan prata öppet. 

Men har läst hela tråden, stackars er som har så hemska svärmödrar!! 

För ett tag sedan höll jag på att strypa min svärmor....

Hon klagade på att jag har lyckats hitta massa saker till låga priser. Hon sa "Ska ni ha ett budget bröllop, eller?"

Vad skall man säga. Visst jag fick min klänning till 70 %, min m2b och barnens kläder fick vi till riktigt låga priser där med (detta på grund av att kvinnan hade sålt sin butik och avveklade). Sedan hittade jag mina skor på rean, samt ljus som vi skall ha på borden hittade jag i en butik som la ner. Min vigselring fick jag för mindre än halva priset på grund av att den var i utgående modell. Inbjudningskorten har jag gjort själv, med papper som jag har köpt i en butik där jag tidigare har arbetat, så att jag fick lite rabatt. Vad hon hittils inte vet är att jag har köpt smycken att ha den dagen till bra pris. När jag talade om att vi skulle skicka de flesta inbjudningskorten med posten, talade hon om att det blir dyrt med frimärken. Och jag talade om att jag hade fått flera häften efter min farmor. Dessutom kommer min frisör göra mitt hår gratis som en gentjänst för att jag satt modell när hon gjorde sitt jesällprov. Min svärmor är florist och kommer ganska självklart göra våra blommor.

Det är ganska otroligt att hon kan klaga på att jag lyckas spara pengar.....

Men med tanke på att jag har gått sjukskriven i 6 månader och nu sakta kommer att börja arbetsträna. Även om vi inte går under på att jag inte kan jobba just nu, så tycker jag att det inte är fel att kunna spara in lite pengar. När det kommer till bröllop finns det stora hål att lägga dem i ändå...

Kan inte denna tråd även inkludera mor...

Min blivade svärmor är den bästa jag kan tänka mig.
Därimot kan jag bli tokig på min egen mor.

Min svärmor frågade mig häromdagen om jag gått ner i vikt eftersom hon tyckte att jag tappat lite runt midjan.
jag har gått ner 2 kilo sen jul, så lite kanske det syns.

Jag ska åka utomlands med mina syskon (och deras familjer) och mina föräldrar nu till våren.
Då har hon mage och säga, att nu måste jag ta och gå ner i vikt. Tänk på att vi ska utomlands snart.
Så tjock som du är nu kan du ju inte vara.
Sånt sårar när en egens mor säger.

Själv tycker inte jag att jag är så farligt tjock. stl 40-42 beroende på klädesmärke.
Dessutom fick jag barn för snart 1 år sedan, ja det är ingen ursäkt. Men vissa har svårt att bli av med babykilon även om man anstränger sig.

Storlek 40 är väl inget? Dessutom med babyvikt på det, vilket är en fullgod "ursäkt" till att inte se ut som en Baywatch-stjärna på semestern. Förstår inte problemet. Snigel på ögat, det skulle hon ha!

Stirra förfärat på henne och fråga om de har viktgränser även på passagerarna på flyget?
Eller säg att din man föredrar om du är lite tjock på semestern för att hålla strandraggarna borta.

Eller säg som det är att du blir ledsen av såna kommentarer och tycker att hon gott kan hålla dem för sig själv. Börjar hon då tjafsa om att hon bara vill ditt bästa och att du faktiskt har blivit lite rund (eftersom hon verkar tycka det, inte för att det låter som att du har någon problematisk övervikt), gå inte in i diskussion om huruvida du är det eller inte, utan stå fast vid att du inte är intresserad av att diskutera din vikt med henne och att du önskar att hon låter bli att kommentera den.

Mammor är inte kloka ibland. Min mamma tjatade mycket på mig under min fullständigt normalviktiga uppväxt. Minns en gång när hon sa åt mig att inte ha en viss kjol och en viss tröja ihop, eftersom jag såg tjock ut då. Obstinat tonåring som jag var sa jag att än sen då, jag är väl tjock. "Ja, men du kan ju försöka dölja det", svarade hon. Till saken hör att jag just den perioden inte bara var normalviktig utan på gränsen till underviktig, min stora byst och kraftiga benmuskler till trots. Jag undrar SÅ  hur det kom sig att jag fick ätstörningar redan i 10-årsålder???

