Han förstår inte vitsen :P

Jag är inte så insatt alls, men om paret bara har gemensamma barn så behöver ju inte det vara ett problem? 
Jag menar att men hjälp av en jurist borde man kunna lösa vissa problem så bra det bara går i alla fall? Även om skyddet är bättre som gift så kan man i alla fall göra det bättre med testamente än utan, vid samboskap. 

Det jag ville peka på var att om man ska argumentera för en äktenskap till en person som inte är så intresserad så är det lätt att inte dessa argument känns särskilt tunga...

Jo, men självklart kan man lösa en del med testamente, men alla problem går inte att lösa på det sättet. Det var bara det jag sa. Gemensamma barn är alltid enklare än särkullbarn, men inte ens med gemensamma barn blir det helt problemfritt.

Du skrev att man kan reglera arv genom testamente och jag poängterade bara att det bara är vissa delar av arvet som går att reglera på det sättet. 

om den ena faller ifrån och ni är gifta är försäkringarna bättre. Du får hans livförsäkring och du får delar av eller hela hans inkomst utbetalade i ca 1 år efter dödsfallet för att klara av försörjningen och krishantering m.m Minns inte riktigt hur det var när mamma dog men delar av lån avskrevs och pappa fick hennes lön också under en viss tid och det tror jag inte att han hade fått om de inte varit gifta. Det kan alltså vara bra att kolla upp vad som gäller vid försäkringar o sånt och om (hemska tanke) någon av er skulle bli invalidiserad, skiljer sig försäkringar om ni är gifta mot om ni är sambos?

Jag antar att ni båda står som vårdnadhavare för er barn? Annars kan det ju skapa problem om något händer någon av er o ni inte är gifta.

Här är en text som dessvärre (för de flesta här på BT i alla fall...) visar på att många faktiskt ofta får lägre pension som gifta!

www.privataaffarer.se/pension/201102/aktenskap-kan-vara-en-pensionsfalla/index.xml

Har inte läst tråden men jag förstår verkligen inte vad det är med alla män som inte vill gifta sig! Hade inte alls blivit glad om min m2b inte var lika pigg på det som jag...

Jo, men det står också att samma försämring gäller för sambor som har eller har haft gemensamma barn och det gäller ju då  ändå de flesta vuxna - då det enligt artikel bara är sambor utan barn som inte drabbas av denna pensionsförsämring. Plus att det stod att det max gällde 820 kr i månaden och då är jag personligen hellre gift och går miste om dessa 820 kr i månaden men däremot ärver min gubbe fullständigt eller han mig, än att vara sambo och ha dessa fjuttiga 820 kr.

Ja, jag har också funderat på det där med män och giftermål.....Ibland tror jag att det är för att dom kanske tror att alla tjejer "kräver" stora påkostade bröllop eller att dom har fått för sig att om man gifter sig så är ska man vara "så vuxen och ordentlig" och så känner dom sig inte "vuxna och ordentliga" utan tror att dom ska vakna upp en dag och känna sig "vuxna" och att dom då ska känna sig mer redo? Ibland tror jag att en del män tror att ett bröllop "måste" vara påkostat/dyrt och att man "måste" bjuda hela släkten för när jag har pratat med en del karlar (typ kollegor) så är det som dom inser att man gifta sig på massor av olika sätt först när jag påpekar det....som att dom inte hade fattat det innan - att man faktiskt bestämmer över sitt eget bröllop
Sen tror jag att en del karlar lever i nån slags bubbla..dom vill bara ha det gött och leva sitt liv med sin tjej och där det finns all tid i världen...inga "stora beslut" måste fattas...livet ska bara rulla på...helst utan att dom måste "göra" så mycket....Åren går visserligen men dom greppar inte att dom själva och tjejen blir äldre...och att livet är det som händer NU, tiden är inte oändlig och så måste tjejen i deras liv liksom påpeka tusen gånger att "Hallå?Skulle vi gifta oss och sen försöka få barn eller skulle försöka få barn  och sen gifta oss? Hallå...jag är tjej och jag är inte fertil hela livet....."

Precis detta tror jag också är kärnan och det som gör att så många par får problem. Här tänkte jag generalisera lite, men jag har stöd i dessa påståenden från min egen bekantskapskrets:

Män har två saker på sin agenda: 1. Träffa tjej 2. Leva lycklig med henne. Mer än så tycker de inte behövs, såvida de inte tillhör den grupp män som vill framåt, är jätteromantiska och extremt barnkära, men denna grupp är betydligt mindre än den första.

Kvinnor däremot, har alla möjliga saker på sin agenda. 1. Träffa kille 2. Leva lycklig med honom 3. Gifta sig med honom 4. Skaffa barn med honom 5. Köpa hus med honom 6. Köpa sommartorp med honom. Osv osv i all oändlighet.

Samma sak med sex, vi ÄR generellt sett mer komplexa i vår sexualitet och behöver känna att allt runtomkring funkar innan vi verkligen kan njuta och ge oss hän. Män ger ofta detta korta råd till tjejer som frågar vad de önskar: "Just show up naked!" 

Klart att dessa skillnader krockar och att det krävs mängder av kompromisser för att få det att funka.

Jag har inte läst hela tråden men nhär kommer mina argument som bet på min blivande man.
Känna att vi är EN familj.
Tillhörighet 
Slippa säga hej det är Mia XX dottern YY's mamma  
Jag vill heta YY
& det som bet mest inga syskon för än vi heter samma efternamn, dottern fyller snart två bröllop 2012
Enklarae ekonomiskt om gud förbjude något skulle hända.  

