Anonym (barn?)

Äldre 11 Jun 19:54

41 svar

"Äldre" nybliven fru - försöka få barn?

Är ganska nygift. Både jag och mannen är väl lite ädre eller vad man säger.
Vi träffades i 30-års ålder och nu är vi 35 + och ingen av oss har inte velat ha barn förut.
Jag menar verkligen att vi aldrig har velat. Det fanns inte på kartan.

Men så efter bröllopet kom mannen med sin överraskning, att han tänkt på "det här med barn" och att han tror att han vill försöka få barn. Vi har en del par i omgivningen med småbarn, kanske har mannens biologiska klocka vaknat? Jag har ingen "sån där biologisk klocka". Jag är dock villig att tänka över detta och dra tankekedjan ett par varv till.

Men är vi "för gamla"?

Jag vet inte om det är jag som är överkänslig eller bara att jag hör negativa åsikter just nu men den allmänna inställningen verkar nånstans vara att "efter 30 är man för gammal för barn" och att "det blir synd om barnet med så gamla föräldrar" och att man är "egoistisk och lat" om man väntar med barn tills efter 30.

Och eftersom vi aldrig velat förut så är jag (är konflikträdd) rädd för "allas" åsikter dvs att människor i omgivning ska tänka och säga (!) "det visste JAG väl, att NI visst vill ha barn! Det vill ju ALLA, ni har ju ljugit för oss" osv......
Jag bara känner att "suck och stön...." Ingen kommer tro på oss när vi säger att "NEJ vi ville faktiskt inte förut! Vi är bara människor och människor kan ÄNDRA sig......"

Människor i allmänhet verkar ha en massa åsikter om just när man ska försöka få barn och de allra flesta verkar ha väldigt svårt att hålla inne med sina åsikter och de allra flesta verkar anse att just deras åsikter är "den enda rätta".
Toleransen för oliktänkande och folk som gör andra val än de själva......den toleransen verkar vara väldigt liten just när det gäller att få barn. En del som får barn i unga år verkar ha en del fördomar om de som väntar till efter 30.....och en del som får barn senare i livet verkar ha fördomar om de som fått barn tidigt och bägge dessa grupper verkar ha gott om åsikter och fördomar om de som inte vill ha barn alls dvs den gruppen som jag och mannen hittills tillhört.

Omgivningen kommer ta nyheten om en ev graviditet som att :
A) dom har övertalat oss och "tack vare" dom får vi uppleva miraklet att bli föräldrar ....
och/eller
B) Vi har ljugit för som och då får dom sina egna fördomar bekräftade..."ALLA vill ha barn"

Och jag vill bara kräkas på alla dessa kommentarer som jag vet att vi kommer möta OM vi väljer att försöka och OM vi då tar turen att kunna få biologiska barn trots vår ålder. Jag kan riktigt höra en del kommentarer: "Dom ska nog vara glada det gick...dom väntade ju till sista sekund...."

Om vi behöver hjälp tex IVF eller om vi väljer och får adoptera då kommer snacket gå att:
" JA men dom får ju skylla sig själva...dom väntade för länge"...

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-06-12 09:43
Tack snälla ni för era svar! Det känns lite lättare nu. Jag tror faktiskt att vi ska börja försöka efter sommaren
Jag ska försöka lära mig att stänga öronen för knäppa kommentarer.

Emblas Mamma

Äldre 12 Jun 08:29

#11

Min morbror och hans sambo skaffade barn när dom var båda 38,
jag tycker inte alls att dom var för gamla, jag hoppas på att dom ska skaffa en till :)
Känner även fler som skaffat barn, även över 40.
Sjävl tycker jag det är upp till var och en, jag skulle nog inte skaffa när jag är över 35, men det är inte för att jag tycker det är för gammalt utan för att jag skaffade en så tidigt som 20 så vill jag inte ha så långt emellan. Orkar liksom inte börja om.
Men annars tycker jag man kan skaffa så länge naturen vill! Varför inte? =)

Förstår att ni tycker det är jobbigt med allas åsikter, det kommer dom säkerligen ha, bättre att man vänjer sig vid tanken.
Förhoppningsvis stödjer de flesta er ändå! :)

www.rodens.blogg.se

Anonym

Äldre 12 Jun 12:15

#12

I innerstads-Sthlm så ligger medelåldern för förstföderskor långt över 30 (tror det är 36 i vissa områden) så du är inte ensam... har man inte velat så har man inte velat, och då har man ju inte "skjutit upp det". Däremot tycker jag väl att det kan vara väl "egoistiskt" att tänka på karriär och andra mer eller mindre värdsliga saker och sedan komma på att det är för sent och av dessa skäl belasta sjukvården med en massa kostnader... Fast det kanske inte är ett problem, de kanske betalar privat sjukvård istället, vad vet jag.

