Så ledsen på H2B

Först tänkte jag fråga om du är säker på att han verkligen vill gifta sig med dig, men nu börjar jag undra om du verkligen är säker på att du vill gifta dig med honom? Är det bara när det gäller bröllopet han är sån här eller är det generellt?

Jag tycker jag har haft svårt att få min blivande att få ändan ur vagnen och att jag har fått driva på rätt mycket, men han skulle aldrig hålla på och blockera som din gör,. Tappat bort hindersprövningen? Seriöst? Det låter faktiskt lite skumt!

Fan vad tråkigt att läsa =/ Håller med som ovan. Jag får också dra på och tjata lite här hemma men samtidigt lägger han inte i sig i saker jag gör och när jag väl ber honom sätta sig ner och titta på saker och ting så gör han det. Men han har inte tagit några egna insiativ.

Hoppas verkligen att det löser sig för er. Jag skulle vara jätte lessen och besviken om jag vore du. och framförallt arg.

Låter jättejobbigt! Likt föregående talare undrar man spontant om detta verkligen är en kille du kommer vilja spendera resten av livet med. Att få honom att engagera sig i ngt så viktigt som ert bröllop verkar ju svårt nog och man undrar om det kan bli lika svårt framöver med ännu viktigare saker.

Jag skulle verkligen ta ett rejält snack med honom, förklara att de signaler han sänder ut inte direkt är seriösa och ställa honom mot väggen. Ge honom ett kännbart ultimatum så att han får en chans att verkligen visa att han menar allvar. Fixar han inte det, ja då är du nog i längden kanske med någon annan.

Styrkekramar

Jag tycker det låter som att du har ganska höga krav på precis allt, inklusive dig själv och din blivande. Ni kanske skulle sätta er ner och diskutera vilka förväntningar ni har på bröllopet och hur mycket arbete ni vill lägga ned för att komma dit? Ni måste komma på samma plan på nåt sätt!
Om han nu bedyrar att han verkligen vill gifta sig, så antar jag att han menar det. Däremot kan ju allt slarv och "latande" från hans sida vara ett uttryck för att något inte riktigt stämmer. Min gissning är att han helt enkelt inte har samma överblick som du, och inte fattar hur mycket jobb som krävs för att fixa alla detaljer.

Det viktiga här kanske är om din kille bara beter sig såhär när det gäller bröllopet, eller om han har svårt att få ändan ur vagnen när det gäller annat också. Om det bara är runt bröllopet är det ett dåligt tecken, men hans ovilja att engagera sig i bröllopet kan ju bero på andra saker än att han inte älskar dig. Om han är så genomgående är det kanske ett personlighetsdrag hos honom. Min kille har helt klart såna tendenser och själv är jag en sån som har svårt att sitta ner i en kvart, så vi är olika. Då får man ta ställning till om man är okay med att leva med en sådan person och om fördelarna överväger nackdelarna.

Människor prioriterar dessutom olika. Om han har ett väldigt krävande jobb och ser till att göra sin del i hemmet så är det mer än vad många killar gör. Jag tycker inte att han behöver vara en dålig partner per definition för att han är oengagerad i bröllopet. Men det gör det ju inte mindre frustrerande för dig som vill ha hans hjälp och avlastning, och dela detta projekt med honom.

Tack för era reflektioner.

Han är en riktigt bra kille, mycket jämställd och den enda jag kan tänka mig att gifta mig med. Fördelarna med honom över väger helt klart nackdelarna.

Han har en del såna här tendenser men inte alls så här illa. Jag tror att det är som någon skrev, att han inte har koll på vilket arbete det är. Han är något av en perfektionist när han sätter igång och han har en hel del krav på det här bröllopet (som jag inte har) så det är inte att min kravprofil är så gräsligt hög. Jag har redan sänkt klädkoden, förenklat vigselprogrammet och försökt få min sambo att gå med på att ta bort att vi ska dekorera kyrkan (men nej). För att hålla nere kostnaderna måste vi göra en del själv. Vilket han är med på och tycker är bra... tills det ska göras.

Som jag sa så har vi stressiga arbeten och mycket ikring oss. Han klagar ofta på att vi inte har tid för att hitta på saker med varandra. Jag försöker ta mig tid till att promenera, gå på bio, äta middag ute osv. Visst kunde det bli bättre men jag försöker i alla fall. Men han bjuder liksom inte tillbaka och tar tag i planeringsarbetet. Det känns som om jag ska göra min bit på jobbet, min bit av hemmajobbet, min bit av romantik och tid tillsammans och ovanpå det hela bröllopsplaneringen, släpandes en motsträvig honom efter mig. Så var aldrig "dealet" mellan oss och det känns inte okej med mig. 

Vet inte hur jag orkar bita ihop tills det här förbaskade bröllopet är över och jag får glömma bort att det har hänt. Så känns det just nu. 

Jag skulle inte gifta mig med honom, bryt förlovningen! Det finns så många goa och snälla killar så jag undrar varför du har nöjt dig med det här..!

jag undrar hur ni gjort er deal (den som ni bägge var med på, inte den där du gör allt)?
är det en "muntlig uppdelning" (jag gör det här, du kan väl ta det där osv)?
då kanske den inte känns så omfattande och akut? svår att greppa tidsomfattningen?

isåfall kanske du skulle kunna "projektleda" genom att skriva ner en lista på alla "hans" saker som han lovat ordna och sätta datum för färdigställande (om ambitionen är att hinna med bröllopet denna sommar från hans sida). även såna saker som egentligen är helt oviktigt, men som han inte vill vika sig på (typ dekorationer till kyrkan) åker direkt upp på hans lista.

viktiga saker som är "hans" uppgifter - sätt ett superkort datum. är han inte klar så är det ditt alternativ som gäller - utan gnäll. (se till att ha ett färdigt).

glöm för all del inte att  skriva en lista över dina egna uppgifter, så känns det inte lika mycket som att du skriver honom på näsan. skriv även ner de uppgifter ni haft som faktiskt är klara. bocka av allt som är färdigt. listorna kanske kan hänga på kylskåpet eller nån annanstans där de är synliga och kan fungera som ett stort !.

och skulle ni stå där med allt halvfärdigt när det är dags (förhoppningsvis inte!!), ja, då är det kanske din sambos uppgift att ringa runt och förklara att ni fått skjuta upp bröllopet?

i början av vår planering var min blivande riktigt seg och tyckte jag var skitjobbig som ens tänkte på ett bröllop som var så långt fram (30 juli 2011). i januari slog det över helt. han är inte direkt den som säger "jag tar på mig det här!", men han är intresserad och engagerad och vill ofta checka av hur vi ligger till och vad som är kvar. jag tycker det verkar som att din sambo inte riktigt har någon sanningsenlig uppfattning av tidsomfattning och antalet planeringsposter, att få det på ett papper under näsan kanske kan hjälpa?

Ts läs din tråd. Låtsas som om det var någon annan som skrev detta! Vad skulle du ge för råd.... Det är lätt att bara säga vad din sambo gör för fel...men nångonstans måste du fokusera på dig jälv. Ska någon behandla dig så illa??
Efter det där med hindersprövningen hade jag lagt ner. Det är ganska uppenbart att han inte vill....men inte vågar säga ifrån...