Hur fomulerar man att barnen helst ska stanna hemma?

Vi spånar på en  formulering i stil med att "På kvällen firar vi i sällskap av våra vuxna vänner, samt de barn som står oss allra närmast." Vi har, som många andra, tänkt oss att en åldersgräns på 15 år verkar rimligt. Vårt sätt att fundera har gått ut på att komma fram till hur gammal en person bör vara för att kunna delta i middagen på ett bra sätt (vara en god bordskavaljer/dam, föra ett samtal med "okända" osv).

Jag anser nog att man borde passa sig för att välja bort "vissa" barn. I mina ögon är ju alla barn välkomna eller inga.

Ja, jag vet att många anser: Vårt bröllop = vi bestämmer. Men man bör funder både en och två gånger över vad era kompisar som fått en inbjudan som säger att deras barn inte är välkomna säger när de ser flera ungar på festen. Det kan bli så att du blir ovänner med vissa av dina vänner. Såvida du inte sköter det snygg. Och förklarar för dina kompisar med barn som du itne vill ha med varför.

Jag tror inte heller att ni kommer kunna bjuda vissa barn och vissa inte på ett snyggt sätt. Hade jag fått höra det om någon vän som bjuder på bröllop så hade jag nog tagit illa upp, trots att jag inte ens har barn! Och tänk då för de vars barn inte är välkomna, ni riskerar att få trista konflikter där.
Då är det bättre att hålla det helt barnfritt, så är det samma för alla.

Vi har lite samma problem och skrev i inbjudan så här: Barn är självklart välkomna i kyrkan, men vi ser helst att festen blir, om möjligt, barnfri.
sen kommer vi lägga ner privata lappar till de släktingar som får ta med sina barn. Detta gör vi för att det finns risk för att dom inte kommer om dom inte kan ta med barnen, och vi vill hellre ha dom där med barn än inte alls...

Jag tycker det är stor skillnad på barn och barn, och om man väljer att t ex låta syskonbarnen vara med men inte kompisbarnen så tycker jag absolut inte att man som gäst har rätt att gnälla... de flesta har väl en närmre relation med sin släkt än med sina kompisbarn?

Och varför skulle man bli sur för att man inte får ta med barnen på en fest som vuxna vänner har ordnat? Vill man ha barnkalas får man ordna det själv om inte värdparet önskar ha andras barn med. Däremot tycker jag inte att man ska sortera mellan vänners barn. Man får dra en tydlig gräns någonstans för att inte göra folk sura... släktens barn och vänners barn är ju en tydlig uppdelning. Om man har en presentation av gästerna kan man ju skriva en liten rad även om de mindre barnen, så det tydligt framgår att det är släkt det är frågan om.

Det du vill går inte att göra på ett snyggt sätt. Du kan inte handplocka gäster och säga att den och den är välkommen, men inte den.

Du kan gruppera barnen i ålder och säga att vissa åldrar är välkomna, du kan välja ut några väldigt få barn som är välkomna (om ni har en speciell relation eller t.ex. alla syskonbarn men inte kusinbarn) men du kan inte säga att bara "lugna" barn är välkomna.

Det går inte om du överhuvudtaget vill bete dig hövligt. 

Ja, det är givetvis skillnad om barnen är nära släktingar eller "bara" vänners barn. Då tycker jag också det är helt ok att särskilja. Min lillasyster kommer tex få vara med på bröllopsmiddagen, men inga andra barn (inte ens syskonbarn). Men så är min lillasyster 11 år också, så hon lär inte störa så mycket.
Men att välja ut vissa barn som får komma och vissa inte pga hur "jobbiga" de är tycker inte jag är ok. Vilket jag uppfattade vad var TS tänkte?

Om jag förstår er rätt så tycker de flesta att gränsen mellan släktingars barn och vänners barn är ok att dra. Samt en åldersgräns om det skulle vara aktuellt (det är det dock inte i vårt fall).

Våra vänners barn är som sagt alla under 3 år och då vi inte har egna barn umgås vi väldigt sällan med deras barn och har ingen "personlig kontakt" med dem. Dessutom är de så små att de inte har någon behållning alls av att delta på ett bröllop. Så jag känner inte längre att detta är någon större konflikt att lösa. Jag tror våra vänner kommer förstå och hålla med i vårt resonemang.

Men när det kommer till släktingarnas barn så har vi väldigt starka band till en del av dem, vi har sett dem växa upp (var och en på sitt håll så klart), suttit barnvakt m.m. Jag skulle inte vilja gifta mig utan dem närvarande faktiskt. Med andra ord försöker jag stänga dörren men samtidigt öppna fönstret. Dvs genom  att skriva till alla släktingarna att deras barn "är välkomna om ingen barnvakt går att ordna" och sen får vi se hur de föräldrar med "temperamentsfulla" barn (eller för att säga det rakt ut, barn med ADHD-drag) tolkar det. Följer barnen med är det väl inte hela världen och ordnar föräldrarna en barnvakt och sedan kommer till festen och ser att där är andra barn så har vi inte varit ohövliga. Eller?