TEMA Bröstoperationer

Jag har som sagt gjort en operation, men mina förutsättningar var lite annorlunda:

Hela tonåren hade jag stora, tunga bröst och tyckte att det var jättejobbigt. I tjugoårsåldern hände massor med kroppen; allt omfördelades och jag blev i princip platt förutom skinnpåsarna som blev kvar. Jättetrist att se ut som en nittioåring när man är tjutre tänkte jag och ett par år senare så gick jag äntligen till en klinik som jag blivit rekommenderad och det jag gjorde var helt enkelt att följa råden från kirurgen: Lyft + små runda implantat, och nu är min tuttisar helt perfekta! Dom är mjuka och gosiga men tillräckligt fasta för att jag ska kunna ha tubtopp utan behå ibland.
Jag är glad varje dag för att jag gjorde min operation, och skull det behövas en till om tio år så skulle det vara värt ändå.

En sak man ska tänka på är att vanliga kupstorlekar inte riktigt gäller i detta sammanhang. Sillisar drar större kupor än de ser ut att göra, jag har t.ex. F-kupa nu men det ser mer ut som C eller möjligtvis D. Så m man säger till kirurgen att man absolut inte vill ha större än B, så kanske man ångrar sig sen.

Eftersom jag verkar vara den enda här som kan svara av erfarenhet på TS frågor så tänker jag fortsätta:

Peter Cosmo på Citadellkliniken gjorde mina, och den karln är ett geni!

Jag valde runda implantat för att de  var de mjukaste, mina bröst är dock inte halvklotsformade för det utan har en enligt mig mycket snygg, naturlig och lite "hängig" form. Anatomiska är aldrig jättemjuka eftersom de ska hålla sin form , men jag tror att många som är helt platta från början ofta blir rekommenderade att ta anatomiska. Jag hade ju lite egen vävnad som döljer implantaten.

Även om mina tittis är mjuka idag så tog det ett par månader för dem att bli så. I början känns det verkligen att man har implantat. Brösten är spända och det känns ovant, men med tiden så vänjer man sig.

Min kille har varit väldigt stöttande genom hela processen, och han har varit väldigt noga med att poängtera att jag dög alldeles utmärkt som jag var. Nu är han precis lika nöjd som jag!

Angående nu vad männen tycker...

Jag måste nu vara lite provocerande och ställa en fråga till er vars män och blivande män hävdar att ni inte skulle vara samma person som de älskar om ni ändrade på brösten: Känner inte NI er reducerade till att vara två kroppsdelar, istället för en hel person? Jag är precis samma tjej som innan operationen, och det visste min kille hela tiden att jag skulle vara.

Det har varit en del fördömande i tråden (inte från alla håll) men den här stackars mannen som nu har förlorat sitt livs kärlek på operationsbordet, kan man verkligen kalla honom för en skurk? Och kan man verkligen vara så kategorisk och mena att alla killar som stöttar sina tjejer till att operera sig är svin som egentligen inte tycker att en flicka duger som hon är utan plastbröst?

Jag vet att detta kan tyckas lite provocerande som sagt, men det är inte min mening att förarga någon, för jag är själv inte arg. Jag vill bara ifrågasätta det självklara i att ett präktigt fördömande är att föredra från sin blivande man när det kommer till bröstoperationer.

Alltså vad jag menar är att jag tycker inte att du ska vara så hård mot vare sig dig själv eller din kille för att detta hände. Antagligen lättare sagt än gjort, men jag tycker inte att någon av er ska behöva må dåligt när du inte menade allvar från början.