Adoption trots möjlighet att få egna barn

Det är tråkigt att du uppfattar mig helt fel!
Och jag blir uppriktigt ledsen när du nedvärderar mig i att säga att du hoppas att alla inte resonerar som jag!
För jag har många goda poänger i mina inlägg.
Framför allt är det viktigt att sitta och lyssna på en annan människa och resonera om problemet - som vi faktiskt inte kan resonera om här på internet.
Ett problem är i sig helt unikt och vi kan inte sitta här och dra massa människor över en kant!

Jag har svårt att utrycka mig på mobilen för det är svårt att skriva, så nu skriver jag här och så här:

Om man nu VET att man har en ärftlig sjukdom, låt oss säga, cancer eller ADHD eller något annat,
så tror jag att de flesta förnuftiga människor sätter sig ner i lugn och ro och tänker igenom sin egen unika situation och hur dom kan gå vidare med detta.

Nu tror jag faktiskt inte att NÅGON skulle skaffa arn om dom visste att det var stor chans att få en sjukdom som var jättehemsk att leva med och som man troligtvis skulle dö av som barn.
Dom skulle säkerligen blivit avrådda också.

MEN; det man kan göra är att sätta sig ner och ta sig tid att prata igenom problemet med sjukvården,
dvs. ta reda på HUR stora chanserna är att barnet drabbas, man kan ta reda på MER om sjukdomen och om man kan leva ett bra liv ändå. (t.ex diabetes - kan man leva ett värdefullt liv med ändå)

Man kan också ta reda på om detta är något som går att se på fostervattenprov.

Därefter kan man ta ställning.
Hur stor är risken? Hur kommer sjukdomen påverka barnets liv? Ska vi chansa och göra ett fostervattenprov?
Om provet visar att barnet bär på sjukdomen - så kan man ta ställning till abort.

Ett svårt val för många är t.ex om man får reda på att barnet troligtvis har Down Syndrom. Det är inget man önskar sitt barn.
MEN, många med denna sjukdomen lever ändå idag ett bra liv med kvalté - dessutom är många av dom väldigt smarta. Många föräldrar har ändrat sin inställning i livet när dom fått barn med DS - till det bättre! Till ett positivare liv.
Nu säger inte jag ATT man MÅSTE föda ett barn med DS - MEN man kan tänka på att det är inte att födas till ett liv i ett helvete för alla. Man kan inte utgå från att någon med en sjukdom har ett dåligt liv!

Ett exempel på detta var när en tjej i min stad fick tarmcancer - hon fickoperera bort en  bra bit av tarmen och därefter var hon tvungen att bära stomipåse.
Många påpekade hur ledsna dom var för detta inför henne. Men då tyckte hon dom var löjliga!
"Vaddå ledsna? Varför ska ni vara det för? Jag har ett jättebra liv och påverkas inte alls av min stomipåse! Jag kan fortfarande åka på solsemester och bada, jag kan fortfarande åka skidor och göra allt som jag gjorde innan.
Jag upplever inte detta som ett problem, och när jag inte upplever detta som ett problem så finns det heller inget problem för mig"

Det jag vill säga är att jag tror inte någon förälder önskar sitt barn en sjukdom och väljer troligtvis inte heller att skaffa barn om det inte är en mindre chans att drabbas av ev. sjukdom, och om sjukdomen i sig går att leva ett jättebra liv med! ADHD, Diabetes och liknande - varför skulle det inte gå att leva bra med det?
Dödliga sjukdomar eller sjukdomar som gör att man inte klarar leva ett värdigt liv - då tycker jag självklart inte man ska föda barnet heller!

men med många sjukdomar går det att leva ett värdigt liv, det är lätt för oss friska att sitta och säga hur jobbigt det är för de stackars barnen som har det och det och det. Men är vi verkligen säkra på att barnet upplever det så?
Barnet kan mycket väl ha en annan uppfattning om livet!

Som sagt: Detta är upp till föräldrarna och deras förnuft att avgöra - med hjälp av råd och stöd från sjukvården.
Man hittar säkert en bra lösning tillsammans och kan diskutera igenom detta - kommer det eller kommer det inte att bli ett problem?

Det finns möjligen inte någon här inne som jobbar inom sjukvården som har läst mycket om andras känslor och etik och moral - och hur viktigt det är att lyssna på den andra människan?
Skulle vara roligt att ni var med och diskuterade :)

Vad tänker du på nu? Att folk frågar dig om du ska skaffa barn snart? Eller missade jag något annat?

