Kinaklänningar och gaffel däremellan!

Näähä??   Hujedamej... Inga barn för min del tror jag... Och om det blir det så ska jag bänka mig på BB 1 v innan och stanna där vad de än säger! Hehe, ungefär vad jag tänkte oxå.

Nej är inte snittad med W.

Hahah vad rolig du är "tills jag hittade den lilla näsan"

Ah, då förstår jag. Jag är själv snittad och tycker väl inte att det var någon höjdare direkt. 

Godkväll i tråden. Ser att ni är OT som vanligt o diskutterar bebisar
Jag väntar hem min lilly-klänning nu, hoppas den passar! Kämpar ju också med vikten men bara 6kg kvar till normalt bmi (efter att ha haft ett bmi på 37...) och då hoppas jag kunna kränga på mig lilly-klänningen i 38

Vilken häftig historia! Antar att det gick snabbt
Har också två premisar...låg 5 veckor på sjukhus innan första föddes o sen 2 veckor på neo och 3 månader inlagd fram o tillbaka innan 2an föddes...så vet hur seeeegt det är o ligga där, man vill bara HEM!!

Gick upp 20kg med varje barn...men inte under graviditeten, jag led av hyperemesis så jag låg inlagd mycket för det för jag blev undernärd. Så sen när graviditeten var över och jag började amma och äta som vanligt så sparade kroppen ALLT...med sonen gick jag upp 14kg på EN MÅNAD...fick problem med leder o allt o kunde knappt gå för det gick så fort...sen 6kg till och 20kg kvar sen innan med dottern så härliga 40kg övervikt...men nu har jag kämpat hårt i ett år och 28kg är borta Jag kan gå utan att det gör jävligt ont i benen!!

Det absolut bästa är att de flesta av våra 115 gäster inte har sett mig sen förra året, så ska bli så jäkla roligt o få visa upp mig så "smal" (ja allt är ju relativt) och fin i min klänning!!

VAd olika de gör min tvilling två kom i fot/sätesbjudning och när jag hörde barnmorskan sa att här kom det en fot så tittade jag på doktorn som styrde honom utanpå magen, åhhh vad skönt nu blir det väl ändå snitt!

Nej alla säger så men det är mer planerat, jag vet ungefär vad jag kan vänta mig inbillar jag mig i allafall. Efter W kunde jag inte gå på toaletten normalt på 5 veckor kunde inte gå, stå kunde jag inte de första 3 veckorna. De ville inte ens skicka hem mig för jag var så deprimerad men övertygande som jag är tjatade jag mig hem. Jag fick gå en viss sträcka på danderyd så de såg att jag kunde gå. Har aldrig varit så slut efter att ha gått typ tre meter

Jaså du är ingen barnmänniska?Smärta är någonting som jag är bra på att hantera, så länge ingen pratar med mig utan bara låter mig sköta mig själv, jag har fortfarande riktigt starka minnen, hur han ligger där och kikar och blinkar och blinkar, stjärnklart var det och vi åker på motorvägen i mysbelysning. Jag ser det framför mig så härlig känsla!

Födde du på vanliga danderyd eller på bb stockholm?

Men du är ju helt fantastisk! jag komemr ihåg när w kom jag skrek att de skulle ta bort honom och sen ville jag dö.. Kommer ihåg att de sa att jag skulle opereras och köras till operation och det enda jag frågade om var om ajg fick sova där och det fick jag. Var nog den gladaste stunden i mitt liv... Hmm kanske inte en bra start på mammalivet :) Men nu är han världsbäst nästan jämt

Danderyd valde det, du då?