• Chicita

    En sten föll från mitt bröst...

    Måste bara skriva av mig...
    Jag har mått dåligt, varit ledsen och deprimerad av och till samtidigt som jag sett fram emot bröllopet av hela mitt hjärta.

    Varför har jag då mått dåligt?
    Jo...
    Min bästa vän sen många år tillbaka som skulle vara tärna började med att skvallra om bröllopet långt innan vi ens berättat för våra föräldrar.
    Jag behövde berätta för någon och då valde jag ju henne, eftersom jag ville fråga henne om hon ville vara tärna också. 5 min efter att jag sagt "berätta inte för NÅGON, inte ens min M2B vet att jag har frågat dig än" så börjar hon prata om bröllopet inför både min blivande + hennes man. Och sen har det fortsatt...
    "kan vi inte byta tema? Det vi har valt är inte kul"
    "Kan inte HON få gå efter ett eget tema?"
    "Hon vill sitta bredvid den och den" (jamen dom är inte bjudna) "bjud dom då, jag vill sitta bredvid dom"
    "Det är bättre om jag syr hennes kläning sist, så den sitter bra ifall hon hinner tappa vikt"
    osv...
    Hon skulle anordna en möhippa för att "hämnas". Varför det? Hon fick en precis som hon önskade...
    Och jag vill inte ha en förnedringshippa. Sa jag det så blev hon arg och tog det som personlig kritik.
    Hon ville inte lägga pengar på klänningen, alla andra i bröllopsföljet har fått erbjudande om att få 500 i bidrag och betala resten själv och alla har avböjt bidrag.
    Hon (som dessutom inte ens erbjöd sig att betala MIN tärnklänning när jag var tärna åt henne, och inte gav mit ett öre för att jag sydde både den och hennes brudklänning. + att hon är skyldig mig 1700:- sen flera år tillbaka) skulle däremot ha hela kllänningen betald förutom att jag ju skulle ge henne dispens så hon fick ha en egen design / tema...

    Till slut tröttnade jag och sa åt henne att hon inte behövde vara tärna. Hon är välkommen som vanlig gäst.
    Och trodde att det var det...
    Då brakade helvetet löst. Nu skulle hon ha massa saker "för jag var skyldig henne" ?? Nej det är jag inte...
    Hon anklagade mig för att förnedra henne offentligt (hon sa en sak som inte vara sann och jag rättade henne) hon började sprida ut att jag misshandlade min hund. (visst, det är därför jag lagt ut 7000 i veterinärkostnader på 3 månader på symptom som dom inte ens kan hitta en orsak till istället för att ignorera det och låta honom ha ont?) osv...

    Så i går talade jag om att jag inte orkar mer. Hon får ha ett bra liv och behöver inte höra av sig till mig något mer.
    I går grät jag floder...
    I dag vaknade jag och känner mig 20 kilo lättare. Jag nästan svävar. Vilken underbar känsla... Jag har inte mått så här bra på flera år. Och jag inser nu att hon inte var någon vän. Hon var en energitjuv av hög klass...

    Tack för att du orkade lyssna... Solig

  • Svar på tråden En sten föll från mitt bröst...
  • Chicita

    Tack Glad

    Aniara: Vi har hängt ihop sen 96 då hon började hjälpa mig med min häst efter att jag pulveriserat ett ben i foten.
    Efter det så har vi haft häst tillsammans och hängt i samma kompisgäng. Vi har varit mer eller mindre som syskon. Mer syskon än vänner nästan.

    Men jag har nästan hela tiden haft dåligt samvete för att innerst inne så har jag stört mig liiiite på hennes sätt.
    Hon är ju så snäll och go för det mesta så jag har förlåtit och ursäktat och till och med försvarat henne när andra har stört sig på henne...
    Men det har bara blivit värre och värre.
    När hon flyttade tror jag att jag började få upp ögonen för hur hon faktiskt är.
    Men det har tagit flera år ändå. Och nu var det liksom bara droppen.
    Jag har känt dåligt samvete för att jag har tyckt att hon varit krånglig och för att jag har klagat över henne.

    Men nu så känns det bara underbart och jag inser vilken black om foten hon har varit för mig Glad 

  • Chicita

    Det svåraste är ju skuldkänslorna jag haft och som ni andra säkert känner igen er i (ni som haft liknande problem).
    Tankarna om att "det kanske är JAG som är problemet... XX är ju faktiskt snäll, vad gör jag för fel?"