Har fortfarande inte pratat med min svärmor sen i höstas när hon ljög för mig. Väntar på att hon ska be om ursäkt. Men det lär väl aldrig hända.

Jab behöver ingen ursäkt (svärfar har aldrig någonsin gjort fel i hela sitt liv). Det räcker så bra med att han sätter in 700 000 på vårt konto så lovar vi att skicka julkort.

Min blivande svärmor är dement och bor på ett boende, vi besöker henne med jämna mellanrum där finns inga som helst problem

Men min fd svärmor.. vi kom bra överens hon och jag, ingen jättenära kontakt men inget bråk och tjafs heller. Däremot blev hon ovän med mitt x.. och i det fallet så förtjänade han faktiskt det, han hade betett sig väldigt illa.

Nu är jag dock riktigt  arg och besviken för att hon inte bryr sig om sina barnbarn. Pojkarna är stora nu men hon har inte ringt varken till jul eller födelsedagar.. Ibland har jag ringt för att bjuda hem henne men hon återkommer inte trots att jag lämnat med på telefonsvararen.

Däremot bryr hon sig väldigt mycket om sin systersons barn.. där är hon ofta och ställer upp osv.
Mina pojkar säger att dom inte bryr sig.. dom har ingen farmor..

Jag förstår inte hur man kan göra så mot sina barnbarn..oavsett vad deras pappa gjorde en gång i tiden .. eller om hon inte vill umgås med mig. Pojkarna är stora, den minsta är 20 så hon behöver inte ens ha kontakt med mig om hon skulle vilja träffa dom..Men det är hennes förlust.. jag har tre underbara söner som hon går miste om

Jag har en riktig häxa till svärmor (blivade svärmor)

Hon började när jag o min sambo blev med barn, det var ca 2-2½ år in i förhållandet. Jag hade börjat gå upp lite i vikt, vilket man oftast gör. Så sa hon: jaja, nu får du börja tänka dig för med maten, men du var ju inte så smal när du träffade L heller. o så pratade hon bara om hur hon kunde ha sin figursydda jacka knäppt på vägen till förlossningen....

Jag hade gått ner 20kg när jag träffade L. jag vägde då 62kg o e 160cm lång. jag tyckte själv att jag var jävligt snygg o sexig.

Efter denna stund var det som om hon alltid var tvungen att komentera vin storlek. på kalas, på feste, när vi e där på middag. Men aldrig så att min sambo hör.

Min sambo friade i höstas till mig ( omedvetet) så han tog tillbaka det för att han ville att det skulle vara så ROMANTISKT.

Detta gjorde mig extremt lessen o arg o besviken, han lovade att det skulle komma ett nytt frieri o det gjorde det. vilket jag tyckte var hälften så romantist som det första. Men

Jag fick nästan tvinga honom att berätta för sina föräldrar. När han väl gjort det så säger kärringen.

"Men vill du spara pengar till bröllopet så kan du ju FETTSUGA dig o sen låna Lenas klänning" ( min sambos syster) då hörde ältligen min sambo vad hon sagt o sa bara kom nu så går vi. Vi gick o han har sedan pratat allvar med sin mamma.

hon har lovat att inte säga nåt mer om min vikt/storlek. Gör hon detta kommer inte vi mer till dom o dom e INTE välkomna hit.

 

Tror att åtkomsten på sitt barnbarn tog rätt hårt. Nu har kärringen o hennes mes till gubbe åkt till Spannien i en månad. Det e så skönt. Dessutom så började deras tak läcka 2 dagar innan dom åkte o jag bara satt hemma o garvade.

GUD straffar visst somliga med en gång :)

detta prat om min vikt har nu hållt på i ca 3 år. o det tär på mig, jag hoppas verkligen att hon håller vad hon lovat.