Bantar du för att komma i form till bröllopet?

Jag vill inte heller se foton från min bröllopsdag där jag inte är nöjd emd mig själv. Hur fin jag än kommer vara kommer jag bara att se mina extrakilon.! Så jag "bantar". Men skulle inte kalla det bantning. Jag har alltid tränat och ätit nyttigt, men nu för att gå ner i vikt stramar jag åt min kost och skippar helt sötsaker. Tränar inte varje dag, men nästan. Springer 55 minuter och är på gymmet ca 45 minuter mellan 3-6 gånger i veckan, beorende på hur jag jobbar

Vill ner 15 kg innan bröllopsdagen, har 10 kvar Kommer beställa min brudklänning en storlek för liten, hinner inte ner 10 kg innan jag måste beställa den.!

Men även om jag inte skulle gift mig och ställa till med ett bröllop skulle jag ändå börjat gå ner i vikt nu, det hade jag bestämt sen tidigare. Har varit less på mina sambokilon ett tag men inte haft orken till att ta tag i dem förrän nu, bra motivation har jag nu 

Här är en som bantar. Kör stenhårt på Naturdiet, förra (första veckan) gick jag ner 2,5kg Vi får se vad resultatet blir efter denna vecka. 13 augusti smäller det, så några kilon borde jag hinna tappa.

Gick upp en del när jag förlorade min son i januari, då jag efter det inte orkade gå ut och röra på mig. Men nu j*vlar  

Jag svällde upp 2 storlekar till bröllopet, gift blev jag endå och älskad är jag, så när jag tittar på bilderna från mitt bröllop ser jag bara kärleken mellan oss två.

Efedrin är inte ett hälsosamt val och är man  av missbrukar typ kan de leda till ett större missbruk, så vill man verkligen väcka det monstret bara för "skönhets" skull? 

Haha, fy vad kul, det brukar jag säga när jag äter godis och vi pratar om bröllopsform hemma :P Har aldrig hört någon annan säga det, fast det är det säkert många som gör då :P

Jag har kört olika dieter som nutrilett, LCHF, kalori snålt. Det funkar inte för mig för när jag slutar går jag bara upp allt jag gått ner plus ngt kilo extra. Våg har jag aldrig ägt för jag hänger upp mig för mkt på målvikt osv och när jag ej uppnår min målvikt rasar min värld samman och jag börjar äta normalt igen. Jag är 175cm och när jag var som mest vältränad och som mest nöjd över min kropp vägde jag 80 kg så jag kan inte gå på vikten utan mer på hur min kropp känns för när jag vägde 80 kg hade jag en fast och fin kropp som jag var nöjd med. Sen gick jag upp jätte mkt i vikt när jag slutade gymma och det är det jag får betala för nu. Jag försöker undvika socker och att äta kolhydrater på kvällarna och sen är det gymmet som gäller och promenader till och från jobbet, tar ca 40 min att gå till jobbet och det är ju ändå 80 min per arbetspass =) Jag har gifter mig den 31/12 och då ska jag vara snyggare än någonsin! :D

När jag träffade min blivande man vägde jag farligt lite, 30 kg mindre än jag gör nu.
Jag är definitivt inte fet nu, men för några år sedan gick jag upp rätt mycket på snabb tid och de kilona vill jag väldigt gärna gå ner innan min dag.
Men ärligt, det viktigaste är att jag och min man är vackra och lyckliga.
Och jag tror inte bantningspiller kommer göra mig särskilt lycklig :)

jag har aldrig sett ett kort på mig själv där jag tänkt "f-n, där ser jag ju toppen ut, alltså!" och kommer knappast göra det till bröllopet heller, så motivationen "snygga bröllopskort" funkar inte alls. bantningskurer ger jag inte fem öre för och vågen törs jag inte ställa mig på eftersom jag tenderar att bli "våg-galen".

jag har dragit på mig rätt många kilon sen ett par år tillbaka då jag hade en tuff tid i livet och inte riktigt orkat göra nånting åt det hela. nu försöker jag ta i det sakta men säkert, går några mil i veckan och tränar på annat sätt när jag känner mig motiverad till det.

jag blir rätt ofta stressad av andra tjejer som tränar hysteriskt och minsann aaaaaldrig skulle äta nånting som innehöll fett, socker eller kolhydrater. jag har i princip slutat gå på gymmet för att jag mår illa över mig själv när jag blir omringad av supersmala tjejer som håller på att springa ifrån löpbandet. går jag på gymmet så väljer jag tider när det i princip inte är nån annan där.

nån gång kommer jag väl ner till mina viktmål också, men det får faktiskt ta den tid det tar. 

