Now I know I have a heart, because it´s breaking
Mitt ex och jag var i hop i fem och ett halvt år.
Han tvivlade mest hela tiden på oss och vår relation. Själv tyckte jag allt var fin fint. Speciellt med tanke på att jag bara träffat en massa dumhuven och rötägg förut. Han gillade (till skillnad mot de andra) verkligen att prata om saker, och var intellektuellt lik mig.
Själv hade han på grund av sin blyghet inte alls mycket erfarenhet med kvinnor, och önskade sig nog bara MYCKET mer erfarenhet, så att han också kunde säga att jag var det bästa som hänt honom.
Det spelar ingen roll om man så väljer att göra alla sorters "tester av sitt förhållande" på internet osv, och får full pott varje gång, om känslorna i alla fall inte är de samma från båda sidor. Han kunde på papperet se att vårt förhållande innehöll allt det skulle och lite till, men han kände sig aldrig säker på att det var JAG som skulle vara hans livs kärlek. Och han avundades min egen säkerhet när det gällde känslorna.
Ja, ja, som du förstår så gjorde han till slut slag i saken och gjorde slut. Precis då jag var som mest oförberedd. De två senaste åren hade han skärpt till sig och behandlade mig som den stora kvinnan i sitt liv. Allt var perfekt.
Nåja...uppenbarligen inte då eftersom han äntligen blev riktigt KÄR, och gjorde slut med mig.
Visst blev jag ledsen. Förkrossad snarare! Trots att jag sen faktiskt träffade på den stora kärleken igen, fast denna gång med ömsesidiga känslor och allt, så är jag än idag mer eller mindre sårad av hans svek. Det är sex år sen, men det är först nu som jag verkligen på riktigt kan förstå att vi ju aldrig skulle blivit lyckliga tillsammans, om inte HAN kände samma sak som jag.
Alla som känner mig tycker förstås att han var ett rötägg, och svikare och så...men sanningen ÄR ju den att han faktiskt gjorde rätt!
Det jag vill säga med allt detta är att du ju gjort RÄTT om du känner sådär! Hur mycket du än gråter och känner att du sårat honom för livet, så önskar du väl honom att få uppleva ömsesidig passion och kärlek med någon annan!
Och det är klart att DU också skall få göra det!
En dag kommer han själv också fatta att du gjorde det rätta. Men kanske inte än på länge!
Men glöm inte att ett uppbrott alltid sårar någon. Det kan man inte resonera sig ifrån tyvärr. Det bästa du kan göra är att INTE ha kontakt med honom. Annars kommer du bara att upptäcka att du gång på gång kommer såra honom, eller ge honom en strimma av hopp. Mitt ex mådde jättedåligt varje gång vi pratade med varandra, eftersom JAG bara mådde allt sämre av vår kontakt. Det skulle jag själv aldrig erkänt, men han kände sig tvungen för min skull att efter ett tag bryta vår kontakt helt. Och det var ju precis det jag behövde!
Lycka till!