Jag skulle bara säga, försök inte för länge på egen hand, för även om det är klyschigt så blir ni inte yngre, och OM det är så att ni inte kan själva så får man ju inte hjälp i vilken ålder som helst och man får inte ställa sig i adoptionskö hur länge som helst heller. Egentligen skulle ni kolla upp er båda ganska tidigt. OM det skulle vara så att en eller båda är mindre fertil/a så innebär ju inte det att man inte kan försöka på egen hand under tiden man väntar på eventuell hjälp.

Chicita

Äldre 12 Jun 12:27

#13

Anonym skrev 2011-06-12 12:15:43 följande:

Däremot tycker jag väl att det kan vara väl "egoistiskt" att tänka på karriär och andra mer eller mindre värdsliga saker och sedan komma på att det är för sent och av dessa skäl belasta sjukvården med en massa kostnader... Fast det kanske inte är ett problem, de kanske betalar privat sjukvård istället, vad vet jag.

Vänta lite nu...
För det första: Varför antar du direkt att man springer till sjukvården för att få hjälp att skaffa barn om man inte kan på egen hand?
Om man inte kan så kan man inte... Många är mogna nog att acceptera det faktumet. Det är inte alla som springer och ropar på hjälp utan accepterar att det inte var meningen trots allt...

Om vi inte kan få egna barn så kommer vi att erbjuda oss att ställa upp för barn som inte har någonstans att ta vägen. Typ fosterfamilj eller liknande... Det finns alltid barn som behöver ovillkorlig kärlek och omtanke.

Och egoistiskt att tänka på sin karriär?
Jag tycker nog att det är mer egoistiskt att INTE göra det. Att som många skaffa barn trots att man inte har råd. Bara för att man vill ha barn oavsett om man kan ta hand om dom ekonomiskt sen.
(känner några sådana, vissa som har 3-4 barn men ingen inkomst, har aldrig arbetat en dag i sitt liv och inte pluggat heller utan anser att soc ska betala. Och inte slutar dom skaffa barn heller även om dom har flera... )
Så att skapa en stabil grund innan man skaffar barn anser inte jag vara egoistiskt i alla fall. Sen får ni andra tycka annorlunda om ni vill självklart...

Sen finns det alltid undantag i alla kategorier. Man ska inte generalisera om man kan undvika det...

Anonym (vet hur det är)

Äldre 12 Jun 12:39

#14

Jag håller med dig Chicita! Kunde knappt tro mina ögon när jag läste en artikel om kvinnan som har flest barn i Sverige, 19 stycken! Hennes enda argument var "min kropp är skapt till att föda barn!", vilket hon la fram med överpösig stolthet och tindrande ögon. Öhhhh OK, så du är inte skapt att ta hand om dem, att ge dem en värdig uppväxt och låta dem slippa bo i ett hus som är som ett helt dagis??

Min åsikt är att hon fått nån sorts bebisnoja, nån sorts lättare psykisk störning som gör att hon bara trivs under graviditet & förlossning. Någon som håller med...?

Anonym

Äldre 12 Jun 12:44

#15

Chicita skrev 2011-06-12 12:27:16 följande:

Vänta lite nu...
För det första: Varför antar du direkt att man springer till sjukvården för att få hjälp att skaffa barn om man inte kan på egen hand?
Om man inte kan så kan man inte... Många är mogna nog att acceptera det faktumet. Det är inte alla som springer och ropar på hjälp utan accepterar att det inte var meningen trots allt...

Om vi inte kan få egna barn så kommer vi att erbjuda oss att ställa upp för barn som inte har någonstans att ta vägen. Typ fosterfamilj eller liknande... Det finns alltid barn som behöver ovillkorlig kärlek och omtanke.

