• PANIK

    Tor 31 mar 2011 19:22 Läst 7101 gånger Totalt 14 svar
    LisaEl­eonor
    Visa endast
    Tor 31 mar 2011 19:22

    Idag var jag på sjukhuset för att sätta in en kopparspiral. Var väldigt nervös innan eftersom jag har låg smärttröskel och har hört att det ska göra ont.

    Det blev en HEMSK upplevelse. Först hade den barnmorska jag skulle ha (och hade stort förtroende för) fastnat i ett möte så en annan fick ta hand om mig. Hon kände först rynkade lite på pannan och sa att min livmoderhals låg långt bak. Jaha tänkte jag, hur ska jag veta vad det betyder. Eller att jag ens hade det?

    Sedan fick hon be om en assistent för hon klarade inte av att sätta in den själv. Hon förklarar INGENTING och lämnar mig ensam i rummet med benen i vädret sådär. Dessutom ska man ha mens när man sätter i spiral så jag kände mig ju inte så himla fräsch. Assistenten försökte i alla fall förklara vad barnmorskan gjorde. Det gjorde jätteont men hon fick inte in spiralen.

    Efter tre försök gav hon upp. Utan en enda förklaring till varför. När jag frågade om något var fel sa hon nej, att jag bara hade en mjuk livmoderhals. Sedan säger hon att hon ska ringa en annan avdelning så att en läkare kan sätta in den i stället. Då kan jag få smärtlindring och DE KAN SE OM NÅGOT ÄR FEL. Då blir jag väldigt nervös, hon sa ju att inget var fel!

    Innan hade jag sagt att jag gjorde ett celltprov för två år sedan. Efter att vi var klara frågade hon om det provet hade visat något, då blir jag ännu mer nervös. Var det något hon såg idag som gjorde att hon trodde det?

    Nu väntar jag på en kallelse till läkaren, som jag antagligen kommer få inom en månad. Men tänk om något är fel? Ska jag vänta en månad på att få veta det??

    Just nu känns det hemskt. Mamma hade problem att skaffa barn pga problem med livmodern så jag har alltid varit rädd att det inte skulle bli så lätt att få barn. Tänk om det nu är så? Usch, har helt panik över det här....

    Vill mest skriva av mig. Kanske bara är så att barnmorskan var dålig. Eller så är det något fel, kommer inte kunna sova på ett tag.

  • Tor 31 mar 2011 19:51 #1

    Men vännen! Usch vad jobbigt. Förstår din oro, särskilt när det handlar om det området det gör. Jag tycker det är synd att inte barnmorskan förklarade eller berättade mer för dig i en sådan situation. Det är så lätt att spinna vidare i fantasin och måla upp massa svarta bilder men det kanske inte alls är nån fara. Synd att du ska behöva gå och oroa dig. Ställde du några frågor när hon undersökte dig? Eller var du för ställd/chockad/obekväm för att fråga nåt? Kanske du kan ringa och få prata med henne igen så att du kan förklara att du är orolig och få svar på några frågor? Ibland kan det helt enkelt vara en miss i kommunikationen mellan vård och patient då vården inte förstår att patienten oroar sig.

    När jag var sist hos gynekologen o tog ett cytologiskprov/cellprov undrade hon om jag fött barn för hon tyckte det såg ut så... för jag har några skinnflärpar i öppningen så hon tyckte det såg ut som de sytt eller nåt. Hon hade även problem att få till provet för hon sa att jag hade så starka slidmuskler.. hmmm... hon sa att det var svårt att komma åt för att jag var så tajt.. ingen annan har sagt så tidigare.. jag vet inte. Jag har även satt in spiral. Det gjorde grymt ont (men har haft ondare) men den barnmorskan tyckte att jag hade stålansikte o sa att de flesta brukar gråta eller jämra sig av smärtan... Det jag vill komma till är att olika barnmorskor säger olika o de har olika erfarenheter. Jag vill bara försöka lugna dig tills vidare så att du inte går och oroar dig i onödan. Och är det så att den barnmorskan som behandlade dig kände sig osäker så är det ju bara bra att hon konsulterar en läkare/gynekolog som kan bättre. Jag hoppas att det löser sig bra för dig och att det inte är nån fara! Men du. om du kan, så ring! Så kan du få prata med någon av dem i alla fall, det kanske känns bättre då...