    Jag mådde verkligen skit i går när jag tackade för mig, ångest och skuldkänslor hela dagen.
    Tankar om "vad ska andra säga?" kom och gick.
    Men dels kom en revloution i går kväll när jag och min M2B var ute och gick med hunden och jag pratade om henne och att jag valt bort henne nu. Och insikten om att hon nog har varit en sorts snuttefilt...
    Vi har haft så fullt upp med husbygge och allt sånt nu så att vi har inte orkat tagit tag i nya vänskapsförbindelser och jag har ju alltid haft henne att falla tillbaka på liksom. EN vän i alla fall, så att säga...
    Men insikten när jag pratade med sambon i går var att vi har många potentiella vänner som vi inte ens har tagit tag i. Dom finns där, vi har bara inte haft tid att bjuda hem dom eller umgås med dom utan vi har rullat på i gamla vanor och ovanor förutom husbygge och jobb.
    Och nu har vi ju tid och plats för dom istället för att försöka bolla med hennes humörsvängningar hela tiden...Skrattande 

  • Chicita
    Jag han skrev 2011-03-05 17:36:19 följande:
    Vad duktig du är!
    Jag har varit feg i måånga år, men tillslut lyckades jag också bryta med min barndomsvän.
    Jag tänker än idag, två år senare, hur bra jag mår utan henne..
    Man känner när man gjort rätt, och det verkar även du ha gjort.  :)
    Ja visst är det skönt när det är gjort...
    Varför har man vänner kvar som inte är vänner egentligen?
    Det kan man ju fråga sig Glad 

    Skönt att du lyckades bryta också. All cred till dig Glad 
  • Chicita
    Olga skrev 2011-03-05 17:41:29 följande:
    Man ska behandla folk som man själv vill bli behandlad samma sak ska man förvänta sig av vänner....Hin va ingen vän och sådana människor förtjänar inte att vara i ens liv......

    Starkt gjort....tyckte det va konstigt att du tog bort henne som tärna först till en gäst...hade kapat kontakten redan där... men bättre sent än alldrig!!!! Bra Jobbat!!!
    Nånstans så hoppades jag väl att hon skulle ändra sig...
    Men hon har inte fått bara en chans, utan många många.
    Och nu fick det räcka Glad 

    Tack alla för uppmuntrande ord.
    Det känns ännu mer rätt nu. Man har ju innerst inne en tagg som säger "du har gjort fel, gå och be om ursäkt"...
    men den sista lilla gnagande taggen är borta nu och det har ni hjälpt mig med  Solig
  • Chicita

    Kattpoet: Jag har en dopklänning hemma som jag sydde åt hennes son, av det tyg som blev över när jag sydde hennes bröllopsklänning. Det var en av gåvorna hon fick på sin bröllopsdag av mig.
    Den ska jag brodera hans namn och dop-datum på som jag har lovat, och sen tänkte jag skicka den till henne med en önskan om att få tillbaka det som är mitt.
    Hon har fått med sig kläder till sin make som han skulle haft på vårt bröllop bland annat. Och det vill jag ju ha tillbaka nu.
    Tänkte där också skriva något om att jag vet att jag ändå aldrig kommer få tillbaka dom där pengarna, så hon kan behålla dom. Bara jag får tillbaka det andra som är mitt eftersom jag behöver det...
    Pengarna har jag insett för länge sen att jag aldrig kommer få tillbaka. Skulden var på nästan 7000 från början, men jag har dragit av massa saker på den genom åren. Hon passade mina marsvin när vi var på semester (hon har ca 50 st själv, så mina 2 har ju knappt märkts + att jag skickade med mat åt dom och pengar att handla mer grönsaker för om dom tog slut. Men jag drog ÄNDÅ av 500:- för varje gång hon passade dom. Bara för att få skulden att minska så hon kanske i alla fall skulle göra ett försök att betala lite på den NÅN gång)
    Men som du säger så måste jag släppa det där för att kunna gå vidare... Glad

    Olga: precis... Det har alltid varit nåt, men jag har förlåtit. Försökt komma underfund med vad i det hela som varit MITT fel osv... Och det långt innan bröllopet ens kom på tal.
    Alltså jag fick knappt ett tack för allt jobb jag la ner på hennes bröllop. Och nu har hon försökt förändra mitt eller bara klagat...
    Så nu blev det bara droppen som fick bägaren att rinna över...

