Hur gick det till när ni förlovade er?

Min fästman friade till mig när vi var på semester på Sardinien. Den dagen hade vi köpt med oss god picknick och satt på en klippa precis vid havet, vi satt och skrattade och pratade precis som vanligt när han plötsligt ställde sig på ett knä och frågade om jag ville gifta mig med honom. Ringen hade han köpt i förväg och givetvis blev svaret JA, JA, JA!!! <3 :)

Hos oss så var det jag som tog upp frågan om förlovning. Vi hade nästan varit ihop i 4 år och jag tyckte att det var dags att bestämmaom vi ska fortsätta vara ihop eller göra slut. Jag visste att jag ville vara med honom men han är så obeslutsam med allt och så rädd för förändrinar, så tyävärr fick det komma till detta. Han fick 3 månader, till den 30 augustim, att fria om han vekligen älskade mig och ville leva med mig. Han tillät inte mig att vara en del av planeringen, ha ville bestämma datum, ställ, ringar m.m. helt själv.  Så i slutet av juli bokade han flyg till mig till Kroatien (han var redan där) och friade på stranden.  Det var så underbart. Det var kväll och bara vi där. Jag var inte så förtjust i ringen däremot, men nu har jag börjat älska den!!
Jag är så glad att jag ställde honom mot vägge med frierit, för då var han tvungen att verkligen tänka igenom vår relation och det har fört oss närmare nu, för nu vet han att det verkligen är mig han vill vara med.

Jag sa på skoj "ska vi inte förlova oss?" och då säger han "jo, och nu förstörde du min överraskning". Då hade han tänkt fråga mig några veckor senare ;) hehe

Som för Aleta. Det växte fram.

Jag tror faktiskt det blev så att jag friade i london på nyårsafton:), men vi valde ringarna tillsammans. Vet inte riktigt varför det blev så, ingen som tänkte på det, bara blev naturligt

min underbara fästman friade på ett knä med en ring i rött guld med tre diamanter som han hade valt ut själv i hemlighet. detta skedde hemma hos mina föräldrar precis efter julmiddagen 2008, inför hela familjen! Han höll et fint tal till mina föräldrar innan han frågade om jag ville bli hans fru Härligt romantiskt när jag tänker tillbaka, men jättepinsamt just i ögonblicket hahaha

Jag friade helt oplanerat och spontant på en klubb i väntan på att Melody Club skulle gå upp på scenen.
Det var en sådan där mysig och intim men samtidigt lite pirrande stund just då och plötsligt hörde jag mig själv fråga om han ville gifta sig med mig.
Vet inte vem som blev mest överraskad, han eller jag. Jo..., han tror jag.
Han svarade ja direkt, det var liksom så självklart för honom, men ett par sekunder efter insåg han vad som hänt och frågade: "Friade du just till mig?" "Ja!" sade jag. En härlig och speciell kväll och mysig konsert blev det.

Vi tittade på ringar gemensamt och valde tid och plats för förlovningen som genomfördes några månader senare. Höll på att bli en smärre katastrof pga en del oförutsedda händelser, men det ordnade sig och är ett kärt och ganska roligt minne idag.

Förresten, nån som vet varför jag inte kan använda smileysarna? Får bara upp meddelandet: "Sidan finns inte på Bröllopstorget".

Vi låg i sängen och kramades och pratade om allt möjligt. Min sambo brukar aldrig vara den som tar sig tid att ligga i sängen längre än 5 minuter efter att han har vaknat, men igår låg vi jättelänge.

Så tar han min hand och ser mig i ögonen och säger "Jag vill gifta mig med dig. Vill du gifta dig med mig?", varpå jag typ skrek JA!. Det rullade några glädjetårar för båda två och sen låg vi och diskuterade bröllopsdetaljer. Vi kommer förmodligen att gifta oss till sommaren på vår semester-ö ute i skärgården.

Jag är lycklig!

Vi var och handlade och gick på skoj in i en guldsmedsbutik för att titta på förlovningsringar, vet inte vems idé det var egentligen. Det hela slutade med att vi köpte ringar som han sedan hade hand om ett tag innan vi en kväll i hans pojkrum för över tre år sedan nu kände att det var rätt stund. Vi var helt seriösa med att det var en förlovning som betydde att vi skulle gifta oss, men bröllop kändes ändå långt borta då, innan vi ens hade en egen lägenhet. Men nu är det äntligen snart dags!

Redan tidigt i vårt förhållande hade vi bestämt att han skulle fria om och när det väl blev dags. Förra hösten började jag prata om att jag tyckte det var dags, men fick inte riktigt kontakt med honom när jag tog upp det. Det visade sig att han hade bestämt flera månader tidigare att han skulle fria i slutet av året, vid ett tillfälle som är speciellt för oss. Och det gjorde han. På knä och med en fin inför-ringen-ring. Jag anade otroligt nog ingenting och blev både rörd och lycklig. Sen tittade vi ut ringar tillsammans.

Visst kunde man inte hålla tårarna tillbaka? :D