Och egoistiskt att tänka på sin karriär?
Jag tycker nog att det är mer egoistiskt att INTE göra det. Att som många skaffa barn trots att man inte har råd. Bara för att man vill ha barn oavsett om man kan ta hand om dom ekonomiskt sen.
(känner några sådana, vissa som har 3-4 barn men ingen inkomst, har aldrig arbetat en dag i sitt liv och inte pluggat heller utan anser att soc ska betala. Och inte slutar dom skaffa barn heller även om dom har flera... )
Så att skapa en stabil grund innan man skaffar barn anser inte jag vara egoistiskt i alla fall. Sen får ni andra tycka annorlunda om ni vill självklart...

Sen finns det alltid undantag i alla kategorier. Man ska inte generalisera om man kan undvika det...

Som boende i centrala Sthlm känner jag många i den gruppen som medvetet väntat till långt över 35+, och åtminstone känner inte jag någon i den gruppen som "bara accepterar". De är karriärspersoner som är vana att få som de vill, och vill de ha barn så ska de ha barn. Nästan till vilket pris som helst (åtminstone tills de inser att det inte var så enkelt), och sedan blir det platt fall för många som genomgår långa och (främst psykiskt) smärtsamma behandlingar.

Och absolut håller jag med dig om att det är egoistiskt att skaffa barn till en värld där man sedan innan vet att man inte kommer ha råd att ge barnet det liv man önskar. Men vad säger att livet är bättre med en karriär än utan? Ett helt okej jobb räcker bra för de allra flesta, särskilt om man har två inkomster i hushållet.

Tvärt om vet jag flera som har haft väldigt svårt att tackla det faktum att de inte kan hålla det tempo de är vana vid på jobbet och som har svårt att ge både barnet och jobbet den tid de vill, och så blir det halvbra för båda och ett konstant dåligt samvete. Mest för att de karriärspersoner jag känner (både män och kvinnor) är så hårt drivna av sina jobb att familjen tidigare kommit på andra plats, och då är det svårt att ställa om det.

Så vilket som är mest egoistiskt, det är nog svårt att avgöra. Jag tror att många "fattiga" barn har fått en mer kärleksfull uppväxt än många barn till väldigt rika karriärsföräldrar... åtminstone är det min erfarenhet eftersom jag gick gymnasiet på en skola med många väldigt rika föräldrar som aldrig hade tid att gå på uppvisningar, öppna skoldagar etc därför att de var tvunga att jobba. Självklart finns det mindre bemedlade föräldrar som också var tvungna att jobba eller helt enkelt inte ville/orkade komma, men intresset och kärleken till sina barn sitter inte i pengarna.

Anonym

Äldre 12 Jun 12:44

#16

Jag vet någon som fött 8 barn och inte har vårdnaden om en enda av dem , fast det gör inget i hennes lilla värld, hon tycker de är skönt att socialen kan ta dem.

*suck*

Och så vi som vill ha barn och får kämpa för dem och når över 30 sträcket och helt plöstligt ligger VI till last för samhället bara för att vi inte ville skaffade barn med första bästa karl som fick av oss trosorna.

IVF är nog lika dyrt som stödfamiljer, foster familjer och allt annat som kommer av att inte växa upp i en stabil familj.

Chicita

Äldre 12 Jun 13:07

#17

Anonym skrev 2011-06-12 12:44:23 följande:

Som boende i centrala Sthlm känner jag många i den gruppen som medvetet väntat till långt över 35+, och åtminstone känner inte jag någon i den gruppen som "bara accepterar". De är karriärspersoner som är vana att få som de vill, och vill de ha barn så ska de ha barn. Nästan till vilket pris som helst (åtminstone tills de inser att det inte var så enkelt), och sedan blir det platt fall för många som genomgår långa och (främst psykiskt) smärtsamma behandlingar.

Och absolut håller jag med dig om att det är egoistiskt att skaffa barn till en värld där man sedan innan vet att man inte kommer ha råd att ge barnet det liv man önskar. Men vad säger att livet är bättre med en karriär än utan? Ett helt okej jobb räcker bra för de allra flesta, särskilt om man har två inkomster i hushållet.