Har lite samma problem ... min sambo vill inte skynda på detta med bröllop men jag vill gärna gifta mig nästa sommar (har alltid velat gifta mig innan jag blir 30) Nästa är det dessutom 10 år sen vi träffades första gången något jag tycker är lite kul att fira vi har då varit tillsammans i 9 år. Vi är förlovade sen 1/1 2010, har två barn som är 2 och 3 år gamla nu i juni och den stora har ett gravt funktionshinder, vi bygger nu ut vårt hus rejält för att det ska bli handikappanpassat. Det ska vara klart i oktober och jag tror inte rikigt att min sambo är medveten om att den typen av bröllop som vi en dag vill ha kommer kräva massor av planering och att man då bör börja 1 år innan iallafall .. Jag vill "trygga" vår framtid rent juridiskt och jag vill bli hans fru ... tänk om nåt händer, det skrämmer mig mer å mer... han har ett arbete som medför risker ... Suck, karlar! Han säger att han vill gifta sig men inte än... jag vill ju veta när, boka år/datum...

Man ska inte behöva komma med ett argument som för att övertala sin sambo att vilja gifta sig. Vill han det så kommer han att uttrycka/visa det självmant. Vet inte riktigt om det håller ifall ena vill mer än den andra.

Ett dåligt exempel: min arbetskollegas sambo efter att hon i flera år sagt att hon vill gifta sig och han alltid sagt att han aldrig i livet vill göra det, dem har 3 barn och väntar sitt 4:e just nu och hon tyckte att eftersom dem inte är gifta var det dags att anlita en advokat och ordna testamente för barnens skull ifall att nåt händer nån av dem. Då kom han och sa "advokat är tydligen rätt dyrt och det är gratis att gifta oss så vi kan lika gärna göra det". Så gick dem till rådhuset helt ensamma och gifte sig, bara så där. SÅÅÅ ROMANTISKT!...... Tog oss ett halvår att se att hon ens hade en ny ring på fingret (annars är det väl det första man visar när man är nygift). Hon verkar inte ens lycklig.... 

Informationen i artickeln är inte fullständig!

Lägre pension drabbar den äldre generationen gifta, de som till del betalas av det som berör det gamla pensionssystemet, alltså inte de som är födda efter 1948. (aningens osäker på om det är födda -48 el.-49), mindre viktigt i detta samanhang dock.

att gifta sig handlar ju faktiskt inte enbart om kärlek, därav kan vissa "argument" faktiskt vara bra... kanske det inte handlar om argument utan information kring sånt som killarna kanske inte tänker på...

Vill man vara gift med nån p.g.a. plikt och utan kärlek??

Haha jag måste ändå säga att om man kan ta på sig det extremt stora och livsförändrade ansvaret att skaffa barn och bli förälder,  då borde giftermål blekna i jämförelse :)

Men det är ju bara vad jag tycker :)
Skilja sig kan man göra, men en mamma/pappa det är du hela livet ut.

Vi fick också barn, och han tyckte att vi behöver väl inte manifistera vår kärlek med giftemål och så. Fast jag vet att han har varit inne på att gifta sig (någon gång i framtiden...)

Men jag började tycka att det var dags nu, (innan nr 2....) och berättade att vi måste gå till en jurist och fixa med alla papper och sådant, viktigt när man bor tillsamans och har barn!! vi har ingenting skrivet alls.... Jag sa att det kostade si och så mycket, och så berättade jag at överförmyndarnämnden kan komma och ta vårt barn om både han och jag dör eftersom vi inte är gifta   =)  (Ja, fråga mig inte närmare om det, men juristen svamlade om det...)

Då fick han äntligen tummen ur, och nu är han värsta weddingplannern och allting ska vara så perfekt så.    =)

Det är stor skillnad mellan killar som är allmänt ointresserade av giftermål och killar som verkligen inte vill. Min kille tillhörde dem som inte heller riktigt ser meningen med det, och det behövdes faktiskt argument. Är man inte romantiskt lagt "på det klassiska sättet" så att säga (och många killar är nog tyvärr inte det) så kan det vara svårt att förstå varför man skall gifta sig. 

Att gifta sig är inte bara känslor, känslorna finns ju ändå, utan lika mycket rent praktiska saker och kanske framförallt föreställningar man har - att man blir mer av en enda familj om man är gift och har samma efternamn. För mig har det alltid varit viktigt att vara gift om jag skall leva med någon hela livet, men jag kan inte egentligen motivera logiskt varför - bara att det är så traditionen är och jag vill ha det så. 

Med andra ord kan det ibland visst finnas anledning att argumentera för ett giftermål. Det behöver inte betyda att man älskar varandra mindre, bara att en person har svårt att se anledningen till just den ceremonin. Ungefär som att det inte behöver betyda att man älskar varandra mer eller mindre om man bara köper blommor till varandra en gång per år och att man då (om man älskar blommor) kanske behöver argumentera och förklara för sin partner varför det vore uppskattat om man fick blommor oftare. Typ.

Kanske blev svammel... men hursomhelst, mitt råd till TS är att fråga killen vad han tänker på när ni pratar bröllop. När vi väl pratade om det så kröp det fram att en stor del av ointresset berodde på att han inte alls ville ha ett stort, formellt och stelt bröllop. Nu blir det fortfarande stort, men mycket mindre formellt. (Och tre gånger så mycket jobb, men det är ju som det är...) 

men då kan man ju säga att alla som inte gifter sig tycker om varandra mindre än de som gifter sig?! Jag tror inte att det är så...... min sambo är mer ointresserad, för tycker om mig det  gör han galet mycket...