jävla svärmor!

Man brukar säga att man har sina "barn till låns".

Vi uppfostrar våra älsklingar för att lära dem stå på egna ben tills den dagen det är dags att flyga ur boet och sedan får man släppa.
Att finnas där och stötta och vara deras mamma kan man vara ändå.
Att lägga sig i och tro att man är bättre vetande går jag i taket för.

När barnen skaffar respektive så bildar de en ny familj och mamman blir inte längre den som ska stå först, detta måste man som förälder vara förberedd på.

Har inte orkat läsa hela tråden men fy fan vilken hemsk kärring! Aldrig hört på maken så oförskämt! Vad säger din man, han borde väl rimligen skämmas ögonen ur sig? Hädanefter pratar inte du med denna människa mer än nödvändigt, vill din man låtsas att allt är OK får han väl göra det och du får bita ihop typ på julafton och andra tillfällen när ni absolut måste träffas. Nästa gång det dyker upp nån mindre viktig familjefest eller liknande tycker jag spontant att din man får fan gå dit ensam, skyll på att du är sjuk eller vad som helst.

Styrkekramar till dig!

Tycker så synd om er. Min svärmor är fantastisk. Jag kan prata om allt med henne och vi har kul ihop. Min mamma är alltid nr 1, men det skadar aldrig att ha en mamma nr 2 också. Mina och hans föräldrar har ganska lika värderingar, och ganska lika liv om man kan säga så. Jag och min blivande kommer från samma sorts familjeförhållande. Det har nog hjälpt en del när det gäller att komma överens med föräldrarna. Kan inte fatta hur det känns att ha en svärmor som man hatar så mycket. Vad hemskt!

En svärmor ska faktiskt ta hand om sina svärdöttrar. Se det inte som att man har förlorat en son, se det som att man har "vunnit" en dotter på köpet.  Hoppas att jag själv kan följa detta råd när det är jag som ska bli svärmor. haha

Ha, ha! Det  är ju för roligt! Så tragiskt att det blir roligt! Självklart inte för er, men för en utomstående. Vilken markering.

Nej, du överreagerar inte!
Det är ett fördjävligt sätt att visa att man inte respekterar sin son och hans val av kärlek. Hon kunde inte ha gjort det tydligare. Men dessvärre ingenting som går att göra någonting åt. Du gör bäst i att lyfta huvudet högt, njuta av din man och de som faktiskt kom dit och hyllade er och er kärlek på er stora dag. Lägg inte energi på att tycka, irritera dig, bli ledsen, det är hon inte värd.

Stor lycka till dig och din man! Hoppas att resten av bröllopet var precis så fantastiskt som ni önskade! Nästa år kanske svärmor kan betrakta brasan innifrån dess kärna...

Jag tycker du ska lugna ner dig och ta hand om din man och sedan när ni båda är  i ett stabilt läge, dvs glada och mätta, prata om hans mamma och hennes beteende och se om han verkligen  gillar det.

Låt honom prata  och kanske djupt där inne tycker han samma sak och sedan kan han fråga mamma varför hon skämde ut honom på bröllopet.

Jag har en bra svärmor, hon är snäll i grund och botten och min man har en bra svärmor med. 

Tack för allt stöd!

Min svärmor går nog under kategorin alla dessa:
1. Efterbliven
2. Förståndshandikappad
3. Norra europas värsta white trashkärring
4. Alla ovanstående alternativ
+ en sisådär 20 till.

Samma person stod inför mej och skrek att jag inte var tillräckligt bra för hennes son, att han var en idiot som bara tänkte med kuken, att han ahde tappat allt förstånd eftersom han skulle kunna få något mycket bättre m.m Allt detta bara för att han sa att han tänkte flytta in oss mej, pga HON förbjöd honom att sova hoss mej mer än varannan helg så länge jan bodde hemma. (Ja han var 19 år och myndig!)

När jag fick missfall klappade hon mej på axeln och sa att jag skulle vara glad åt missfallet eftersom det var lika bra.

Trots detta har jag seriöst FÖRSÖKT att få en fungerande relation till henne och trodde faktiskt vi hade lyckats få det innan det här!

Har pratat med min sambo (som har lätt Aspberger) hade inte tagit det som en protest men enligt han själv antagligen en del beroende på att han inte blir känslomässigt påverkad + att han är van.
Men efter lite prat förstod han hur jag kände det och vi kom överrens om att det inte ger oss något att ha kontakt med henne på ett tag framöver.
Jag förklarade att jag inte tycker det är okej att jag ska vända ut och in på mej för att ha en relation till hans mamma när hon uppenbart i gengäld saboterar på mitt livs näst största dag!
Och även om han inte bryr sej på samma sätt som jag så förstod han att jag kände så och han kunde inte komma på något posetivt i relationen till sin mamma heller så vi har bestämmt att den är lagd på is!