Tvärt om vet jag flera som har haft väldigt svårt att tackla det faktum att de inte kan hålla det tempo de är vana vid på jobbet och som har svårt att ge både barnet och jobbet den tid de vill, och så blir det halvbra för båda och ett konstant dåligt samvete. Mest för att de karriärspersoner jag känner (både män och kvinnor) är så hårt drivna av sina jobb att familjen tidigare kommit på andra plats, och då är det svårt att ställa om det.

Så vilket som är mest egoistiskt, det är nog svårt att avgöra. Jag tror att många "fattiga" barn har fått en mer kärleksfull uppväxt än många barn till väldigt rika karriärsföräldrar... åtminstone är det min erfarenhet eftersom jag gick gymnasiet på en skola med många väldigt rika föräldrar som aldrig hade tid att gå på uppvisningar, öppna skoldagar etc därför att de var tvunga att jobba. Självklart finns det mindre bemedlade föräldrar som också var tvungna att jobba eller helt enkelt inte ville/orkade komma, men intresset och kärleken till sina barn sitter inte i pengarna.

"Att göra karriär" behöver ju faktiskt inte vara så officiellt och allvarligt att man sitter med världens chefsjobb eller aspirerar på ett sådant.
Det kan betyda att man stiger i graderna på MAX hamburgerestaurang eller ICA.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Karri%C3%A4r

För mig så betyder det att jag kanske kan gå från extra vid behov - till mammaledighetsvick - till fast anställning - till kanske...receptionschef...?

Jag har aldrig påstått att kärleken sitter i pengarna heller. Då har du nog läst lite fel i vad jag skrev.
Och som jag skrev - det är dumt att generalisera. Bara för att de som DU känner är på ett visst sätt så behöver det inte betyda att alla är sådana.

prinsessanogrodan

Äldre 12 Jun 13:19

#18

Anonym skrev 2011-06-12 12:44:23 följande:

Som boende i centrala Sthlm känner jag många i den gruppen som medvetet väntat till långt över 35+, och åtminstone känner inte jag någon i den gruppen som "bara accepterar". De är karriärspersoner som är vana att få som de vill, och vill de ha barn så ska de ha barn. Nästan till vilket pris som helst (åtminstone tills de inser att det inte var så enkelt), och sedan blir det platt fall för många som genomgår långa och (främst psykiskt) smärtsamma behandlingar.

Och absolut håller jag med dig om att det är egoistiskt att skaffa barn till en värld där man sedan innan vet att man inte kommer ha råd att ge barnet det liv man önskar. Men vad säger att livet är bättre med en karriär än utan? Ett helt okej jobb räcker bra för de allra flesta, särskilt om man har två inkomster i hushållet.

Tvärt om vet jag flera som har haft väldigt svårt att tackla det faktum att de inte kan hålla det tempo de är vana vid på jobbet och som har svårt att ge både barnet och jobbet den tid de vill, och så blir det halvbra för båda och ett konstant dåligt samvete. Mest för att de karriärspersoner jag känner (både män och kvinnor) är så hårt drivna av sina jobb att familjen tidigare kommit på andra plats, och då är det svårt att ställa om det.

Så vilket som är mest egoistiskt, det är nog svårt att avgöra. Jag tror att många "fattiga" barn har fått en mer kärleksfull uppväxt än många barn till väldigt rika karriärsföräldrar... åtminstone är det min erfarenhet eftersom jag gick gymnasiet på en skola med många väldigt rika föräldrar som aldrig hade tid att gå på uppvisningar, öppna skoldagar etc därför att de var tvunga att jobba. Självklart finns det mindre bemedlade föräldrar som också var tvungna att jobba eller helt enkelt inte ville/orkade komma, men intresset och kärleken till sina barn sitter inte i pengarna.