    På den andra sida jag finns på på nätet så har hon nu raderat tjafset där jag säger till att jag inte vill ha något mer med henne att göra och önskar henne lycka till med sitt liv i framtiden.
    Och så beter hon sig som om det aldrig hänt. Få se hur lång tid det tar innan hon märker att jag inte svarar henne i de trådar hon skriver...

  • Chicita
    Kattpoet skrev 2011-03-06 09:04:50 följande:
    Chicita, det är därför du skickar det som  presentkort på födelsedagen, det svider mest för en girig människa.
    Vi hade en tjej som lånade 2000 kr av oss, men aldrig hade råd att betala av, även om hon köpte kläder och tatts.
    Så när hon tog studenten gav vi henne ett student kort där hon fick hela skulden av löst.

    Hennes mor läste upp alla kort för släkten även detta och sedan tittade de konstigt på dottern  och vi har inte hört av henne sen dess.  

    Väldigt skönt eftersom hon hela tiden lyckades nässla in sig hos oss.  
    Vet hennes man om hennes skuld? 
    hehe... det lät ju lite smart förstås *S*

    Jag vet inte om hennes man vet, men han borde veta. Vi har pratat om skulden när han har varit närvarande. Så om han inte vet, så är det för att han inte VILL veta Obestämd
  • Chicita

    Han är rätt bestämd på att hon ska sköta sin egen ekonomi. Så jag tror inte att han kommer att hjälpa till något där. Speciellt inte sen skulden är sen innan dom träffades...
    och det gör det ju ännu surare för mig nu då... Eftersom jag hjälpte dom så mycket med deras bröllop, deras sons dop mm mm.

  • Chicita

    Det är ditåt det är på väg, jag ska bara klippa dom sista banden till dom...
    Som att skicka dopklänningen.
    Trots hennes beteende så ska jag göra klar det jag lovat. Dvs brodera in hans namn och datum för dopet

  • Chicita

    Ja om man lånar så ska man betala tillbaka...

    Här var det snarare att hon inte betalade sin del av vad det kostade att ha hästen.
    Jag minns en månad som hyresvärden var på oss om hyran (vi var inte sena eller så men hon undrade när hon såg mig om jag hade pengar på mig) och vi skulle ha ut tillsammans dagen därpå för att betala...
    Jag råkade ha pengar på mig så jag gav hyresvärden och sa till min kompis att hon kunde ge sin del till mig.
    Och jag får till svar "vad bra, då är det ju betalt. Då behöver jag inte betala den här månaden för jag har lite ont om pengar" Skrikandes Va???
    Jamen jag då? Pengar växer inte på träd för mig heller *suck*

  • Chicita
    MrsT2011 skrev 2011-03-06 12:38:55 följande:
    Hemska människa! Tur att du aldrig mer behöver ha med henne att göra... Egentligen borde du låta några bandidos-snubbar driva in skulden åt dig...! Flört
    Ähm... duger Hells Angels? FlörtSkäms
    Nej man ska nog inte skämta om sånt, även om möjligheter finns....
    Kattpoet skrev 2011-03-06 13:07:04 följande:
    Såna människor behöver man inte ha som vänner, jag är lite brutal av mig men varje vår städar jag bort vänner som inte brytt sig om mig eller hört av sig fast de kunnat.

    När det är bara  jag som ger och  leker dörr matta och försöker hålla kontakten ja då åker de som vänner. 
    Bra regel... Något jag borde införa Solig
  • Chicita

    Kattpoet... jo jag förstår hur du resonerar där... Vissa kan behöva få tänka över vad dom gjort för fel (som dom säkert gör när man slutar höra av sig) och ibland kan dom säkert bättra sig av det.
    Och nästan alla är ju värda en till chans. Men långt ifrån alla

    Millemoj: jo precis, det började kännas jobbigt.
    Det var bökigt, jag måste tänka på hur jag uttryckte mig konstant. Hon tog illa upp för skitsaker och klampade själv i klaveret flera gånger utan att fatta osv...
    Så det har gnagt länge nu.
    Så en annan liknelse är ju den där sårskorven som man pillar och pillar på... Och till slut ramlar den bort Skrattande 

  • Chicita

    MrsT2011: Ja det är ju en stor del det där med hur ANDRA ser på ens handlingar...
    Ibland är det svårt att rättfärdiga eftersom att vissa inte vet bakgrunden eller känner personen så väl och ändå drar sina slutsatser...