Hon jobbar i grannhuset och skulle jag stöta på henne utomhus så skulle jag möjligtvis fråga varför hon har sina bröllopskläder till jobbet!=P

HAHA jaa det ska du helt klart göra

/HI5

Min blivandes föräldrar är omgifta, så jag har fått två svärmödrar för priset av en!  Hans mamma kommer jag överens med, men hon är inte den varmaste människa jag träffat om jag säger så. Men det har nog inte med mig att göra, hon bara är sån, reserverad och en smula snobbig om jag ska vara ärlig. Vi anstränger oss väl båda för att ha en bra relation, men den känns fortfarande mer artig än hjärtlig. Pappans nya fru är helt annorlunda, väldigt varm och öppen, och hon har välkomnat mig med öppna armar. Hon har också sagt att det är så roligt att se att X verkar må så mycket bättre sen han träffade mig, och det är ju sånt som verkligen gläder en att få höra från hans familj.

Så tack och lov att jag inte har åkt på nån gräslig svärmor säger jag bara!

En annan sak är ju hur den i paret som har den hemska mamman själv reagerar. Älskar man någon kan man kanske leva med en hemsk svärmor, men bara om man känner att partnern backar upp en och inte alltid ger efter för mamma eller tar hennes parti. Där skulle nog min gräns gå!  De få gånger det har varit nåt litet gnissel med svärmor har min sambo varit helt lojal mot mig, och jag vet att han inte skulle låta mig ta någon skit om den situationen skulle uppstå. Det är väldigt skönt att veta! Och ännu skönare att inte behöva få veta på allvar förstås.

Om din sambo har  aspberger så kan det vara mycket möjligt att hans mamma har det med, så det ingen ide' att hääa bensin på hennes lågor.

Låt henne vara och sjunk inte till hennes nivå.

Min mamma  säger alltid  ohyfsat folk behöver en förebild, så var hövlig emot dem och visa korrekt beteende istället för att bete dig som dem. 

Aha, men om din sambo har lätt Aspberger så är ju risken överhängande att hans mor har det även hon, kanske även någon av de besläktade diagnoserna t.ex. ADHD. Då finns det en bra förklaring till hennes beteende (men du får vara arg, uppgiven och ledsen i alla fall). Risken finns ju även då att hon inte skulle uppfatta dina pikar om bröllopskläder på jobbet (även om det var väldigt fyndigt).
Nu har ju ni redan en så dålig relation, men kanske behöver hon stramare regler. Att du säger rent ut hur du tycker. Till min syster, som har bl.a. Aspeberger är det bättre att säga rent ut om hon gör fel, hon tar inte illa upp som jag hade gjort om någon sa samma sak till mig. Aboslut inte elakt, men sakligt (skillnaden är iofs att min syster har sjukdomsinsinsikt och vet av sina tillkortakommanden".
Jag hade kunnat säga till henne typ, "de där kläderna passar sig inte på ett bröllop. På bröllop klär man upp sig, men inte så pass mycket att man överglänser bruden!"
Då hade hon förstått, tagit till sig vad jag sagt och bytt om. Hon hade inte känt sig ledsen eller kränkt (som du och jag kanske skulle ha gjort).
Jag får också poängtera för min syster typ när hon sagt att hon ska hjälpa mig att flytta (jämnför med att göra snittar): Nu litar jag på att du hjälper mig, om du inte dyker upp så står jag ensam och då kommer jag inte hinna att flytta. Du måste komma i tid och du måste hjälpa till att bära grejer.
Hon förstår inte konsekvensen av att inte dyka upp, bara för att hon har en dålig dag och inte har lust att göra det hon lovat att göra.

Skillnaden är ju då, som sagt, att din svärmor inte vet om sina svårigheter och tycker att hon beter sig normalt.  Men prova någon gång att vara jättetydlig (tydligare än du skulle vara till någon annan i din vänkrets) när hon ska hjälpa er med något.

Vi gifter oss i sommar och har skrivit kavaj på inbjudan då det är ett lite större. och vi vill att det skall vara fint. En nära släckting till min m2b betättade att han inte skulle komma om han inte fick ha shorts och en munkjacka som är ca 10år gammal. Inga sånna snygga shorts menar vi inte nu utan sånna fotbolls shorts.
Min m2b bryr sig inte men jag vet att jag kommer störa mig sjukt mycket på det och jag vet att han kommer komma sådan. Vad skall jag göra??

Det är inte en pengafråga för pengar finns det.

Hej ARG!

Jag förstår att du är arg, dethade jag också varit. Faktiskt helt rasande tror jag!

Kan inte du mejla mig? Jag skulle vilja fråga dig en sak, privat.
Mejla på:
devert@hotmail.com

Hälsningar
Jessika