Vad är det nu man ska ha på sig? Något nytt, något gammalt och ...?
Ja, precis som rubriken lyder. Vad är nu man har på sig på bröllopsdagen?!
Jag har glömt...
Ja, precis som rubriken lyder. Vad är nu man har på sig på bröllopsdagen?!
Jag har glömt...
Det beror helt enkelt på om du ska ha anglosaxiska seder eller svenska.
Kattpoet skrev 2010-11-18 10:12:24 följande:
Oj...! Vad är det första för något? Det blir enligt de svenska sederna!
Det första är en anglosaxisk sed och orginalet är detta.
Something old, something new. Something borrowed, something blue. And a silver sixpence in her shoe.
När jag gifte mig första gången för 14 år sen var den ingen av mina vänner som ens tänkte på att översätta detta och använda som svensk sed. Men nu har Hollywood gjort sitt och ja då blir vi mera för anglosaxiska seder och tror att dessa är våra.
Vi var 5 som gifte oss samma sommar för 14 år sen och vi hade istället, dillfrön i skorna, en silver mynt i kjolfållen och vår karl hade en silver mynt i strumpan och så fick vi en liten påse mjöl och lite påse salt i bröllops present. Iden är att den som tar saltet är den som kommer styra över pengarna i hemmet och den som tar mjölet över maten....
Så roligt, jag visste inte att det inte var svenskt...! Tack för hjälpen, då blir det den anglosaxiska som vi kommer att köra, det är ju den jag tänke på från början.
Den med dillfrön mm visste jag inte ens om att den fanns!
Jag kommer inte köra med detta.
Så lustigt, det där med ”något gammalt, något nytt...” tycker jag att jag hört om sedan barnsben, det vill säga snarare i över 30 år än enbart det senast decenniet. Det vill säga, jag trodde också absolut att det var en svensk sed. Och det där med dillfrön och silvermynt har jag inte alls hört talas om, förrän här på Bröllopstorget häromdagen!
Dillfröna är till för att om trollen tar dig på bröllopsdagen ska du peta av dig skon och då måste trollet räkna alla dillfrön, eftersom som de kan endast räkna till 3 så måste den börja om igen och igen och du hinner springa undan.
Kul med olika tolkningar...jag har oxå hört om något nytt, gammalt o blått samt lånat sen jag var liten men hade ingen aning om att det inte var svenskt...det med dillfröna har jag aldrig hört talas om förrän nu när jag läste det här!!
Vad som är svenskt och icke svenskt är så svårt att säga, det finns så många olika traditioner i lander beroende på vart man är. Jag har alltid hört något blått, lånat, nytt och gammalt, dock är jag väl medveten om att även är en anglosaxisk sed. Vart går gränsen för vad som räknas som svenskt? Hur länge måste det ha förekommit????? Och spelar det egentligen någon roll???