• Chicita

    En sten föll från mitt bröst...

    Måste bara skriva av mig...
    Jag har mått dåligt, varit ledsen och deprimerad av och till samtidigt som jag sett fram emot bröllopet av hela mitt hjärta.

    Varför har jag då mått dåligt?
    Jo...
    Min bästa vän sen många år tillbaka som skulle vara tärna började med att skvallra om bröllopet långt innan vi ens berättat för våra föräldrar.
    Jag behövde berätta för någon och då valde jag ju henne, eftersom jag ville fråga henne om hon ville vara tärna också. 5 min efter att jag sagt "berätta inte för NÅGON, inte ens min M2B vet att jag har frågat dig än" så börjar hon prata om bröllopet inför både min blivande + hennes man. Och sen har det fortsatt...
    "kan vi inte byta tema? Det vi har valt är inte kul"
    "Kan inte HON få gå efter ett eget tema?"
    "Hon vill sitta bredvid den och den" (jamen dom är inte bjudna) "bjud dom då, jag vill sitta bredvid dom"
    "Det är bättre om jag syr hennes kläning sist, så den sitter bra ifall hon hinner tappa vikt"
    osv...
    Hon skulle anordna en möhippa för att "hämnas". Varför det? Hon fick en precis som hon önskade...
    Och jag vill inte ha en förnedringshippa. Sa jag det så blev hon arg och tog det som personlig kritik.
    Hon ville inte lägga pengar på klänningen, alla andra i bröllopsföljet har fått erbjudande om att få 500 i bidrag och betala resten själv och alla har avböjt bidrag.
    Hon (som dessutom inte ens erbjöd sig att betala MIN tärnklänning när jag var tärna åt henne, och inte gav mit ett öre för att jag sydde både den och hennes brudklänning. + att hon är skyldig mig 1700:- sen flera år tillbaka) skulle däremot ha hela kllänningen betald förutom att jag ju skulle ge henne dispens så hon fick ha en egen design / tema...

    Till slut tröttnade jag och sa åt henne att hon inte behövde vara tärna. Hon är välkommen som vanlig gäst.
    Och trodde att det var det...
    Då brakade helvetet löst. Nu skulle hon ha massa saker "för jag var skyldig henne" ?? Nej det är jag inte...
    Hon anklagade mig för att förnedra henne offentligt (hon sa en sak som inte vara sann och jag rättade henne) hon började sprida ut att jag misshandlade min hund. (visst, det är därför jag lagt ut 7000 i veterinärkostnader på 3 månader på symptom som dom inte ens kan hitta en orsak till istället för att ignorera det och låta honom ha ont?) osv...

    Så i går talade jag om att jag inte orkar mer. Hon får ha ett bra liv och behöver inte höra av sig till mig något mer.
    I går grät jag floder...
    I dag vaknade jag och känner mig 20 kilo lättare. Jag nästan svävar. Vilken underbar känsla... Jag har inte mått så här bra på flera år. Och jag inser nu att hon inte var någon vän. Hon var en energitjuv av hög klass...

    Tack för att du orkade lyssna... Solig

  • Svar på tråden En sten föll från mitt bröst...
  • Cantaton

    Starkt av dig. Det är inte lätt att bryta kontakten. Men energitjuvar mår man inte bra av. Med tanke på hur du mår idag har du ju dessutom kvitto på att du gjorde rätt. Som sagt: starkt av dig!

  • S2011

    vill bara säga att det var ett bra beslut av dig, bra gjort!

  • MrsT2011

    Underbart att höra, klart att det är hemskt att behöva säga upp kontakten med folk, men du kommer må så bra som du mår nu för all framtid, jag lovar! Modigt av dig, delar verkligen din glädje! Solig

  • Aniara4

    Bra! Jag tänkte just medan jag läste "var det här din bästa vän sa du?", så det var ju skönt att höra att hon inte är det längre!

  • Chicita

    Tack Glad

    Aniara: Vi har hängt ihop sen 96 då hon började hjälpa mig med min häst efter att jag pulveriserat ett ben i foten.
    Efter det så har vi haft häst tillsammans och hängt i samma kompisgäng. Vi har varit mer eller mindre som syskon. Mer syskon än vänner nästan.

    Men jag har nästan hela tiden haft dåligt samvete för att innerst inne så har jag stört mig liiiite på hennes sätt.
    Hon är ju så snäll och go för det mesta så jag har förlåtit och ursäktat och till och med försvarat henne när andra har stört sig på henne...
    Men det har bara blivit värre och värre.
    När hon flyttade tror jag att jag började få upp ögonen för hur hon faktiskt är.
    Men det har tagit flera år ändå. Och nu var det liksom bara droppen.
    Jag har känt dåligt samvete för att jag har tyckt att hon varit krånglig och för att jag har klagat över henne.

    Men nu så känns det bara underbart och jag inser vilken black om foten hon har varit för mig Glad 

  • Äppelkärna

    Vilket jättebra steg och vad fint att det sker i samband med dina bröllopsplaner, du väljer  alltså aktivt att ägna dig åt de människor som berikar ditt liv och säger adjö till de som tar mer än de ger. Så bra!

  • Pendragon

    Bra gjort av dig.. Jag har själv råkat ut för några sådana personer, som man trodde var vänner men som bara sög energin ur en.. Viljan att göra någonting överhuvudtaget och till och med ens självförtroende.

    Det var rätt gjort av dig tycker jag. De personerna jag råkade ut för ställde till med ett helvete för mig efter att jag berättat att jag inte vill ha med dom att göra, men sen har dom kommit krypande tillbaka när dom känt sig ensamma. Men jag har blockerat dom helt ur mitt liv och jag har aldrig mått bättre.

  • Chicita

    Det svåraste är ju skuldkänslorna jag haft och som ni andra säkert känner igen er i (ni som haft liknande problem).
    Tankarna om att "det kanske är JAG som är problemet... XX är ju faktiskt snäll, vad gör jag för fel?"

    Jag mådde verkligen skit i går när jag tackade för mig, ångest och skuldkänslor hela dagen.
    Tankar om "vad ska andra säga?" kom och gick.
    Men dels kom en revloution i går kväll när jag och min M2B var ute och gick med hunden och jag pratade om henne och att jag valt bort henne nu. Och insikten om att hon nog har varit en sorts snuttefilt...
    Vi har haft så fullt upp med husbygge och allt sånt nu så att vi har inte orkat tagit tag i nya vänskapsförbindelser och jag har ju alltid haft henne att falla tillbaka på liksom. EN vän i alla fall, så att säga...
    Men insikten när jag pratade med sambon i går var att vi har många potentiella vänner som vi inte ens har tagit tag i. Dom finns där, vi har bara inte haft tid att bjuda hem dom eller umgås med dom utan vi har rullat på i gamla vanor och ovanor förutom husbygge och jobb.
    Och nu har vi ju tid och plats för dom istället för att försöka bolla med hennes humörsvängningar hela tiden...Skrattande 

  • prinsessanogrodan

    Bra att du tog tag i detta TS!  Bra att du stod upp för dig själv!
    Nu har ni tid för andra (och bättre!) människor i ert liv

  • Jag han

    Vad duktig du är!
    Jag har varit feg i måånga år, men tillslut lyckades jag också bryta med min barndomsvän.
    Jag tänker än idag, två år senare, hur bra jag mår utan henne..
    Man känner när man gjort rätt, och det verkar även du ha gjort.  :)

Svar på tråden En sten föll från mitt bröst...