    Kram!

  • Tor 31 mar 2011 20:22 #2

    Ibland säger barnmorskor saker utan att tänka på att patienten inte vet hur den ska tolka det, dom är ju faktiskt människor dom också ;)

  • polkap­inne
    Visa endast
    Tor 31 mar 2011 20:53 #3

    Usch, jag vet hur det är.
    Första gången jag satte in en spiral fick jag lokalbedövning med en spruta och min doktor var jättebra.

    Nu i höstas när jag skulle byta fick jag först gå till en barnmorska och när jag berättade om min oro (jag har också låg smärtgräns) över att det skulle göra ont tyckte hon att jag skulle ringa till sjukhuset och beställa tid hos en läkare istället som kunde ge bedövning.

    Jag tog förgivet att det skulle bli med spruta igen men den här gången så var det en kräm hon kladda runt med:)
    Ja, det gjorde i alla fall ont och hon hade också problem med att få dit den. Tror inte att krämen tog så mycket men hoppas på att den ändå verkade lite för annars hade det ju gjort jätteont utan bedövning.

    Men mitt tips är att både ta värktabletter själv innan du går dit och be om att få lokalbedövning med spruta om det går. Det kändes absolut ingenting den gången jag fick det.

  • Fossin­g77
    Visa endast
    Tor 31 mar 2011 21:00 #4

    Min BM tipsade om att ta Ipren en halvtimme innan de satte in spiralen för att vara lite extra förberedd. :) Jag har satt in kopparspiral vid 3 tillfällen och har inte haft några som helst problem. Inte gjort ont, inte mått dåligt, det enda har varit att jag fått lite mensvärk efteråt och viss blödning. Det är ju tokindividuellt det där, och jag vet med mig att jag har rätt hög smärttröskel, men jag vill bara säga att det viktigaste är att du får träffa en BM du känner dig trygg med och som kan få dig att slappna av.

    Jag tycker du ska ringa dem och fråga vad sjutton som hände och be att få en förklaring. Säg som det är, du är orolig för att få samma problem som din mamma och att besöket skrämde dig. Tyvärr har ju även BMs dåliga dagar som alla andra, men försök att få prata med den BM du litar på och se om hon kan prata med de som du träffade för att få klarhet i varför de gjorde som de gjorde, vad de såg och vad som händer hos läkaren du ska få träffa. Det har du all rätt att få veta. Man ska inte behöva gå runt och vara rädd i onödan så där, så ring dem är mitt tips. :) Lycka till!

  • fru201­1kansk­e
    Visa endast
    Tor 31 mar 2011 21:02 #5

    Jag har också varit med om att det inte gick att sätta in spiral, BM pratade om mjuka livmoderväggar. Det var vidrigt!! Jag lider med dig!
     En annan gång när jag tog cellprov sa BM att färgen så konstig ut, men hon var mest van vid att allt var normalt så hon hade ingen aning om det var farligt.. Var en nervös väntan på det svaret kan jag säga...

    Hur som helst, vad jag egentligen ville var att tala om att detta har inte påverkat min fertilitet, har tre barn

  • LisaEl­eonor
    Visa endast
    Fre 1 apr 2011 09:29 #6

    Tack för alla svar. Känns lite bättre idag, Har fått sova på saken och har lugnat ner mig lite. Det kan ju inte vara något jättefarligt eftersom hon inte skickade upp mig direkt. Jag menar, hade hon sett något som såg ut som cancer så hade hon ju inte släppt hem mig och låtit mig vänta upp till en månad på ett till besök.

    Ska nog ringa stället dit jag blev refererad och säga att jag är orolig. De kanske kan få in ett möte ganska tidigt.