Jag har nu bara läst anatomi och fysiologi med tumörlära, så någon tumörexpert är jag då inte!
Men jag tror mig kunna säga att det inte är 50 % chans att få cancer.
Det handlar väl först om vilket kön på barnet man får, bara där är det 50/50.
Sen handlar det om ärftligheten som kan vara mycket hög inom "vissa" familjer. Man räknar med 5-10 %.
Att man däremot kan bli anlagsbärare är i vissa fall ca 50%, men för att kunna utveckla sjukdom måste flera gener spela in och miljön.
Vet man med sig att man har större risk för att få cancer så tror jag att man blir upplärt att leva rätt och sunt och inte utsätta sig för risker som kan göra att en cancer bryter ut. Här spelar miljön in, om man är oaktiv, har dåliga kostvanor mm. Det kan även ha att göra med om man utsatts för strålning eller liknande.
Men i vilket fall som helst så blir det aldrig 50% chans att ett barn man föder ska få cancern. Det ska mer till för att det ska bryta ut.
Jag tycker att man inte behöver avstå från barn bara för det.

I min släkt har många dött av en stor hjärtinfarkt, i väldigt ung ålder.
Men för det har vi ynglat av oss ändå :) Jag tänker mycket på mina levnadsvanor och att inte utsätta mig för risker i onödan. Jag vet att jag mycket väl kan dö i en hjärtinfarkt i tidig ålder, men sånt är livet.
Jag försöker minimera dessa risk så ott det går i alla fall! :)

Känns som om det är en väldigt otrevlig stämning härinne.
Synd att det blev så OT,
jag står för allt jag skrivit och jag VET att det är väldgt bra grejer också.
Jag har tagit upp detta med flera välutbildade personer i min omgivning och dom håller med mig till stor del.
Lättare att kommunicera i verkliga livet verkar det som!

I vilket fall som helst.
Jag orkar inte argumentera mer :)
Så jag drar mig ur nu! Tycker det blir för personligt..

Men om adoption har jag inte så mycket att säga om!
Jag tycker det är självklart att man ska få adoptera, men det är lite tråkigt att man gör det "bara för att" om man nu ändå har biologiska barn innan - OM det nu skulle vara så att det blir längre väntetid för alla andra som någon påpekade.
MEN jag kan inte säga så mycket om det - för jag är inte så insatt i det!

Alla gör som dom vill och KÄNNER för.. helt enkelt :)

Måstetillägga: Jag känner ingen fientlighet mot någon härinne!

Man vet aldrig - det är värt att förtydiga ibland :P

Jag vill inte diskutera mer, jag har kollat upp en(ny) bok där det står om dessa extremfall och det är där jag hämtade informationen,
så jag tycker det är lite mer väsentligt än internetsida - men inte vet jag!

I vilket fall som helst, SJÄLVKLART diskuteras det där andra också eftersom det har kommit upp från andra, just andra sjukdomar under tidens gång. Jag tycker det är intressant att diskutera.
Det är tråkigt tat det inte tillför något bara utan att just DU bara väljer att titta på EN sak..

synd.. men nu orkar jag inte mer!

jag är faktiskt ingen som bara måååste ha rätt i precis allt.
Jobbigt med sådana människor :S

Mest för att det blir vissa korthuggna meningar och bara massa .....
inga glada :) eller någonting.

Sen att jag uppenbarligen sa att jag blev ledsen när jag fick höra att det vore bäst om inte någon resonerade som mig.
Och inget svar på det. Det kändes lite tråkigt.
Jag känner att många av mina svar är väldigt bra,

just att jag tycker det är fult att ifrågasätta andras val - det är fel.
Om valet är att skaffa ett biologisk barn, eller att adoptera eller att inte skaffa barn allt - varför ska alltid folk ifrågasätta det på ett negativt sätt precis som om man gjort fel?
Man vet ju aldrig vad som döljer sig bakom dessa handlingar. Jag tycker bara att det ligger många förutfattade meningar och att människor alltid vill lägga sig i andras liv

det är detta jag tycker är BRA skrivet och utvecklat. men det dissas ju helt totalt!

