I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Vi var och övade lite med kantorn igår. Känns mycket bättre nu.
Jag ska sjunga Långt bortom rymder vida själv i början.
Någonstans i mitten ska jag och flickorna sjunga Oändlig nåd tillsammans. T o K vers 1, T vers 2, jag vers 3, T vers 4 och sedan tar vi om vers 5 tillsammans alla tre. Det kommer bli jättefint! Kyrkomusikern är en av våra körledare och hon kompar fantastiskt på piano. Såååå lätta att sjunga när hon spelar, och vi är vana att sjunga till hennes komp. Hon är dessutom mycket gospelinspirerad, det är hon som håller i våra gospelgrejer. Därför blir Oändlig nåd med ett komp som är lite gungigare. Härligt!

 

Tack September  Kul att se dig här! Och så underbart med ett litet pickande hjärta och sprattlande fötter
Nej, tal skulle jag aldrig orka med... Kommer nog inte orka säga ett endaste ord när jag står och tittar ner i graven för ett sista farväl... Fastän jag gärna skulle vilja Men jag säger väl mitt genom sångerna antar jag. Det får räcka så.  

Blomman, så skönt att höra att du känner dig lite bättre och att du kunnat minska ner på cortisonet. Förstår att du längtar efter att få hem hönorna. Lyllos de hönorna som får komma och bo hos Blomfamiljen ♥! 
Men du, ta inte ut dig för mycket nu bara *tittar lite strängt över glasögonkanten* 

Ikväll ska vi åka ut och smycka kyrkan. Pappa är fortfarande på lassarusket. Han fick permis igår ett par timmar för att åka hem och fixa lite. Medan han var där blev han dålig igen och fick hjärtflimmer... De har nämligen tagit bort ALL hjärtmedicin på honom, för att "kolla"! Tycker det känns MYCKET riskabelt måste jag säga.

Måtte hans hjärta klara begravningen!!!  

Åh, vad gulliga ni är!!!  Ja, även ni andra som tänkt på oss idag. Orkade inte citera och klippa nå' mer... Är så trött så jag ser stjärnor. Tack för sms-hälsningar också! Ni ska veta att jag kände ert stöd idag och det bar mig.
Begravningen blev fin, ljus, varm och värdig. Inte alls så tung som jag trodde, trots att vi var många som grät floder. 
Sångeriet gick över förväntat, med tanke på omständigheterna, även om jag själv förstås är jättekritisk mot mig själv, såna där petitesser som egentligen bara jag tänker på... Jag började iaf inte gråta.
Flickorna var helt fantastiskt duktiga!! Inte ett öga torrt. i församlingen när de sjöng.. Och mormor log antagligen brett i sin himmel.
Pappa var nöjd men tyvärr hade han känningar i hjärtat redan påmorgonen och vid minnesstunden hann han äta typ två tuggor så blev han alldeles vit, svettades, matt mm. Sedan började han må illa så vi fick bära ut honom och åka med honom på akuten. De konstaterade återigen mycket låg puls men däremot högt blodtryck (?) Jag fattar inte riktigt vad somhänder... Iaf så fick han efter att de kollat honom åka tillbaka upp på sin sal. Han hade bara permis idag. Där får han stanna ett tag. 
Vi fortsatte dock minnesstunden, som blev ljus och fin, trots allt. Klart jag var fruktansvärt orolig för pappa (är fortfarande), men pappa ville att vi skulle fortsätta utan honom. Vi var 95 hungriga själar...
Efteråt åkte vi upp till pappa på lasarettet och han är svag  
Men mamma blev jordfäst och begraven och vilar nu bredvid vår äldre bror, som hon sörjt stor del av sitt liv.
Vi hade en duktig musiker som spelade och sjöng till psalmerna på minnesstunden.
Innan vi bröt upp gjorde han en så fin tolkning av den här låten, speciellt för mamma, eftersom hon alltid sagt till honom att "du ska sjunga på min begravning"... Hans röst var som balsam och alla tårar som jag hållt inne bara släpptes lös... Jag kan inte med ord beskriva hur skönt det var idag att ha min M "the Rock" vid min sida att luta mitt huvud mot hans axel  Bättre stöd kan man inte ha...

Hej alla fina! Jag hoppar in som hastigast... Pappa är nu utskriven, men svag och stapplig... Imorgon åker vi till Bulgarien, Sunny Beach 10 dagar. Jag har aldrig längtat så intensivt efter att få komma iväg. Samtidigt är jag rädd att något ska hända medan vi är borta. Samtidigt så tänker jag... Pappa är utskriven, brorsan är hemma och kollar till honom, det som händer, det händer, oavsett var jag är. Jag kan inte gå omkring och förutsätta att det värsta ska hända, och samtidigt inte leva själv. Så... Bulgarien nästa! Kram till alla, ha en fin sommar o semester ♥      

Hej på er alla fina!Vi är tillbaka från semesterresan. Vi hade det toppen! Varmt och skönt. God mat o dryck och trevlig samvaro. Hemma hade de kallt och regn, så vi valde rätt vecka att åka iväg. Har hunnit vara hemma också och fått några fina sommardagar här hemma. Nu sista semesterveckan sedan dags för jobb igen. Känns sådär... Men skönt att ha ett jobb iaf att gå till, för det kostar att vara på semester... hrm...I fredags spelade (och sjöng) min m på en liten minispontan rockkväll på ett berg med utsikt över havet här i kommunen. Jag länkar till några klipp här. Nu ska jag fortsätta njuta av semestern! STor kram till alla ♥





      

Ja ni får nog kopiera första länken, den hamnade för nära hjärtat...

Klockis: Stor, varm kram i sorgen efter din vän ♥ Så ofattbart sorgligt, men eftersom det nu var som det var så kanske det ändå är en liten, liten tröst att det inte blev mer långdraget och smärtsamt än det blev... Men så förfärligt sorgligt ändå! *kramar om igen*

Kjell; härligt med välförtjänt semester! Särskilt efter en sådan vigsel som du beskrev ovan

Idag har jag, musikern och Knoll & Tott varit och besökt Parvlarna och Parvelföräldrarna Åh, så ljuvliga dessa småttingar är ♥ Tack Daa och Skäggmannen för go'fikat och det efterlängtade kaffet. Shopping tar på krafterna 

 

Nu sitter jag och M och njuter finöl på balkongen. Mums!
 

Spammar vidare...

Imorgon ska jag och brorsan och hans fru åka hem till byn och rensa ut mammas kläder. Pappa bad oss göra det. Mycket ska slängas, men de finaste klänningarna (min mor gillade vackra kvalitetskläder) som hon inte använt så mycket, ska vi skänka till Kupan (Röda korset).