    Men det gäller ju att försöka stå på sig i alla fall :)
    Du gjorde rätt som bröt med henne, och du fick ju det bekräftat genom att även en annan gjorde samma sak... :)  

  • Chicita
    jossann skrev 2011-03-08 18:47:19 följande:
    Jag måste också säga att du gjorde helt rätt!
    När jag började läsa så blev jag nästan irriterad, vilken fruktansvärt energi-tagande människa! Hur kunde hon ens komma på tanken att försöka bryta sig in i dina planeringar och ändra tema och tvinga dig att bjuda folk du inte vill ha dit? Det är ju DIN dag, inte hennes!  Och ens komma på tanken att hon ska få värsta speciella klänningen som du dessutom ska betala? Snacka om att denna brutta inte tänker ur flera perspektiv.
    Väldigt starkt av dig att våga bryta bandet och underbart att höra att du mår mycket bättre nu!
    Själv känner jag igen mig litegrann i det du skriver, men jag vet att min "bästa kompis" inte alls skulle bete sig sådär, så jag behöver inte klippa banden med henne iaf. Det tråkiga är att man oftast tror att man själv gör fel, trots att man aldrig riktigt kan förklara för sig själv vad man isådanafall har gjort för fel.
    Hoppas att du fortsätter att må bra och känner att du gjort rätt val, för det har du absolut gjort! Solig
    Om du känner igen dig så ha det här i bakhuvudet. 
    För jag trodde inte att det var så farligt i början och jag bortförklarade en hel del saker hon gjorde... Även försvarade henne inför andra liksom.
    Det tog det här för att jag skulle vakna och inse att något var fel.
    Så här ska inte en vänskap vara. Man ska inte må dåligt, inte ens lite dåligt...

    Säger inte att du ska dumpa din vän för småsaker. Men var inte allt för snabb på att förlåta henne heller. Och ursäkta inte hennes beteende om det är dåligt.
    Jag har lärt mig att det inte är värt att må dåligt för andras skull. Men det har varit en hård läxa att lära.
    Tack för dina värmande ord Solig 
  • Chicita
    Cilla81 skrev 2011-03-17 21:40:12 följande:
    Vilken människa, man blir ju bara helt förstummad!! Skönt att du mår bättre nu och har gjort slut på relationen! Det låter verkligen som om hon behöver gå på en del smällar och mogna som person och sen får man väl hoppas att hon skärper till sig och behandlar nya vänner i framtiden bättre.... både för hennes och omgivningens skull. Är hon fortfarande tillsammans med sin man? Låter som om han borde vara ganska hunsad för att stå ut....
    Jo hon är tillsammans med sin man.
    Vet inte vem som är mest hunsad där faktiskt. Hon vågar inte göra något alls utan honom. Kan inte komma och hälsa på utan att han kör henne (hon har körkort) osv...
  • Chicita
    Lilique skrev 2011-04-12 16:28:39 följande:
    Jag hade skrivit ett halvlångt och rosande inlägg men så försvann det för att internet ville ha sista ordet. Men det gick iallafall ut på: Bra gjort Chicita! Det är inte lätt att göra så men ibland är det ack så nödvändigt. Good for you =)
    Tack...
    Eller vad man nu ska säga Oskyldig
    Det känns ändå skönt att ha tagit beslutet liksom. Att komma över den där tröskeln.

    Av någon konstig anledning så har jag inte behövt sjukskriva mig sen jag gjorde upp med henne.
    Har gått hela vintern med huvudvärk och dålig mage... (har haft problem med det tidigare också förståss, bara värre med åren).
    Om jag har fått en släng av huvudvärk eller magen nu, så har det nästan alltid varit på en ledig dag eller inte så illa att jag behövt vara hemma i alla fall. Och det har inte varit flera gånger i månaden...
    Så någon positiv effekt annat än den där lätta känslan har det ju blivit också Glad
  • Chicita
    Moemoe skrev 2011-05-04 21:31:32 följande:

    Låter som du gjort ett mycket klokt val! Hon låter inte som en vän värd att lägga energi på! (tack för ditt svar i min tråd)


    Lycka till du också framöver nu.
    Vänner som inte är vänner utan energitjuvar, som använder oss för att trycka ner (så dom kan må bättre själva) dom är inte värda vår tid Glad

    När vi inser det så kan vi gå vidare och må bra...
Svar på tråden En sten föll från mitt bröst...