    För jag behöver ju inte bara gå och oroa mig i en månad. Jag har slutat med mitt gamla preventivmedel så nu har jag ju inget. Är väl det minsta problemet, men det kändes dumt att barnmorskan inte nämnde det heller.

  • Fossin­g77
    Visa endast
    Fre 1 apr 2011 09:43 #7

    Skönt att det känns bättre :) Ring dem du och be att få en förklaring, det låter ju inte som de sett nåt akut. :)

  • Aniara­4
    Visa endast
    Fre 1 apr 2011 11:08 #8

    Min erfarenhet av barnmorskor är att det finns två distinkta sorter - de som är helt underbara, och de som är hemska. Tråkigt att du verkar ha träffat på den andra sorten! Jag har satt in hormonspiral, och det gör tydligen extra ont när man inte har fött barn (det är svårare att få in den, så de måste ta ett riktigt stadigt tag med tången om livmoderhalsen - AJ!) , men barnmorskan var lugn och vänlig och peppade mig att jag skulle klara av det, och det gick ju bra också även om det gjorde ont.

    Det värsta jag vet är när de kommer in med oengagerad attityd, är oförsiktiga och kör in instrumenten hursomhelst, slinter och nyper en med cellprovtagningsgrejen, och sen fräser "men SLAPPNA AV DÅ!"

    Jag tycker du ska tala om för mottagningen attt du inte är nöjd med bemötandet, antingen ringa eller skriva till barnmorskan själv (om du tror att hon kan ta åt sig) eller till chefen för mottagningen. Det är förmodligen få kvinnor som känner sig illa bemötta som vågar klaga. Man är så utsatt när man ligger där med benen i vädret, coh efteråt vill man bara glömma det hela. Och de måste ju tänka särskilt på vad de säger om det finns något litet tecken på att något kan vara fel, som de vill kolla upp. För det mesta är det ju ingenting, men man måste ändå kolla upp det, och det är ju JÄTTEVIKTIGT att de förmedlar just det!

    Jag har också varit med om att en barnmorska som hade en student med på cellprovtagningen diskuterade min anatomi på ett sätt som jag hade kunnat ta rätt illa vid mig av om jag hade varit känsligare. Jag hade god lust att ropa "hallå, det sitter en människa i andra änden av det här knasiga underlivet", men jag var förstås för feg. Jag önskar verkligen att jag hade sagt något, och lagt till att jag hoppades att det även ingick i handledningen att lära studenten vikten av ett bra bemötande. (Det var f.ö. samma barnmorska som nöp mig så jag höll på att sprätta ur stolen och sen fräste åt mig att slappna av.)

    Jag kommer ihåg att jag tänkte att, jaha, då har man väl passerat ungdomsåren när de var så angelägna om att försäkra en om man var så normal och fin (har ni tänkt på hur de bra barnmorskorna alltid säger att allting ser så FINT ut?), och blivit en vuxen kvinna som förväntas kunna hantera sanningen, att man är en missbildad kärring! (Jag är f.ö. inte alls särskilt missbildad utan fullständigt inom normalvariationen.)

  • 2011br­öllop
    Visa endast
    Fre 1 apr 2011 23:21 #9

    Hade jag varit du så hade jag letat upp en anna  gyn läkare o fått kollat upp det så behöver du inte gå o vara orolig  !!!!!!     Lycka till  det är säkert inget men för att du ska slippa gå o tänka på det ,så leta upp någon annan  !!!!
    Jag fick besked av min allmän läkare att jag kanske hade börjat komma i klimakteriet så hon ville skicka mig till gyn o där skulle jag med ha  väntat  men jag blev ju super stirrig av det . Inte tusan kunde jag vara i klimakteriet tänkte jag , jag vill ju ha barn !!!!   Så jag ringde runt dagen efter till olicka gyn läkare o fick en tid 2 dagar efter där dom tog prover mmm , pust   det var inte det  iallafall   o jag är så glad att jag inte vänta på att få en tid f¨r man går o är orolig  vill tilläga att jag  är 33  så känns lite tidigt att komma i klimakteriet  Obestämd

  • Moster Stina
    Visa endast
    Lör 2 apr 2011 10:28 #10

    Vill bara tipsa er som liksom jag har låg smärttröskel!