Jag pratar absolut inte om något som Ore skrev,
där tänker jag inte alls ta åt mig eftersom jag inte har menat någonting med avslappning osv.
jag tycker själv det är ett urlöjligt tjat att prata om.
däremot skrev jag som försvar sedan att jag tog upp detta för att det framkom diskussion om provrörsbefruktning vilket jag tycker är intressant, och att det inte fungerar för alla men ändå kan det fungera narturligt efteråt.
Ett intressant fenomen!
Däremot är det inte för att peppa på någon en massa grejer, men sen är det fel att säga att alla som har svårt att få barn tycker så här och så här, själv har jag erfarenhet av att dom VILL prata om det, i varenda liten detalj och desstuom höra sk "mirakelhistorier" för dom tycker det är intressant.
Nu har jag bara träffat två stycken så jag kan ju inte säga så mycket av erfarenhet egentligen.
Men det betyder ändå att inte alla är likadana.
Och vad jag förstod var det ingen som tog illa upp heller - förutom dom som inte hade med det att göra egentligen.

Men i vilket fall; När jag ser en kommentar som är till för att nedvrdera mig så måste jag ju ändå säga ifrån.
Nu uppfattade kanske inte ALLA det som en nedvärdering heller,
men JAG gjrode det - oc hdärför skrev jag att jag blev uppenbart ledsen över att det skrevs just på detta sättet.

Hade det inte varit till för att nedvärdera mig eller något illa menat alls så kunde man ta upp detta i nästa inlägg och skriva något i stil med att det inte var menat att jag skulle ta illa upp för det.
Men eftersom det ignorerades helt så blev jag ju självklart lite fundersam..

Men nog om det! Känner att jag besvärar här.. Jag vill bara människans bästa egentligen, och ja, föräldrarnas eller ickeföräldrarnas bästa. Jag tror i alla fall på att människan har egen bestämmanderätt..
Jag skulle dra mig ur -jaa..

Riktigt bra ersonemang!
Ska nog ta och läsa den boken med. För själv är jag inte alls insatt i adoption, men visst är det intressant då det är så vanligt idag!

För den sisa gången så är det inte ens Ores kommentar som jag känner mig dissad av!
(och fortfarande ser jag inte att moonlightgirl har tagit illa upp av det jag skrev till henne)

Utan att jag fick kommentaren av en annan person, som löd att denna person hoppas verkligen inte att någon annan kan resonera som mig!!!!! Det fanns även en tidigare kommentar som jag inte hittar. Men det var något i sitl med att "detta trodde jag inte om dig!! jag trodde du kände empati för alla människor!!!" (och det gör jag med)
Precis som om jag vore helt idiotförklarad.
Ja, jag upplevde det så, och när jag ändå tar upp det att jag kände mig lite fundersam och ledsen över detta så dissades detta och det kom inget svar utan bara ignorerades.
Det gjorde mig lite upprörd faktiskt!

Med detta menar jag: Man kan ju förklara sig lite ifall man menade att kränka genom att skriva så, eller om det inte alls var något illa menat.

Det är väl inte så svårt att bara säga: Nej, det var inte menat så, du behöver inte ta illa upp för det jag skrev!

Precis som du säger Passionsblomman så är det roligt med diskussion och nyanser!
Jag tycker att jag har hållt mig både trevlig och förklarande i varenda inlägg här ovan.
Det jag ville ha ut var mest om kommentarerna innan var riktiade personligt mot mig eller inte.

men jag struntar i det nu i allafall. Jag väljer att tro att dom inte var det! (riktade personligen mot mig alltså)
saken ur världen.

Men nu har jag i allafall sagt allt jag tycker och tänker i frågan,
och eftersom jag inte är insatt i adoption och inte vet så mycket så drar jag mig ur nu!

Trevlig fortsatt diskussion :)

Åh det hr med ägg har jag inte ens sätt!
Det är dock intressant - jag skulle gärna donera ägg, men är inte ens säker på att jag får. Man måste väl vara fri från massa grejer i så fall? Det tror jag dock att jag är men man vet aldrig.
Dessutom kanske det är en jobbig process som gör ont? Känner tyvärr ingen som gör det..!

Är det vanligt med att få en annan kvinnas ägg?
Eller finns det för få?

Jag tror personligen jag skulle föredra att försöka med en annan kvinnas ägg, det kanske är lite känsligt, men det är ju ändå i min mage den lille växer! :)
Men just att det är min mans sperma i en annan kvinnas ägg - jo lite lustigt känns det ju.
Både rätt och fel!

jaså! det är därför man aldrig hör något!
Rätt synd egentligen! Är det samma sak med sperma då?
Borde ju vara det såklart :)