Kinaklänningar och gaffel däremellan!

Åh, vad roligt!

Börjar oxå känna att det är på "riktigt", vilket inte alls känns lika bra. Tycker ju det är mkt jobbigt med "trängda" situationer, så jag hade en liten melt down i morse där jag förbannade detta stora bröllop... Eller åtminstone vigseln, festen är inte alls lika ångestladdad. Så jag vet inte om jag vågar skicka ut inbjudningarna, då är det ju liksom kört?!

Haha, det värsta är ju att den definitivt lär finnas på rean i höst. Vilken Lilly var det du har köpt? Vet inte om du visade den. Det var en länk ovan till en ur nya sortimentet, den med veckat tyg över bysten. Jag fullkomligt ÄLSKAR den, den är helt underbar! Annars är jag generellt inte förtjust i Lillys klänningar, de är lite för "lagom" för min smak... Men den var underbar! Med lite mer volym i kjolen hade den blivit ännu bättre. Men nu blir det inga fler klänningar för mig!

Men det är ju rätt många i tråden som köpt på lillys rea. Men kan göra riktiga fynd. Problemet är bara att de flesta riktigt billiga mest är i större strl.

Bridetobe2013 - håller med vad Daniiel skrev, en bolero i lättare material skulle va fint.

Om man vill ha långa ärmar (för det var väl i mars?):

Den här tycker jag är SÅ fin:

Italia08 - Vi är drygt 100 pers på festen. Sen har ytterligare personer visat intresse för att komma till kyrkan och titta på vigseln. Vi har pratat om att vigas bara med närmaste familjen och sen sammanstråla med alla gästerna på slottsbacken istället för brudskålen osv. Men jag upplever det som om jag vänder upp och ner på hela världen och det är sååååå synd om alla gäster som inte får se vigsen, för det är ju det aaaallra viktigaste osv osv. Jag kontrar då med att "JA, det ÄR det viktigaste - just därför vill jag inte utsätta mig själv för risken med min panikångest just då av alla tillfällen!"

Dilemmat är väl att jag (och till viss del min omgivning) har levt med det i många år nu och det är som det är. Min omgivning verkar dock vara överrens om att vid just vigseln är det bara att ta tjuren vid hornen, det är för stort tillfälle att anpassa sig till mina egenheter (för gästerna). Jag å andra sidan tänker lite tvärtom, jag anpassar mig och kämpar med det här hela tiden, då släkten förväntar sig min närvaro jämt och ständigt. Därför vill jag för en gångs skull inte behöva va rädd att det raserar. Just vid det här tillfället vill JAG kunna njuta av vigseln, på mina villkor. Men det verkar tyvärr inte som det kommer bli så.

Italia08 - Vi är drygt 100 pers på festen. Sen har ytterligare personer visat intresse för att komma till kyrkan och titta på vigseln. Vi har pratat om att vigas bara med närmaste familjen och sen sammanstråla med alla gästerna på slottsbacken istället för brudskålen osv. Men jag upplever det som om jag vänder upp och ner på hela världen och det är sååååå synd om alla gäster som inte får se vigsen, för det är ju det aaaallra viktigaste osv osv. Jag kontrar då med att "JA, det ÄR det viktigaste - just därför vill jag inte utsätta mig själv för risken med min panikångest just då av alla tillfällen!"

Dilemmat är väl att jag (och till viss del min omgivning) har levt med det i många år nu och det är som det är. Min omgivning verkar dock vara överrens om att vid just vigseln är det bara att ta tjuren vid hornen, det är för stort tillfälle att anpassa sig till mina egenheter (för gästerna). Jag å andra sidan tänker lite tvärtom, jag anpassar mig och kämpar med det här hela tiden, då släkten förväntar sig min närvaro jämt och ständigt. Därför vill jag för en gångs skull inte behöva va rädd att det raserar. Just vid det här tillfället vill JAG kunna njuta av vigseln, på mina villkor. Men det verkar tyvärr inte som det kommer bli så.