prinsessanogrodan skrev 2011-06-20 16:12:09 följande:
Vi hade ca 25 gäster, varav 2 barn, och jag tror om jag räknat rätt att det var 8 tal. Svärfar, svärmor, min mamma, min moster, tärnan, en annan av mina vänner och två av mannens vänner.
Det var ingen traditionell talarordning men å andra sidan hade vi ingen traditionell bordsplacering, inget traditionellt bröllop med hela släkten, inte traditionellt att den och den måste hålla tal osv.....
Det viktigaste är ju inte själva formen eller vem som gör vad utan innehållet dvs att de ev tal som hålls är kärleksfulla och att talaren menar det som sägs och så är det med allt annat också som tex bordsplacering....det viktigaste är att folk har trevligt med sin bordsgranne inte att det är bordsplacering enligt "regelboken".
Kanske är det så Pinkgrape att om era vänner är unga att de inte riktigt "greppar" vitsen med att gifta sig och därmed inte förstår hur stort det känns att gifta sig och hur mycket man bryr sig som brudpar?
Jag vet inte, men kanske kan det vara så att en del av era vänner tycker att det är "så vuxet" att gifta sig och att de känner att ni "springer ifrån" dom?
När jag var 19 (hundra år sedan

) fick en av mina klasskamrater barn och min första tanke var "men herregud, då blir hon mamma, då 'tillhör' hon föräldragenerationen...varför vill hon vara vuxen redan?"
Okej, det är inte alls samma sak egentligen, att gifta sig och att få barn, att få barn är ju mkt större och vuxnare men kanske tänker era vänner omedvetet något sånt om att gifta sig? Och så blir det ett glapp mellan er som gör att dom inte vet vad som "förväntas" av dom och ni blir "besvikna"? Eller har era vänner barn? Är de gifta? Förlovade? Sambos?
Försök att glädjas åt det som era vänner ger även om det inte tal under middagen eller vad ni nu egentligen vill ha. Försök att glädjas åt de gäster som kommer och det som de bidrar med.
Fastna inte i hur det "ska" vara enligt "vett och etikett" -regelboken, håll inte alltför mycket fast vid "drömbilden" som ni har i huvudet. Försök släppa lite på alla tankar och allt som man kan oroa sig för...
Jag vet ju självklart inte hur mycket ni egentligen försöker styra allt som har med bröllopet att göra, ni kanske inte alls klänger er fast i "hur det ska vara" på ett bröllop, ni kanske inte alls är sånt brudpar som vill ha allt enligt regelboken.
Jag skriver det här om att släppa regelboken därför att det rent allmänt (inte du nu TS) ibland verkar som att en del brudpar så förtvivlat gärna vill ha det så "uppstyrt" vid middagen, som att allt ska regisseras in i minsta detalj och om tärnan eller vem det nu inte håller tal "som de ska göra" så blir brudparet besvikna och vill säga upp bekantskapen.....Överdrivet tycker jag. Klart att man kan vilja ha toastmaster,tal och lekar och skoj och en ordnad och "uppstyrd" och väl planerad middag men det måste finnas plats för spontanitet och att tvinga folk att hålla tal eller att styra hela middagen in i minsta detalj, blir sällan trevligt.
Det blir bra, ni kommer få en fantastisk dag, tro mig ni kommer vara i ett lyckorus hela dagen.
Har ni toastmaster? Kan ni be honom/henne ha lite sånger och lekar och skoj i beredskap OM det skulle behövas för att liva upp middagen?
Nej, det är inte alls så att jag försöker styra allt, så att det ska bli precis som jag tänkt mig. Jag skulle väl bara bli lite besviken om INGEN planerat något alls för oss, då jag själv är sådan som person att jag skulle definitivt hittat på något om det var någon av våra vänner som gifte sig. Jag vet ju dessutom vad våra vänner gjort för andra av våra vänner vid födelsedagar tex och tanken då på att ingen skulle orka anstränga sig på vårt bröllop, ja, det känns lite tråkigt. Jag tänkte därför om man kanske skulle kunna hinta om att det skulle vara uppskattat om de hittade på något. Behöver ju inte vara ett tal, inte alls. Jag förväntar mig dock att min pappa och min blivandes pappa faktiskt säger ett par ord och det har jag talat om.
Självklart är det så att vi ligger steget före våra vänner, även om vi inte är tonåringar. Jag är 24år och min blivande blir 26år i år. Vi har varit ett par i nästan 6år när vi gifter oss och sambos i 5,5år. Vi har dessutom en dotter på 4,5år, så det är klart att vi hunnit längre på den biten av livet. Många av dom är ju dock i dagsläget sambos och vi hoppas verkligen att de snart ska komma ikapp hehe :P De vet ju dock mycket väl att vi inte har några större förväntningar på dom än att de dyker upp och har ett glatt humör, är sig själva helt enkelt.
De känner ju dessutom oss, väl, och vet ju vilken typ av fester vi brukar ha och vilken typ av fester vi brukar uppskatta. Vi vet ju också ungefär hur de brukar vara. Genom det har vi väl förhoppningar om att det kommer något litet från dom. Om det så bara är att de säger grattis till oss under middagen, bara kommer fram till oss och lyckönskar oss. Ja, helt enkelt att de inte bara sitter i sin stol och muttrar :P
Vi har ju dock, enligt oss, gjort ett bra val av toastmaster och madame. Det är två personer som är oerhört utåtriktade och som nog verklligen kan ha koll på läget, men samtidigt komma med en hel del spontanitet. Vi hör nog inte till de som vill ha den mest uppstyrda middagen, men lite koll på läget vill jag ha. Jag kommer tex göra festprogrammen själv. Tillsammans med min pappa, som ska spela, hitta lämpliga allsånger och tillsammans med toastmadame hitta lämpliga lekar. Vi kommer visserligen ha 3-rätters middag, men vi vill inte att den ska bli tråkig och långrandig för det. Vi kommer inte ha traditionell bordsplacering heller.
Vi vill alltså inte att vårt bröllop ska bli tråkigt, för oss eller för gästerna och därför vill vi hellre försöka styra upp roliga aktiviteter tillsammans med våra toastisar och brudfölje. Vi vill inte ha en massa hemligheter, som sedan kanske inte kommer uppskattas osv. Vi vill göra detta till en fest, en sådan fest som våra vänner och vi vanligtvis brukar uppskatta och ha kul på :)