Min tärna vill inte vara med längre - hela planeringen förstörd!!!

Som sagt så uppfattade jag hela inlägget fel som att bröllopet hade platerats i esx månader och skulle ske ganska snart.
Då skulle det SJÄLVKLART vara en helt annan grej i och med att man bestämt och köpr kläder, bestämt hur man ska gå in i kyrkan, bordsplacering vid kanske honnörsbordet och vem som ska göra vad, hur fotona ska tas, ja det finns många smådetaljer som kan bli riktigt jobbiga om någon går snett.

Jag hade själv inte brytt mig ett jäkla skit om min tärna hoppat av efter någon vecka - men om jag planerat MED två tärnor i HELA sex månader och bröllopet snart skulle stå - ja då hade jag blivit riktigt kallsvettig..

men jag har ju fel nu också eller hur?

Visst hade jag blivit besviken om någon hoppade av så där men hon verkar ju ha sina skäl. Arbetslös och scenskräck är 2 rätt bra skäl. Hon var säkerligen förväntansfull till detta i början men ju längre det lider desto mer inser ju alla som planerar bröllop hur mycket det är att tänka på och vad det faktiskt innebär.

Man får nästan räkna med att saker inte alltid kommer bli som man tänkt sig eller planerat.

På vårt bröllop gjorde en sambopar slut dagen innan bröllopet så killen valde att inte komma samt 2 stycken inte kunde komma pga en personlig tragedi så det var bara att göra om hela bordsplaceringen på natten innan bröllopet för att få allt att funka. Shit happens.

Jag tycker du ska låta din kompis vara och fokusera på den tärnan du har kvar och fokusera på att göra bröllopsdagen till en underbar dag.

Men TS: Sa din tärna nej efter bara två dagar? Då kan du ju inte ha hunnit planera så mycket? Det finns ingen annan du kan ta om du nu vill ha två tärnor?

Vad jag kan se så frågade ts tärnan för ett halvår sedan (alltså ett år innan bröllopet) men tärnan hoppade av nu ett halvår innan.

Så här skrev TS:

Igår, ca två dagar efter att jag frågade henne(på sms) får jag ett svar att om det är okej hoppar hon helst över att vara tärna.

Men såg sen att det tillhörde meningen ovan ;P

Jag tycker det framgår ganska tydligt i trådstarten att det var sex månader sedan de blev tillfrågade och sex månader kvar till bröllopet.

Att man kanske själv till en början erbjuder sig att betala för ev kostnader som tärna och sen blir förskräckt när man inser vad det faktiskt kommer gå loss på tycker jag inte är något konstigt. Dels så hade ju nu den här tjejen fått ändrade förutsättningar i och med att hon blivit av med jobbet. Och det hade hon kanske kunnat kommunicera tydligare med sin kompis kan man tycka. Men sen så är det ju så att det är hur lätt som helst att bli fartblind av att planera ett bröllop eftersom det ganska lätt o ganska fort kan komma upp i väldigt stora summor när man börjar köpa klänningar och ringar för flera tusentals kronor.  Jag märker ju själv att jag i början när jag kollade på priser så tyckte jag det lät sjukt dyrt med en klänning för 2000. Nu funderar jag att lägga uppåt 5000! Så i det sammanhanget kanske man tycker det är en baggis med 1500. Men tänk efter själv - skulle du kunna tänka dig att lägga ut så mycket pengar bara för att göra dig fin för en festkväll vilken som helst? Om du dessutom just blivit av med jobbet? Många tycker ju lite att "kosta vad det kosta vill" när det är ens eget bröllop, men så är det ju inte för de som inte ska gifta sig. Så var lite snälla mot varandra tycker jag!

Allra första meningen:
"För ett halvår sedan frågade jag mina vänner ifall de ville vara tärnor på mitt bröllop som är u juli."

TS frågade för ett halvår sedan. Bröllopet är i juli, vilket är ytterligare ett halvår bort. Finns det verkligen något annat sätt att tolka den meningen?
 