Tänkte bara försöka stötta dig lite med mina egna erfarenheter. Viktminskning handlar absolut inte om att ALDRIG äta något som är fett, sött eller rikt på kolhydrater. Vill man inte välja bort något helt och hållet är det absolut bästa knepet att minska portionerna samt byta ut mot något annat. Köper du och din sambo alltid varsin påse lösgodis inför filmkvällar och biobesök? Köp istället en påse att dela på. Och lassa inte på mer bara för att ni ska dela!

Eller äter du alltid fil, flingor och ostmacka på morgonen? Skippa mackan och ta med dig två bananer till jobbet som du äter vid två olika tillfällen under förmiddan. Man blir mätt och man "står sig", det enda man gör är att skära ner och byta ut. Eller när man fikar med en kompis (hon har garanterat också planer på att försöka gå ner i vikt), då behöver man inte beställa två stora bitar kladdkaka, det räcker att beställa en bit att dela på. Dessa enkla knep har hjälpt mig mycket, det är så himla vanligt att man "okynnesäter" av gammal vana och för att det är gott.

Så länge man ser till att röra på sig och inte proppar i sig enorma portioner av allt, då kommer man ganska långt. Jag hatar också att stå på gymmet och stånka bland discobyggare och silikonbruttor, börja istället styrketräna hemma med gummiband och maghjul! Hemmaträning & utomhusträning ger både egentid och frisk luft. Det är guld värt och tar bort en hel del av ångesten över att träna (det handlar ofta om att man inte vill visa sig för folk i tajta träningskläder).

Lycka till!

Jag får  alltid råden  att inte äta  chips, godis och bakelser och  när man förklarar att  jag äter inte sådant, eftersom jag är  laktosintolerant och citrus allergier och fattig.

Har ni någon  aning hur svårt det är att hitta  chips som inte är lättsaltade eller grill  som är laktos och citrusfri?
Eller godis?  Ja just det jag tål inte för mycket  kemiska färgämnen i maten heller.

Och läsk, det är bara så mycke  coca cola man kan dricka innan man tröttnar.

Meh, när vi går ut  och fikar så köper vi en bakelse, jag äter en tredje del och han äter resten.  Gissa vem som är den rundaste av oss två?  

Just det.  JAG! 

MEH 

Tack för pepp :)

Jag äter hyfsat rätt (vad nu rätt egentligen är...), köper aldrig lösgodis och när vi köper nåt gott till  helgen så köper vi ihop (t.ex. en påse chips) som sedan räcker i runda slängar 3-4 kvällar/omgångar. Köper aldrig biogodis och försöker välja saker som är små när vi fikar och att inte ta en bulle till bara för att den första var så himla god.

Det jag tycker är så frustrerande är alla "duktiga tjejer" runt omkring som bara måste vräka ur sig om sina non-fat, sugar- & carb-free dieter. jag tror inte på att totalt utesluta nånting, i varje fall inte för egen del och det är rätt tröttsamt att behöva höra att anledningen till att man inte fullkomligt rasar i vikt är att "du följer ju inte min grötdiet som är helt utan allt utom äckel".

Jag är trött på att man alltid ska dömas efter hur smal man är, hur många kilo man tappat, hur mycket pengar man har på kontot osv osv (just det, för det är ju inte bara "kroppsidealen" som stör mig). jag är trött på att smal alltid likställs med fin ("smal och fin").

Försöker stänga bort alla konstiga saker som påverkar mig negativt just när det gäller mina mål med mig själv och min kropp, men ibland är det jäkligt svårt alltså.. men som sagt, nån dag så kommer jag dit, det måste bara få ta lite tid.