Beslutsångest gällande hur länge vi ska vara borta då vi har barn!

Jag hade inte velat åka två veckor utan så liten.
Vi har tre barn (1,5 år, 4 år och 7 år) och kommer åka på lång weekend till NY på vår bröllopsresa. Vi vill komma iväg bara vi två, men för både vår och barnens skull vill vi inte vara borta alltför länge.
När vi varit iväg tidigare oh barnen varit under 2 år har två nätter varit perfekt, en natt att umgås och en natt att sova Så för oss hade det absolut räckt med en barnfri vecka.

Om jag får va ärlig så känns det som ni försöker ge henne dåligt samvete för att hon vill resa bort utan sitt barn och på så sätt inte svarar på hennes fråga..

När min moster och morbror gifte sig så var mina kusiner 2 och4 de var borta i 2 veckor utan barn de var hemma hos sig (så de hade sina saker runt omkring sig) med mig, de ringde hem  med några dagars mellanrum och pratade med barnen... När de sen kom hem så var mina kusiner överyckliga att träffa dem och hade inte alls glömt dem..  De har heller aldrig avrit ifrån dem tidigare men det gick jättebra och vi hade jättemysigt med bakning, picknick etc...

Men ni kan ju göra en kompromiss och vara borta i 1 ½ vecka om det går...

Detta är jätteintressant! Vi har 2 småttingar som kommer vara 15 månader och 2½ år när vi gifter oss. Min sambo vill åka iväg, men jag vill skjuta upp det tills barnen är större. Till saken hör väl att vi sällan/aldrig använder barnvakt till barnen och deras far- och morföräldrar bor i andra städer och de ses inte så ofta att jag vill lämna barnen hos dem. Den som skulle kunna ta dem är min syster som är den som träffar barnen mest och som de känner bäst.

Jag tror att det hela inte går att generalisera utan att man får besluta utifrån egna förutsättningar. Vissa barn klarar det säkert utmärkt, men är det första gången man åker iväg utan barnen så hade jag nog föredragit en vecka istället för två. Jag hade nog inte kunnat slappna av på resan om jag kände att barnen var hemma utan mig för länge, det är ju oxå ett perspektiv på det hela. Kan ju förstås fråga svärmor som är barnpsykolog. ;)

Ni får nog helt enkelt komma fram till en kompromiss skulle jag tro. Kom överrens om hur lång tid som är rimlig, vad era barn klarar, vad ni själva klarar och ta det därifrån. Efter diskussioner om detta med tjejkompisar så verkar det som att män har lättare att tycka att åka är okej, medan kvinnorna är mer emot det. Det är säkert nåt biologiskt efter man burit barnet och haft det intill sig så länge, men inget man ska räkna bort ur frågan heller. :) Ni ska ju kunna njuta av resan med. :)

Lycka till och hoppas det löser sig!

Vi funderar på att åka iväg själva efter bröllopet men då vara borta i 3 nätter, typ tors-sön. Vi har 3 barn i åldrarna 2, 4 och 6 1/2 då i sommar. Längre tid skulle jag nog inte kunna tänka mig ännu faktiskt. Vet dock inte om det ens är genomförbart då vi inte har så mycket möjlighet till barnvakt =( Farföräldrarna är oroliga för att ta hand om barnen så det är svårt att ens få barnvakt över dagen för att planera bröllopet; kolla på kläder ringar osv. Mina föäräldrar kan ju funka, problemet är att min mamma är sjuk och orkar inte ha hand om småttingarna för hon klarar inte av att bära dem och hinner inte med dem. Jag vet inte varför farföräldrarna är orliga för de tar hand om min blivandes brors barn och det går ju bra, de sa en gång att det var för att våran minsta är så liten (19 månader) fast broderns minsta är ju 8 månader så jag har inte en aning.
Men som sagt det känns som om vi inte kanske kan komma iväg ens, men 3 dagar skulle vara underbart; att få lite egentid och kunna varva ner och koppla av med varandra som nyblivna makar. Vi skulle verkligen behöva det.

Var borta tillsammans senast när äldsta dottern var 19 månader och var då borta i 3 nätter och då ringde vi varje dag minst och man längtade hem precis lagom när man skulle åka hem. Det var skönt att få komma iväg och det var skönt att komma hem till henne igen, så det var ju lagom kan man säga. man saknade henne men uppskattade egentiden.

Och inte minst för barnen att lättare ha kul. :)