Jaha ja, där kom fördomarna som TS skriver om...."karriärpersoner som är vana att få som dom vill"
Jooooo precis....för att alla som väntar med barn är ytliga karriärpersoner som tycker att det är viktigare med pengar,status och makt än kärlek, vänner och familj.....?
Och alla som får barn efter en viss ålder har "aldrig tid med sina barn"....? Och alla som är "rika" är karriärpersoner som inte vet vad som egentligen räknas i livet dvs kärlek,barn,familj och vänner?
Å ena sidan skriver du att kärleken inte sitter i pengarna men i texten innan den meningen så var det "de rika" föräldrarna som inte fanns där för sina barn?
Suck......Att vilja ha en bra grund att stå på och därför vänta med barn behöver INTE betyda att man vill / kan vara en karrirärperson som är intresserad av pengar,status,makt och ett "fint jobb" där man jobbar mycket......
"En bra grund" kan lika gärna betyda ett vanligt jobb, jobba vanliga 40 h i veckan, en vanlig lägenhet i ett vanligt område och vanliga inkomster...dvs inget utöver det vanliga, inga rikedomar att prata om....."bara" vanliga medelsvenssons när det gäller jobb, inkomster,boende,intressen osv....

prinsessanogrodan

Äldre 12 Jun 13:21

#19

Chicita skrev 2011-06-12 13:07:11 följande:

"Att göra karriär" behöver ju faktiskt inte vara så officiellt och allvarligt att man sitter med världens chefsjobb eller aspirerar på ett sådant.
Det kan betyda att man stiger i graderna på MAX hamburgerestaurang eller ICA.
sv.wikipedia.org/wiki/Karri%C3%A4r

För mig så betyder det att jag kanske kan gå från extra vid behov - till mammaledighetsvick - till fast anställning - till kanske...receptionschef...?

Jag har aldrig påstått att kärleken sitter i pengarna heller. Då har du nog läst lite fel i vad jag skrev.
Och som jag skrev - det är dumt att generalisera. Bara för att de som DU känner är på ett visst sätt så behöver det inte betyda att alla är sådana.

Anonym

Äldre 12 Jun 13:33

#20

prinsessanogrodan skrev 2011-06-12 13:19:21 följande:

Jaha ja, där kom fördomarna som TS skriver om...."karriärpersoner som är vana att få som dom vill"
Jooooo precis....för att alla som väntar med barn är ytliga karriärpersoner som tycker att det är viktigare med pengar,status och makt än kärlek, vänner och familj.....?
Och alla som får barn efter en viss ålder har "aldrig tid med sina barn"....? Och alla som är "rika" är karriärpersoner som inte vet vad som egentligen räknas i livet dvs kärlek,barn,familj och vänner?
Å ena sidan skriver du att kärleken inte sitter i pengarna men i texten innan den meningen så var det "de rika" föräldrarna som inte fanns där för sina barn?

Nej, men de i min bekantskapskrets som ÄR karriärspersoner och av den anledningen väntar är på det viset. Jag talar bara om de jag själv känner. Fördomar eller inte så känner jag dessa personer väl och det är deras uttalade åsikt. Inte viktigare med pengar och status, men kanske lika viktigt i vissa fall. Man kan inte ge fullt på alla plan, och ger man 100% på jobbet så går det inte att lägga 110% hemma och tvärt om. Sedan är en del bättre än andra på att kompromissa och få ihop tiden.

Var skriver jag att ingen efter en viss ålder inte har tid? Tvärt om, har man inte fått barn förrän sent i livet pga att man haft fertilitetsproblem så tror jag att man kanske t o m ger mer tid till sina barn därför att man fått vänta länge. Det sitter inte i åldern, utan att de personer som medvetet väntar på barn pga att de vill göra karriär (som inte är samma sak som att vilja ha ett helt normalt jobb...) ofta är personer som är väldigt drivna i sitt arbete och som är vana att kunna lägga mycket tid på sitt jobb utan några barn som blir lidande.

Jag förstår inte varför du inte förstår vad jag menar med "kärleken sitter inte i pengarna". Det jag menar är att dina barn struntar i din karriär, så du behöver inte göra karriär för att ge dina barn ett lyckligare liv. Självklart är det svårt att ge sina barn allt man vill om man inte har några pengar alls, men jag vet fler med olycklig barndom som haft rika föräldrar än tvärt om. De har fått allt de behövt utom sina föräldrars tid, men en ny tv eller dator gör dig inte till en harmonisk individ. Pengar ger dig inte automatiskt ett bra liv, även om det kanske underlättar.

"Äldre" nybliven fru - försöka få barn?

INNEHÅLL