Hej allihopa!

Oj vad många svar jag har fått, blev helt chockad!

Vid tillfället när jag skrev var jag ganska trött och upprörd, överreagerade mot min vän.

När hon tackade ja sa jag att summan kunde stanna på runt 3000 kr och hon erbjöd sig att betala.

sedan bestämde sig tärnorna för att ha knälånga klänningar och då sänks ju summan en del för det är lättare att hitta billigare korta klänningar. När hon sa att det var för dyrt med smink och hår erbjöd jag mig att betala för jag ville ha med henne där då det är en kul grej.
Hur kunde jag veta att hon var arbetslös när vi började diskutera? Hon går alltid och skryter om att "20,000 , äh det är bara en månadslön", medans jag själv absolut inte får ut så mycket så därför tyckte jag att hon lät lite snål.

Sen det där med att jag kan ha en tärna. Jovisst det kan jag ju, men har man gått med en tanke om exakt hur det ska se ut när man går in i kyrkan i ett halvår kan man faktiskt ha all rätt att känna sig väldigt besviken och sårad för jag var verkligen nöjd med hur vi skulle ha det och med en tärna känns hela inmarschen väldigt tom... Men jag har ju sju månader på mig att vänja mig vid en ny tanke men samtidigt tycker jag ändå att det är orättvist att jag ska behöva. Pengarna är inga problem hon bryr sig inte om jag hjälper henne med det och scenskräck, det kunde hon sagt när jag frågade henne. Det känns mest som att hon har bestämt sig för att helt enkelt inte vilja. Förra året var bara planering och därför involverade jag inte henne i något och vi har knapps träffats på hur länge som helst då jag jobbar konstiga arbetstider och vi bor inte längre på samma ställe då jag flyttade i somras.  Tror mer att detta är anledningar, att hon kanske inte känner sig trygg för hon vet inte vad som ska hända. Men nu när det nya året är igång skulle jag ju sätta igång med tärnmöten och liknande så då hade jag ju tänkt ta upp allt som skulle hända och allt med kläder, håt och liknande.

Jag och personen har redit ut allt personligen och resten kommer väl också lösa sig på ett eller annat sätt, men jag kan faktiskt inte dälja att jag känner mig besviken precis nu när allt det roliga börjar hända! Hade önskat att hon också tyckte att det var lika kul, men jag kanske kan få henne att tycka det. vem vet ;)

Oj långt! FÖRLÅT!

haha,förstår hur du menar. Känner man inte mig kan man aldrig förstå sig på hur jag menar. Mitt temperament är fruktansvärt (har dock lugnat sig med åren) men när något som jag gärna vill går snett blir det hela en känslomässig berg- och-dalbana. Överdrivet sagt, all planering går inte åt skogen, dock går allting känslomässigt åt skogen. Har dock efter två dagar lyckats lugna mig och jag funderar på att boka in för två tärnor och sedan hitta på något roligt med min vän och försöka se vad det är som tynger henne och känns jobbigt. Kanske ändrar hon sig om hon får vara med lite i vad som händer, annars är det ju lätt att avboka.

Tycker detta var ett bra inlägg, det är ju händelsen och framtiden mellan de två som gifter sig som är det viktiga, fokusera på det och njut!

Var också mitt andra bröllop och man tänkte helt klart lite annorlunda då. Det är en stor dag, men det är något som är lätt förgånget, lätt att glömma bort vad det egentligen handlar om just denna dag och inte är det varken tärnor eller blommor när det väl kommer till kritan, det är viljan att leva tillsammans så länge man bara orkar och kan och att stötta varandra tillsammans som är det mest viktiga.

Att ha en stor fest eller fira att man gör detta åtagande med sina nära och kära är förstås verkligen roligt, att få dela med sig, men som sagt, har ungefär samma inställning som citerat inlägg ovan.