Ja, det är ett dilemma med namn... jag vill absolut inte byta, en ganska stor del av min identitet sitter i mitt efternamn av flera olika orsaker. Det är dessutom väldigt ovanligt och flera hundra år gammalt. Min sambo har ett namn som hans farfar hittat på och där hans pappa var enda barnet. De är nu ca 15 st i Sverige som heter det. Han vill inte heller byta, vilket jag iofs aldrig krävt, vi kan ha olika efternamn för min del.
Han vet själv inte varför han vill ha kvar sitt... han har många syskon av vilka han helst inte vill förknippas med två. Han har ingen kvar i den äldre generationen på sin pappas sida (inte heller pappan) och han hade en dålig relation med både pappa och farfar. Men men... jag tror han kommer ta mitt efternamn och behålla sitt gamla som mellannamn. För honom är det viktigt att heta samma sak som fru och barn, så då tycker jag det ligger på honom att byta eftersom det inte är så viktigt för mig och jag gillar mitt namn.
Jag hade nog känt som du angående namn. Det är jobbigt och förvirrande att heta samma sak som en nära anhörig (för det får man väl räkna systern som i det här fallet). Men det är ju för dig att bara låta bli att byta, han kan ju inte gärna göra det åt honom. Du kanske kan lägga till hans efternamn som mellannamn och fortsätta ha ditt "gamla" namn som det huvudsakliga efternamnet? Då kan du ju välja att inte kalla dig för båda namnen i sammanhang där din svägerska rör sig, och där det kan uppstå förvirring?