    Ha med er musik och lyssna på i lurar!
    En tandläkare tipsade mig om det, och sen dess har jag alltid med det vid "hemska tilställningar".
    Det hjälper verkligen. På riktigt! Mycket lättare att stå ut med smärtan om man samtidigt lever sig in i bra musik.

    Önskar dock att jag haft med musiken på alla mina fertilitetsutredningar.- Som enligt personalen  ej skulle kännas alls.
    Aj, aj aj aj säger jag bara. Efter en av dem, kunde jag knappt prata på en timme.

  • 23juli­2011
    Visa endast
    Lör 2 apr 2011 13:09 #11

    ALLA TJEJER SOM BOR I STHLM OCH  VILL SÄTTA IN SPIRAL.. Jag kan värmt rekommendera en barnmorska som sätter int spiral utan det känns något alls. Hon jobbar på Rosenlundssjukhus och jag hittade henne genom en annan barnmorska på BB när jag fick min fjärde son.
    Hon är känd bland barnmorskor i sthlm och jag som vågade inte sätta in spiral så många år har bestämt mig för henne.
    Vi hade pratat i 1 timme för att jag var jätte rädd och ställde massa frågor. sedan när jg har lugnat ner mig så satte vi igång. och jag kände INGENTING!  Jag var överlycklig . Så vill ni slippa smärta gå dit:)


     

  • Lör 2 apr 2011 13:55 #12
    Oniq skrev 2011-03-31 20:22:25 följande:
    Ibland säger barnmorskor saker utan att tänka på att patienten inte vet hur den ska tolka det, dom är ju faktiskt människor dom också ;)
    Gäller även samtliga andra inom vården inkl. läkare och docenter!
  • Liina8­6
    Visa endast
    Lör 2 apr 2011 15:02 #13

    Jag har vanligtvis hög smärttröskel och varit med om det mesta, bland annat stora operationer där all bedövning/smärtlindring av misstag lossnat bara timmar efter operation. Tänkte att klarar jag det så klarar jag väl att sätta in en hormonspiral även om jag inte fött barn och är ganska trång. Där hade jag fel, gjorde så ont att jag kräktes och nästan svimmade. Kunde inte röra mig på flera dagar, helt vidrigt. Men nu sitter den där och jag är väldigt nöjd med den. Tur att man bara behöver byta var femte år...

  • LisaEl­eonor
    Visa endast
    Lör 2 apr 2011 18:06 #14

    Jag har gått lite från att vara orolig till att vara upprörd. Jag är utbildad undersköterska och har jobbat inom vården (även om jag inte gör det längre) och jag fick veta att fokus alltid ska ligga på patienten. Att vara på sjukhus är ju för de flesta en obehaglig upplevelse, och då är det personalens uppgift att få patienten så lugn som möjligt. En lugn och glad patient är ju roligare att ha att göra med också.

    Men den där barnmorskan (har börjat kalla henne den där i huvudet) släppte iväg mig från avdelning trots att jag kämpade med gråten och definitivt inte var stadig på rösten. Så kan man väl inte släppa iväg en patient?! Tänk om jag hade kört bil dit, jag hade varit farlig. Sedan får hon det nästan att låta som det var mitt fel att hon inte fick in spiralen. Jag spände mig så mycket så det blev svårt.... Hallå!? Klart som tusan jag är spänd, jag ligger halvnaken och jag vet att det kommer göra ont.

    Men på måndag ringer jag och ber om en tid direkt. Ringa tillbaka till barnmorskan vågar jag inte göra. Tänkte be sambon ett tag, men det  känns lite väl fånigt.

    Sambon är inte till mycket hjälp. Han tänkte direkt att jag hade cancer och skulle dö. Mycket tröst och stöd jag fick där....

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll